Försvarsminister Peter Hultqvists slog fast Sveriges fortsatta alliansfrihet i sitt tal på Natos toppmöte i Warszawa.
Hoten från Ryssland i Östersjöområdet och behovet av fortsatt samarbete med Nato var annars huvudtemat.
Det var inga överraskningar mot bakgrund av att regeringen under en längre tid har haft samverkan med Nato som en viktig del av säkerhetspolitiken. Försvarsministern gick långt i försäkringar om svensk samsyn med Nato: ”I dagens läge har vi inte råd med meningsskiljaktigheter om försvar och säkerhetsbedömningar.”
Att talet skulle handla om militära hot och militär samverkan är inte konstigt vid ett Nato-möte. Men då Hultqvist inte med ett enda ord tog upp nödvändigheten av någon form av en dialog med Ryssland blir hans tal ett märkligt betonande av militära medel för att lösa mellanstatliga konflikter.
Till och med Nato-chefen Jens Stoltenberg framhöll på mötet att diskussioner måste komma i gång med Ryssland. Nato har tillsammans med Ryssland beslutat att återuppväcka det avsomnade Nato-Russia Council och inkalla ett möte med rådet den 18 juli. Stoltenberg framhöll att detta forum hade en viktig roll för att utbyta information, minska spänningarna och tjäna som en kanal för diskussioner.
Liknande syn på relationerna med Ryssland har den finska statsledningen som visar att en skarp kritik av Rysslands agerande mot Ukraina går att kombinera med möten och dialog med motparten – allt för att minska spänningarna.
Svenska regeringen framstår sedan Ukrainakonflikten 2014 som en frontstat mot Ryssland. Det kan inte vara i vårt intresse att spela den rollen.
