Kommentar till försvarets film: Efter 109 år med värnplikt – rättning framåt, Lars-Gunnar Liljestrand

Försvarsmakten har gjort filmen i ett försök att sammanfatta allmänna värnplikten från starten 1901 till dess den lades på is 2010.

Filmen ger en översikt över försvaret från 1500-talets folkuppbåd, över 1600-talets indelningsverk fram till allmänna värnpliktens införande 1901.

Det blir en historieskrivning med mycket lätt hand. Positiva saker lyfts fram som att alliansfriheten med den allmänna värnplikten som bas var viktig under det kalla kriget då vi utgjorde en zon mellan de två blocken. Stödet för allmänna värnplikten ökade starkt under 1980-talet då Sverige upplevdes hotat sedan den sovjetiska ubåten gick på grund i Karlskrona skärgård.

Andra inslag i filmen är snarast exempel på tendensiös historieskrivning. Det går inte att göra djupdykningar i historien i en 20 minuters film men man borde ha visat hur den allmänna värnplikten är krigsavhållande. Unionsupplösningen 1905 är ett exempel då den allt mer organiserade arbetarklassen under Branting och med värnplikten som stöd tvingade krigsaktivister i regeringen att gå med på en fredlig upplösning av unionen mellan Sverige och Norge. Inte heller nämns kopplingen mellan allmän värnplikt och kampen för demokratin i början av 1900talet: ”en man en röst”.

Gustav V:s borggårdstal beskrivs som en demonstration av patriotism medan kungen snarast var företrädare för tyskvänliga krafter som var aktiva för uppslutning bakom stormakten i söder inför första världskriget.

Filmen blandar utan kommentar samman Sveriges deltagande i FN:s fredsbevarande med deltagande i kriget i Afghanistan under Natos ledning.

Just Afghanistaninsatsen och fokuseringen på deltagande i internationella operationer var i längden oförenligt med en allmän värnplikt. Det går inte att tvinga värnpliktiga att kriga för andra makter (som Nato i Afghanistan och sedan i Libyen). Det var ett av de viktiga skälen till att en knapp majoritet beslöt att värnplikten tillsvidare skulle läggas ned. Yrkessoldater kan däremot kommenderas ut i sådana krig.

I försvarets film är allt väl med Sveriges försvar utan allmän värnplikt: ”Dagens försvar är både snabbare och effektivare” än värnpliktsförsvaret säger kommentatorrösten.

Idag skulle inte en sådan här film inte kunna göras. Försvarets kris är uppenbar för alla. Yrkesförsvaret saknar personal och vad som nu står på dagordningen är införandet av något slags begränsad plikttjänstgöring för en liten del av åldersgruppen. Det är inte ett återtagande av den allmänna värnplikten utan ett sätt att lappa på yrkesförsvaret. För den breda majoritet i Sverige som är för allmän värnplikt återstår att bilda opinion för och trycka på politikerna att återskapa ett verkligt folkförankrat försvar byggt på allmän värnplikt.

Försvarets film är inte till hjälp i det arbetet snarare fördunklar man vad värnplikten tjänar till.