De som vill kriga i österled, Per Blomquist

Häpnadsväckande men bra att de 25 förespråkarna för anslutning till Nato tagit i på DN-debatt (7/1). Innehållet är hämtat från den krigshetsande debattboken Till bröders hjälp, med Bo Hugemark som redaktör och Karlis Neretnieks som författare ett av kapitlen. Budskapet är att Sverige och Nato tillsammans måste planer för anfall mot Baltikum där Ryssland antagits ha stört ordningen. Militärsakligt är boken usel – men nu kan det öppet redovisas på vilket sätt medborgarna vilseleds!

DN bidrar därmed till att Kungl. Krigsvetenskapsakademiens dåliga budskap sprids till allmänheten – något som jag och några ledamöter ville skona akademien ifrån genom att för något år sedan uppvakta presidiet och dåvarande ordföranden i avdelning 1, generalmajor Karlis Neretnieks, för att be akademien att lägga bokens budskap åt sidan.

Överste Bo Hugemark, tidigare ordförande i Svenska Atlantkommittén, kan konsten att hålla ”fienden som kommer österifrån” inne på den egna planhalvan, Östersjön. Där måste fienden vara för att debattörerna ska kunna bestämma hur alla aktörer ska uppträda. Därefter kan BH och KN övertyga politiker och ambassadörer om Sveriges säkerhets- och försvarspolitik. Ryssland ligger ju så nära Sverige och Nato kan man inte lita på, det är budskapet i boken och i DN-inlägget.

Hur har det gått till?

BH har använt den luddiga svenska solidaritetsförklaringen som grund. Debatt behövs kring denna solidaritet, hävdas det. BH har alltid varit skickligare debattör än sakkunnig militär. Den bästa solidaritet Sverige kan ge kringliggande parter är att försvara det egna territoriet. Det har han hört men aldrig insett.

Redan på sid 12 i nämnda bok konstaterar BH att projektet ”Nationell strategi för närområdet” är till för att undersöka hur ”försvaret genom sin existens kan spela för stabilitet i närområdet”. Ett spel för galleriet, ty Sverige har inget riktigt markförsvar! Hur tänker ambassadörerna? Har de inte hört talas om att det finns minst tre starka intressenter av det vidsträckta centralt belägna svenska territoriet – USA/Nato, EU och Ryssland. Som ambassadörer borde de reagera mot ”Nationell strategi”? De som inte är medförfattare har förmodligen inte läst boken bara hakat på. Det är vanligt i försvars- och säkerhetspolitik. De gamla militära debattörerna och några till tänker alltid ensidigt: ”fienden kommer österifrån.”

Kartan har debattörerna inte ägnat en blick. Varför ska Natos flyg ta omvägen över svenskt territorium? Nato-staterna finns både söder och öster om Sverige. KN menar i ovan nämnda kapitel att Nato kan vara senfärdigt i kris och krig. Därför ska Sverige vara förtrupp åt Nato. Neretnieks har meddelat att han känner sig kränkt för att ha blivit benämnd krigshetsare. Han har själv utnämnt sig till detta, och nu har han många med sig. Observera att han menar att redan i kris ska Sverige blanda sig i andra staters angelägenheter. Vi får inte komma försent in i kriget!

Ensidigheten i betraktelsesättet med ”fienden kommer österifrån” har aldrig lämnat före detta ÖB Bengt Gustavsson, som är meddebattör. Han minns inte att Sveriges vidsträckta markterritorium tillsammans med Östersjön utgör ett utomordentligt skydd för Ryssland mot antagonisten USA/Nato. Detta förhållande gäller trots att Nato numera befinner sig öster om Sverige. Hur snett ansvariga politiker tänker framgår av att försvarsminister Peter Hultqvist utnämner Sverige till buffertstat. Buffert mellan vilka? Återigen: Nato finns öster om Sverige. Det moderna flyget är oerhört centralt i modern strategi, men för Sverige är det mycket hanterbart.

Sedan mitten av 1970-talet har jag i föredragningar för ledande politiker och militärer visat vilken militär styrka svenskt försvarat markterritorium utgör mellan kärnvapenmakterna USA/Nato och Sovjet/Ryssland. De som tagit emot föredragningarna, till exempel Carl Bildt, har bejakat denna slutsats men handlat tankemässigt offensivt mot Öst. BG höll strax innan han tillträdde sin befattning som ÖB ett offentligt tal där han framhöll att vårt svenska attackflyg utgjorde den främsta försvarslinjen mot Sovjetunionens invasionsflotta i Baltikum. Mot denna bakgrund var det lätt för näste ÖB Owe Wiktorin att lägga ned Sveriges markförsvar.

När ska vi få politiker som skapar en totalstrategi för Sverige? Återigen: ett försvarat svenskt markterritorium har som krigsavhållande faktor stor militär betydelse inte bara i Norden utan för hela Europa. Måste denna insikt komma från V, MP eller SD? De gamla, tidigare försvarsvänliga, M, L, C, och KD, är numera, ja vissa sedan länge krigiska och förlorade får en krigsavhållande linje. De ska delta i avskräckning! S kunde man hoppas på, men S vill köpa JAS och ubåtar, och då räcker inte pengen till att försvara markterritoriet.

Unga nya krafter behövs. De inser att framstående svensk teknik – ledning, underrättelser och robotar med mera – kan hjälpa Sveriges medborgare att försvara Sverige för fred mot krig. Tänk, detta tror jag sammanfaller med de ryska medborgarnas intressen. Putin får ambassadörerna ta hand om.

 

Anmärkning. – Författaren är överste 1 gr., ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien och medverkande i antologin Försvaret främst.