[…] De flesta som nu är i ålder för plikttjänst har ingen koppling till Försvarsmakten. De flesta regementen är nedlagda. Få har någon anhörig med koppling till försvarsmakten. Tankar kring plikt och egen behovstillfredsställelse är till viss del annorlunda utifrån en lång fredlig period i kombination med den ekonomiska och tekniska omvandling som skett i samhället.
Detta till trots kvarstår behovet av såväl ett militärt som civilt försvar som inte kan täckas av enbart frivilliga insatser. Värnplikt behövs, en värnplikt som mycket väl kan vara fysiskt och psykiskt krävande, men utbildningen ska trots allt förbereda en för de utmaningar man möter i krig. Den pennalism en del oroar sig för var dock i det närmaste borta redan 1996 och accepteras inte inom Försvarsmakten.
Om du blir kallad till plikttjänst hoppas jag att du med stolthet och tillförsikt träder in i den. Landet behöver dig och du kommer att växa med uppgiften. Och var och en som tänker efter känner nog tacksamhet mot de som ställer upp för samhällets försvar. Läs artikel