Den tidigare utrikes- och statsministern Carl Bildt utfrågades den 21 april bakom lyckta dörrar av riksdagens konstitutionsutskott om den förra regeringens undertecknande av det så kallade värdlandsavtalet. Bildt hävdade att avtalet var en praktikalitet som inte hade någon politisk betydelse. Avtalet skall underlätta administrationen vid mottagande av Nato-styrkor på svenskt territorium. På vilket sätt det underlättar, är faktiskt oklart. Om det inte innebär annat än ett smidigare status quo, förstår man inte varför det smögs igenom i slutet av Reinfeldt-regeringens mandatperiod. Öppenhet är en grundsats i det demokratiska regeringssystemet.
På den här sajten har vi varnat för att blåsa upp avtalets betydelse och till och med påstå att alliansfriheten går förlorad med avtalet. Vi har också sagt att ängslan för kärnvapenstationering på svensk mark i samband med värdlandsavtalet har varit överdriven.
Men Carl Bildt bortser från, eller väljer att bortse från, att värdlandsavtalet är politiskt skadligt, eftersom det sänder ut signaler om att Sverige har närmat sig Nato, vilket måste underminera trovärdigheten i vår alliansfrihet. Avtalet kan också negativt påverka försvarsviljan och möjligheterna att återställa den allmänna värnplikten. Då regeringen Löfven ständigt hänvisar till att Sveriges försvar skall bygga på internationell samverkan, närmar man sig det som förre finske försvarschefen, general Gustav Hägglund har varnat för: att outsourca folkförsvaret till en yrkesarmé eller att gå med i militärallianser är förödande för försvarsviljan och innebär det nationella försvarets svanesång.