Att för tid och evighet utesluta ett svenskt Nato-medlemskap är ingen bra säkerhetspolitisk signal. Den kan till och med verka destabiliserande i Östersjöområdet, menar Jan Nygren, tidigare S-minister.
Debatten om ett eventuellt svenskt NATO-medlemskap har fått närmast liturgiska former. På ena sidan de som kräver svenskt Nato-medlemskap. På andra sidan de som under inga omständigheter kan tänka sig detta. För att hantera debatten tillsätts från tid till annan utredningar vars syfte sägs vara att inte pröva frågan utan bara bidra med analys. När resultaten presenteras är den politiska debatten stort sett densamma som den var innan utredningarna. De senaste analyserna av Bertelman och Bringeus har tillfört mycken sakkunskap och intressanta analyser. Men det leder ändå inte till någonting i det politiska system, som blockeras av ”för- eller-mot-attityder”. Så kan det inte fortsätta.
Det finns goda skäl för att vara tveksam till en NATO-anslutning. Framför allt skulle en enskild svensk anslutning ställa Finland i ett utsatt säkerhetspolitiskt läge. Detta tycks alltfler nu inse, inte minst efter publicerandet av den rapport som skrivits av René Nyberg m.fl, beställd av det finska utrikesministeriet.
Det finns också anledning att ta en extra titt på det NATO vi ser idag. Montenegro är uppenbarligen på väg att accepteras som medlem och Turkiet är det som bekant redan. Länder som borde få oss alla att fundera lite extra över vad ömsesidiga säkerhetsförpliktelser kan innebära. Läs artikel