Värdlandsavtalet, anförande vid möte på ABF-huset i Stockholm den 27 januari. Lars-Gunnar Liljestrand

Videoupptagning av anförandena.

Det värdlandsavtal som nu diskuteras måste ses i sitt sammanhang, som ett led i ett mer än tjugoårigt närmande av Sverige till Nato.

Steg för steg närmare Nato

 Sedan murens fall har Sverige och Nato samarbetat inom det militära området på flera sätt.

År 1994 gick Sverige med i Partnerskap för Fred och har sedan deltagit i en rad militära samarbeten, som stora Nato-ledda övningar: deltagande i Natos Response Force; deltagande i Nato-ledda interventioner i Bosnien, Kosovo, Afghanistan och Libyen; i december 2015 gav regeringen Nato tillstånd till att under en sexmånadersperiod flyga över svenskt territorium med spanings- och övervakningsplan av typ AWAC; ett förslag till lagändring har lagts fram som skall ge regeringen rätt att sända en styrka utomlands för övning ”inom ramen för internationellt samarbete”: regeringen anger behovet av en lagändring vara intresset av att delta i ”främst Nato-övningar som inte är fredsfrämjande till sitt syfte eller övningsupplägg utan avser operationer enligt artikel 5 i Natos stadga, dvs. stadgandet om ömsesidigt självförsvar”.

Värdlandsavtalet är ytterligare ett av många steg som svenska regeringar har tagit mot ett närmande till Nato. Avtalet syftar enligt regeringen till att säkerställa att Sverige som värdland kan lämna ett effektivt stöd för militär verksamhet på svenskt territorium i samband med övningar, kriser eller militära operationer i Sverige och i vårt närområde.

Vad innebär värdlandsavtalet?

Värdlandsavtalet tar höjd för övningar och krigsfall och möjliggör bland annat användning av militära anläggningar, styrkor under Natos befäl på svenskt territorium, transiteringar av sådana styrkor och flygningar genom svenskt luftrum. Särskilda restriktioner anges inte vad gäller vapen och inte heller vad gäller kärnvapen.

Militär personal från enskilda Nato-länder har redan tidigare befunnit sig på svenskt territorium, enligt Partnerskap För Fred Status of Forces Agreement (Pff Sofa), men med ett värdlandsavtal bereds sådan närvaro i större omfattning och den rymmer även möjligheten för placering av ett Nato-högkvarter i vårt land på överenskommen tid, plats och på angivet uppdrag.

Avtalet är ett ramavtal som anger principer för Nato-militär men som i övrigt måste specificeras till sitt innehåll genom tilläggsdokument och operationsplaner.

Under rubriken ”Ändamål” anges syftet vara att lägga fast principer för att etablera operativa baser och för att tillhandahålla civilt och militärt stöd till Nato-styrkor i Sverige eller understödda från Sverige. Ramarna är mycket vida för olika fall av militära insatser. Artikel 1.2 anger Nato-ledd militär verksamhet inklusive övningar, utbildning, operativt experimenterande med mera. Det öppnar för operationer av de mest skilda slag som kan tolkas som både försvar och angrepp: ”Processen att fortsätta strida, inklusive angrepp, förflyttning, försörjning och manövrer som behövs för att nå uppdragets eller operationens mål.”

 Regeringens motiv för avtalet

Att ”ge och ta emot” militärt stöd återkommer när regeringen beskriver bakgrunden till avtalet (Ds 2015:39): ”Förmågan att ge och ta emot militärt stöd är också en förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna utföra sin uppgift att, såväl självständigt som i samverkan med andra, försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom insatser nationellt och internationellt.”

Sveriges möjlighet att ta emot militärt stöd vid konflikt eller krig, som berör eller kan beröra oss, framhålls av regeringen. Men det finns ingen begränsning i avtalet så att det enbart skulle handla om försvar, till exempel kollektivt självförsvar enligt FN-stadgan, och avtalet nämner inte heller att Sverige är alliansfritt.

Om bakgrunden skriver regeringen: ”Den svenska solidaritetsförklaringen intar en central position i Sveriges säkerhetspolitik: Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige skulle drabbas. Sverige ska därför kunna ge och ta emot civilt och militärt stöd.”

Den här märkliga solidaritetsförklaringen antogs av riksdagen år 2009.  Knappast något land har gett en ensidig solidaritetsförklaring av det slaget. Nu innebär den ingen strikt förpliktelse till militärt stöd, men den kan inge förväntningar om svensk militär insats och ställa ifråga Sveriges alliansfrihet. Förklaringen innebär ingen garanti för stöd till Sverige, och med tanke på det svaga svenska försvaret är solidaritetsförklaringen dessutom helt orealistisk och därmed skadlig.

Med ett värdlandsavtal kan dock solidaritetsförklaringen komma att användas som grund för militära insatser med Nato-styrkor från svenskt territorium, till exempel vid en kris i Baltikum.

Hur tas beslut om användning av värdlandsavtalet?

Det skall tydligt sägas att ingenting kan komma att ske utan att den svenska regeringen sagt ja till det (artikel 3.5). Avtalet ger Nato inga som helst rättigheter utan ett svenskt godkännande. Dock: om regeringen säger ja, kan det handla om en mycket omfattande verksamhet. Inte heller kan Sverige med någon automatik räkna med stöd från Nato. Om Nato säger nej, blir det ingenting.

Avtalet kan sägas upp med 6 månaders varsel.

Vad innebär Pff Sofa?

Förutom värdlandsavtalet finns ett avtal, Pff Sofa, med Nato, vilket reglerar status för Nato-personal i Sverige. Pff Sofa innehåller bestämmelser om bland annat immunitet och privilegier gällande både personal från Nato-länder och vissa Natohögkvarter, som juridiska personer, och personalen vid dessa. Det gäller även sådant som tullfrihet, skyddsförordningen, trafikskada med mera.

De högkvarter som avses är dels Natos permanenta ledningsstrukturer, som samtliga strategiska högkvarter (till exempel Shape), dels varje annat motsvarande internationellt högkvarter som har upprättats i enlighet med Nordatlantiska fördraget och som är inordnat i Natos ledningsstruktur.

Skatte- och tullfrihet skall gälla för gods och tjänster till Nato.

Nato-högkvarter som bedriver verksamhet här i landet enligt samförståndsavtalet kan komma att omfattas av skyddslagens bestämmelser om skyddsobjekt.

Sverige har reserverat sig mot att de sändande staterna ges rätt att utöva domsrätt inom en mottagande stats territorium, när Sverige är mottagande stat.

Lagändringarna som krävs för värdlandsavtalet är inte särskilt omfattande. Det beror i sin tur på att svensk lagstiftning, till följd av det sedan länge etablerade samarbetet med Nato, redan hr anpassats för detta när det gäller enskilda Nato-länder. Nu utvidgas det till att också innefatta Nato-högkvarter.

Hur kom avtalet till?

Tillkomsten av värdlandsförslaget har inte kännetecknats av öppenhet och bred offentlig diskussion, trots att det är ett betydande steg i närmandet till Nato.

Regeringen Reinfeldt beslutade överraskande den 28 augusti 2014 att Sverige skulle träffa ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd. Nästa steg kom strax före valet den 4 september 2014, då ett Memorandum of Understanding (MoU) med Nato om värdlandsavtal undertecknades.

Värdlandsavtalet kommer att träda i kraft, när Sverige har informerat Nato om att nödvändiga krav är uppfyllda. En proposition kommer att läggas till riksdagen under våren 2016

.Pff Sofa, som är ett komplement till värdlandsavtalet, gäller den legala statusen hos den militärpersonal som kan komma att placeras i Sverige och utvidgades genom antagandet av ett tilläggsprotokoll den 1 augusti 2014, vilket innefattar legala statusen för Nato-högkvarter.

Den 10 juli 2015 skickade försvarsdepartementets ut em PM, ”Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd” (Ds 2015:39), med förslag till lagändringar till följd av Pff Sofa. Värdlandsavtalet sändes på remiss till 47 instanser, varav de flesta är statliga myndigheter och nationella intresseorganisationer. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

Lagrådsremissen planeras vara klar i början av februari. Om riksdagen skall kunna ta beslut under april, måste propositionen ligga färdig den 20 mars.

Om riksdagen säger ja, kommer tilläggsdokument (follow-up document) att förhandlas fram mellan Sverige och Nato som mer detaljerat anger hur värdlandsavtalet skall tillämpas. Tidsplanen för detta hänger på när en aktivitet planeras inom ramen för värdlandsavtalet, och sådana dokument görs upp för varje enskild operation. Det är sannolikt att dokumenten inte blir öppna. Nato kräver sekretess kring nästan all kommunikation och alla avtal med andra stater.

Vad bör en opinion för svensk alliansfrihet kräva?

Först och främst bör man uppmana riksdagen att säga nej till värdlandsavtalet.

Om det blir ett ja i riksdagen, bör man kräva att avtalet förses med en begränsning: att det vid konflikt eller krig endast skall gälla kollektivt självförsvar enligt FN-stadgan i händelse av angrepp eller hot om angrepp mot Sverige och förbud att placera kärnvapen i vårt land.

 

Mötet arrangerades av ABF Stockholm och Tro och solidaritet.

I panelen ingick även Maj Britt Theorin och Anna Ek ( Svenska Freds). Moderator var Gunnar Lassinantti

Facebook
Twitter
Google+
http://www.alliansfriheten.se/vardlandsavtalet-anforande-vid-mote-pa-abf-huset-i-stockholm-den-27-januari-lars-gunnar-liljestrand/
RSS