När Sverige nu har lämnat alliansfriheten, som har hållit oss utanför militära konflikter i drygt 210 år, kan vi ändå fortsätta att arbeta för nedrustning och diplomatiska lösningar, trots medlemskapet i Nato.
Regering och riksdag måste nu – i Folke Bernadottes, Dag Hammarskjölds och Olof Palmes anda – uppmuntra och söka sådana fredsinitiativ som under lång tid varit utmärkande för den svenska utrikespolitiken. Målsättningen, som framhävdes under Folk och försvars rikskonferens i Sälen, att inom ett par år trefaldiga den svenska produktionen av artillerigranater, kan inte vara den viktigaste prioriteringen för den svenska statsmakten för att uppnå en långsiktig fred i Europa.
Kriget i Ukraina har gjort att politiker, militärledningar, medier och andra opinionsbildare i Sverige och Europa närmast propagerar för en väpnad konflikt mellan Ryssland och väst, med målet att en supermakt med världens största arsenal av kärnvapen ska kunna ”besegras”. Läs artikel