För sjuttio år sedan i år inleddes genom Trumandoktrinen det kalla kriget mellan Väst och Öst. Sedan tjugofem år har det kriget sett ut att vara bilagt för gott. Men nu spänns då de militära musklerna igen på de två sidorna. Har det kalla kriget fått nytt liv? Har det någonsin funnits alternativ till väpnad konfrontation mellan Väst och Öst? Varför blev det kallt krig 1947?…
Sovjetunionen hade deltagit både i arbetet och i beslutet i Bretton Woodskonferensen 1944 om att skapa en Världsbank och en Internationell Valutafond. Men ännu i början av 1946 hade Moskva varken ratificerat det överenskomna avtalet eller betalat in sin 20-procentiga andel av bankens kapital. I Washington förstod man inte varför, och bad ambassaden i Moskva klargöra varför ryssarna inte längre stödde de två nya institutionerna. Ambassadens cirka 8 000 ord långa svar, the Long Telegram, tog Washington med överraskning och kom att lägga grunden för USA:s och (genom Nato) Västs agerande mot Sovjetunionen ända till dess upplösning 1991…
I sina memoarer beklagar Kennan att han inte hade varit tillräckligt tydlig i X-artikeln med att han menade en containment av ett politiskt hot med politiska medel, inte militära. Den militära karaktären i USA:s sovjetpolitik såg han som förfelad – ryssarna ville inte invadera något annat land, det hade de dåliga erfarenheter av. De föredrog att expandera med politiska medel, med hjälp av ombud. Hotet om politisk omvälvning i ett land skulle mötas med ekonomiskt och politiskt stöd till landets egna aktörer, inte med militära medel. Militariseringen av tänkandet var till förfång både för ekonomisk återhämtning och för en fredlig lösning av Europas problem. Sedd i perspektiv framstår hela Kennans gärning som en plaidoyer för fördjupad problemanalys innan beslut träffas. Läs artikel