Försvarsminister med oförtjänt gott rykte motverkar sitt eget syfte, Carl Björeman

”Peter Hultqvist är ett av regeringen Löfvens allra starkaste namn, dessutom en mycket synlig och hörbar person.” (Försvaret främst, s. 10) Det är en mycket träffsäker beskrivning av Hultqvists ställning i dagens försvarsdebatt. Denne har i den offentliga debatten tagit klar ställning i bland annat följande två frågor:

1. Nej till Nato. Men hans nej förlorar i trovärdighet när han samtidigt förordar ett närmare samarbete med USA: ”Sveriges samarbete med USA måste fördjupas.” (Dagens Nyheter 31/8 2015)

Därmed drar Hultqvist på Sverige – utan medlemskap i Nato – samma organisatoriska nackdelar som ett medlemskap skulle göra: a) Försvarsmaktens utbildning styrs av Natos övningsmönster. Övningar av det svenska nationella territoriella försvaret förhindras. Offensiva övningar i Nato-regi prioriteras. b) Det system med legosoldater som infördes år 2009 har fullständigt misslyckats. Värnpliktsutbildning och -tjänst bör införas. Detta förhindras av de beredskapskrav som Nato dikterar. Hultqvist försöker både ha kvar Nej till Nato och underkasta sig Nato. Han går bildligt talat i spagat.

2. Hultqvists syn på Rysslands agerande präglas av stark tro på folkrättens kraft. ”Det finns ingen internationell rättslig grund som motiverar det riktiga i att skickarysk militär till Krim.” (Försvaret främst, s. 9. Det finns anledning att erinra om Erik Scavenius syn på folkrättens kraft: ”Folkeretten hverken aabner eller lukker Östersöen . Det bestemmes alene af de ved ett krigsutbrud afgörende magtfaktorer.” (Östersöen – balance og sikkerhed. Vedbaek 1981; Scavenius var dansk utrikesminister under första och andra världskrigen.) Hultqvist visar bristande respekt för den faktor som Scavenius pekar på: makt – och styrkeförhållandena.  Det är en brist som han delar med de främsta företrädarna för medlemskap i Nato, till exempel Karlis Neretnieks och Bo Hugemark i boken Nato – för och emot (Stockholm 2014). Det är en brist som leder till självöverskattning, till en illusion om att Sverige är långt starkare än vad vi i verkligheten är.

”Säkerhetspolitiken får inte bygga på illusioner”, skriver Gustav Hägglund i Försvaret främst. Det kan vara varningsord som inte minst försvarsminister Peter Hultqvist bör ta till sig.