I sak föreslås en reglering av FRA som möjliggör att signalspaning får ske för andra staters intressen. I dag kan FRA dela information med andra staters underrättelsetjänster. Men myndigheten får bara aktivt inrikta spaning om uppdraget rör Sverige eller svenska intressen.
Utbytet av underrättelser sker i första hand mellan stater. Det betyder att om en underrättelsetjänst söker information från andra, måste den också bidra med uppgifter. På detta område har Sverige historiskt utmärkt sig med en kvalificerad signalspaning som på underrättelsespråk kallas för Sigint.
Förändringen kan ses som en anpassning till den säkerhetspolitiska strategi som dag är Sveriges. Under senare år har olika avtal slutits med regeringar i USA, Frankrike och Storbritannien. […]
Med en förändrad lagstiftning är också tanken att Sverige ska visa sin lojalitet till samarbetsländerna inom Nato. Som icke-Natomedlem blir strategiska samarbeten allt viktigare. Att Sveriges bidragit med specialförband till koalitionens utbildningar i Irak har ett likartat syfte. Genom att ställa upp för andra räknar vi med att få hjälp i retur. Eftersom avtal alltid är svagare än de juridiska förpliktelser som följer av Natostadgan blir detta uppvisande av lojalitet en central del av det svenska säkerhetsbyggandet. […]
När det gäller att spana på mål för andra staters räkning är det regeringen som har sista ordet enligt lagförslaget. Ingen kan således beställa signalspaning, den kan bara begäras och ske i enlighet med svensk lag. Ja, en underrättelsetjänst är något av det mest suveräna en stat har.
Även denna spaning ska förhandsprövas av Försvarsunderrättelsedomstolen och granskas i efterhand av Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet. Läs ledaren