[…] På grund av Ukrainakriget överlade landsbygdsministern Anna-Caren Sätherberg (S) nyligen med livsmedelsbranschen och andra aktörer om hur man ska förhålla sig till eventuella störningar av matimporten. Hon fastslog att ”vår beredskap är god”, men att det kan bli indirekta återverkningar av kriget och då gäller det att agera. Vad hade hon tänkt sig konkret? Precis som under pandemin tänker regeringen synbarligen reaktivt, inte proaktivt. […]
Under pandemins början såg vi lystet på de rejäla finska lagren av skyddsutrustning. Nu finns återigen anledning att snegla åt Finland. Till skillnad från Sverige behöver landet bara importera cirka 20 procent av sin mat. I Finland har man heller inte avvecklat sina beredskapslager utan hållit fast vid dem sedan nittiotalet, då ett övergripande organ kallat Försörjningsberedskapscentralen skapades för all sorts försörjning, från sjukvård till drivmedel. Dit hör ansvaret för ett genomtänkt system av lager, bland annat av spannmål, som är så stora att Finland vid behov kan skicka spannmål till krisdrabbade områden i världen.
I Sverige uppmanas vi enbart att läsa broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Huvudansvaret läggs på oss själva. Vi riskerar att bli en nation av preppare. MSB ber oss att ”preppa solidariskt”, det vill säga inte bunkra för mer än en vecka. Vad gör vi om krisen varar längre? Läs artikel