Stämningen var förväntansfull när drygt 300 medlemmar i Socialdemokraternas partidistrikt i Stockholm samlades den 3 maj för den säkerhetspolitiska dialog som ska föregå partiets ställningstagande om Nato. Hade mötet varit fysiskt skulle troligen många flera ha medverkat, då detta var det enda tillfället som gavs för denna stora fråga.
Under två timmarna i åtta arbetsgrupper blandades bestämda åsikter med sökande frågor. Av de senare framgick att säkerhetspolitiken har försummats i partiets diskurs och utbildningsverksamhet. Summeringen av dialogen visade på en splittrad bild. En grupp var för, en annan stödde partiet oavsett beslut. I två grupper dominerade osäkerhet, medan nejsidan dominerade i fyra med två grupper mera emot än för, två starkt emot kärnvapenalliansen och Trump.
Alla var positiva till att ha fått medverka, men flera var missnöjda med den hastighet som politiken skulle utformas, ”en forcerad process”. Liknande stämningar hörs från hela landet och de socialdemokratiska sidoorganisationerna.
Och så kom besked dagen efter. Nu ska farten ökas ännu mera! Det sker på bekostnad av den partidemokrati som skulle ge alla medlemmar en chans till gedigen information och seriöst bemötande. Den 12 maj äger de sista rundorna rum och då hinner inte bläcket ens torka på de svar som ska sändas in till den högsta instansen. […]
En tydlig varningssignal var reaktionerna efter attackerna i USA den 11:e september 2001. Nato erbjöd sitt stöd enligt artikel 5 men det avvisades av president Bush som också hade Irak i tankarna. I stället uppmanade han Natos medlemsstater och andra att medverka i att störta Saddam Hussein. Som FN-ambassadör blev jag vittne till de bryska metoder som användes. I det illegala Irakkriget 2003 deltog elva Natoländer samt sex kandidatländer (de baltiska, Bulgarien, Rumänien och Slovenien) under trycket av parollen: ”om ni inte är med oss, är ni mot oss”. Läs artikel