Regeringens utrikesdeklaration av den 10 juni, den andra för året, en ovanlighet i sig, återgiven i sin helhet här på sajten, innehåller ett flertal besynnerligheter. (Några har jag påtalat i en op-ed-artikel till Sydöstran) ”Den 24 februari inledde Ryssland ett oprovocerat, olagligt och oförsvarligt krig mot sin granne, det demokratiska Ukraina.” Så lyder andra meningen i den deklaration, som utrikesminister Ann Linde läste upp för riksdagen.
Har det någon betydelse, att det angripna landet är en demokrati eller någon sorts demokrati? Hade Rysslands angrepp varit mindre ”olagligt” och mindre ”oförsvarligt”, om Ukraina hade varit en diktatoriskt styrd stat, med omfattande korruption och ett kleptokratiskt härskarskikt, en statsmakt som går hårdhänt till väga mot delar av sin egen befolkning? Naturligtvis inte, är svaret på bägge frågorna. ”Rysslands aggression mot Ukraina är […] ett tydligt exempel på en auktoritär stats attack mot en demokrati”, påstod Linde längre fram i sitt tal. Inte heller detta är klargörande.
Utrikesministern talade också om ”de brutala grymheterna från den ryska regimens sida”. Skulle ”mindre brutala grymheter” från angriparens sida ha gjort angreppet mindre olagligt och mindre olagligt? Så kan det knappast vara. Det illegitima och oförsvarliga består i angreppet som sådant, folkrättsbrottet. Vi får utgå från att det förekommer brutala grymheter också från den angripnes sida. På sådant sätt är det ofta i krig.
Linde sade vidare, att ”Sverige även fortsättningsvis ska stå starkt tillsammans med likasinnade i kampen mot terrorism”. Vad är ”likasinnade”? Hör Turkiet till denna krets? Även Ryssland bekämpar terrorism, andra länder likaså. Vilka ingår i kretsen? Är det endast ”demokratier”? Genom otydliga termval och olyckliga markeringar ger Sveriges utrikesminister upphov till misstanken, att vårt lands utrikes- och säkerhetspolitik är ideologiskt färgad och inte bestäms av nationella intressen. Detta minskar våra kontaktytor i världssamfundet, exempelvis i tredje världen.
”Förutsättningarna för dialog och konfliktlösning har förändrats i grunden sedan den 24 februari”, förklarade utrikesministern. Även detta är oklart. Uppenbarligen pågår någon form av konfliktlösning i Ukraina, om också av våldsamt slag. Stormakter, auktoritärt styrda eller ej, ägnar sig gärna åt sådant. Och dialoger upphör inte automatiskt med ett krigsutbrott. De kan också upphöra, innan ett krig bryter ut. Sveriges dialog med Ryssland upphörde i praktiken långt före den 24 februari 2022. Man kan diskutera, vems felet var. I nuläget torde dialog vara viktigare än någonsin. Den som förespråkar dialog med Moskva beskylls emellertid ofta för att vara Putin-medlöpare; Angela Merkel får nu den stämpeln retroaktivt. Ann Linde hade kunnat sätta ner foten här, men hon avstod från det.
Hon hävdade också i denna utrikesdeklaration, att de demokratiska krafterna befinner sig på reträtt i världsmåttstock, dock utan att redovisa några belägg för påståendet. Allmänt erkänt är dock, att Indonesien, världens fjärde folkrikaste land, har förstärkt sina demokratiska strukturer och sin demokratiska praxis över tid. USA, världens tredje folkrikaste land, anses fortfarande vara demokratiskt – visserligen med många folkrättsbrott på sitt syndaregister, men dock den mäktigaste kraften i den militärallians, som svenska politiker önskar ansluta Sverige till.
Försommarens utrikesdeklaration bär alla tecken på att vara hastigt tillkommen, och i detta liknar den sannerligen hela den svenska Nato-processen. Samtidigt får man räkna med att det har varit fråga om överlagda handlingar, om också i stridens hetta. Det originella är, att den inte har utkämpats mellan regering och opposition utan inom regeringspartiet, som nu är sargat.
Vi torde få anledning att återkomma till detta dokument.