Nu pågår inom socialdemokratin en så kallad dialog om Nato. Hittills i debatten har argumenten för ett medlemskap varit helt dominerande och vare sig riskerna eller svagheterna i Nato-förespråkarnas argumentation har kommit fram i tillräcklig utsträckning.

Som en följd har opinionsstödet för Nato-medlemskap ökat snabbt. Men det är osannolikt att stödet skulle bestå om riskerna med Nato diskuteras mer. Socialdemokraterna måste hålla fast vid sitt kongressbeslut.

Följande bör lokalorganisationerna svara den socialdemokratiska partistyrelsen i den kommande dialogen.

1.     Fattat kongressbeslut gäller. Rysslands angrepp på Ukraina förändrar den säkerhetspolitiska ordning som byggts i Europa efter Kalla krigets slut. Men vår alliansfrihet är två sekel gammal och den är byggd för att hantera situationer som denna.

Ryssland/Sovjetunionen har angripit andra stater vid ett stort antal tillfällen. Sverige har då hållit fast vid alliansfriheten. Det har varit bra för vår säkerhet och för stabiliteten kring Östersjön.

Rysslands angreppskrig på Ukraina, hur fruktansvärt det än är, ger lika lite som tidigare krig skäl till en annan hållning. Kongressbeslutet från i höstas måste därför ligga fast: ”Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa – också kring Östersjön.”[…]

7.     Väpnad alliansfrihet är vårt alternativ. Sveriges huvudproblem är inte att vi står utanför Nato, utan att vi är militärt svaga. Under kalla kriget kunde Sverige hävda sin alliansfrihet genom att samtidigt ha ett mycket stort försvar.

Vi måste återgå till en sådan ordning, där vi kan försvara oss själva. Det kräver stora anslagsökningar till försvarsmakten, invasionsförsvar och värnplikt.  Läs artikel

Det finns tre viktiga slutsatser för Sverige att dra av kriget i Ukraina.

För det första behöver vi inte oroa oss för att Vladimir Putins Ryssland vill erövra ett västligt land. Om vi ser till en tumregel för invasioner och ockupationer i amerikansk militärteori har Ryssland gått in med mindre än en femtedel av de styrkor som hade varit nödvändigt. De borde ha gått in med minst en miljon man för att lyckas.

Ryssland hade kunnat gå in med en mycket större styrka, men gjorde det inte. Vi kan därför säga med säkerhet att Ryssland inte ville erövra Ukraina, och om man inte vill ta Ukraina kommer man inte att ta ett nordiskt land. […]

För det tredje lär oss kriget i Ukraina att Ryssland kan slå ut vitala militära baser. Ryssarna kan sätta in missiler som den hypersoniska Kinzjal med en räckvidd på 2 000 kilometer för att slå ut alla USA-baser i Norden under de första minuterna av ett eventuellt framtida krig.

Mot det finns inga motmedel. Ett Natomedlemskap ger därför knappast någon fördel.

I praktiken kan dessa USA-baser användas för ett angrepp på Ryssland, men bara i de första minuterna av ett krig innan ryssarna slår tillbaka. Sedan skulle dessa baser bli utplånade.

Ett medlemskap i Nato innebär kort sagt att vi bygger upp en destabiliserande militär struktur. Allt handlar om vem som slår till först. I stället för stabilitet skulle ett Natomedlemskap för Sverige och Finland skapa en instabil värld. Läs artikel

HMS Ambush er den første britiske båten som besøker Grøtsund industrihavn utenfor Tromsø. Den er der for å fylle på med nye forsyninger før den snart skal gjenoppta sin patruljering, opplyste den britiske marinen, Royal Navy, på mandag.

Forsvarets operative hovedkvarter bekrefter i dag til High North News at ubåten fortsatt ligger til kai, men kan ikke si noe om hvor lenge den vil bli av operasjonelle årsaker.

Dette er en 97 meter lang reaktordrevet angrepsubåt i Astute-klassen. Den er utrustet med langtrekkende Tomahawk landmissiler og tunge torpedoer av typen Spearfish, og skal representere det fremste ved Storbritannias militærmakt.

Ubåten ble eskortert av kystvaktskipet KV Heimdal fra farvannet ved Vannøya og til Grøtsund havn på lørdag, meldte Nordlys. Läs artikel

– Vi säger ju att vi själva bestämmer vår säkerhetspolitik. Då är det lite lustigt att vid just det här tillfället låta en enda person, Putin, bestämma att vi ska gå in i Nato, säger mångårige Moskvaambassadören Sven Hirdman till Proletären. […]

– Jag tycker inte vi ska gå med i Nato på grund av den svåra konfrontation som råder mellan USA och Nato å ena sidan och Ryssland å andra sidan – som i och för sig har pågått sedan andra världskrigets slut, men blivit värre under de senaste åren. Det är en faktor. […]

En annan faktor, säger Sven Hirdman till Proletären, är att konfrontationsaxeln, som han kallar den, går så nära Sverige. Under kalla kriget såg militärstrateger det så kallade Fulda-gapet vid Frankfurt som en hypotetisk militär front mellan Nato och dåvarande Warszawapakten.

Nu går axeln istället i södra Östersjön, påpekar han, i Suwalkikorridoren som löper mellan Litauen och Polen, från Vitryssland till den ryska enklaven Kaliningrad.

– Det betyder att om Sverige går med i Nato blir vi en frontstat i den här konfrontationen mellan USA och Ryssland, och det gör att krigsrisken ökar för vår del. […]

Sven Hirdman menar istället att frågan bör avgöras i en folkomröstning, som när svenska folket röstade ja till EU-medlemskap 1994 och nej till att inför euron i Sverige 2003.

– Om vi nu skulle lägga om hela vår säkerhetspolitik – och det är lika viktigt som att gå in i EU eller ändra vår ekonomiska politik – så borde vi av demokratiska skäl ha en folkomröstning. En så här viktig fråga kräver mera eftertanke och mera debatt. Läs artikel

Efter det ryska angreppet på Ukraina har våra ledande politiker och medier förfärligt brått när det gäller inträde i Nato. Vi verkar stå inför fullbordat faktum. Hur ser då de andra neutrala staterna i Europa på Sveriges och Finlands planer?

Av EU:s medlemsstater är Österrike, Irland och Malta neutrala. Det neutrala Schweiz är inte medlem i EU men i FN. Schweiz neutralitet stadfästes under Wienkongressen 1815. Schweiz har stått modell för Österrike, som efter tio år av ockupation förpliktade sig att iaktta permanent neutralitet 1955.

Österrike har neutraliteten inskriven i grundlagen, till skillnad från Sverige där vi numera talar om en ”alliansfrihet” som vilar på en historisk praxis.

Irlands neutralitet härrör från andra världskriget och betingas av den olösta Nordirlandfrågan. Irland är liksom Österrike och Sverige medlemmar i Partnerskap för fred och deltar i fredsbevarande operationer.

Sveriges och Finlands planer att ge upp sin neutralitet debatteras livligt i övriga neutrala länder. I Österrike höjs en del röster inom det regerande konservativa ÖVP för att gå med i Nato. Det liberala Neo är liksom de svenska liberalerna klart för Nato, medan det socialdemokratiska SPÖ nyligen bekräftat att det är en deciderad anhängare av den författningsbaserade neutraliteten. Samma sak gäller för det högerpopulistiska FPÖ – de vimsar inte som Sverigedemokraterna. Den konservative förbundskanslern Karl Nehammer bekräftade i mars att Österrike står fast vid sin traditionella linje. Han har stöd av två tredjedelar av österrikarna, som enligt Dagens Nyheter (13/4) ser Nato som en amerikansk och inte europeisk försvarsunion.

I Österrike och Schweiz betonas att neutralitet i rättslig mening ingalunda betyder neutralitet i moralisk. I frågan om Ukraina har de tagit tydlig ställning mot den ryska aggressionen och tar del i sanktionerna gentemot Ryssland. Karl Nehammer har rest till Moskva som medlare i Ukrainakriget men samtidigt kritiserat Putins krig. Österrike vill spela rollen som ”dialogmakt”, en tradition som omhuldats sedan 1955.

Flera FN-organ är stationerade i Wien, liksom en konferens i den Nobelprishyllade anti-kärnvapenkoalitionen Ican:s regi. Läs artikel

Jag har aldrig tidigare haft en bestämd åsikt om finskt Natomedlemskap och har fortfarande inte det. Kriget i Ukraina har inte gjort det enklare för mig att bilda mig en åsikt i frågan. Det finns saker som talar för ett medlemskap och det finns sådant som talar mot det.

För: Den akuta situationen i Ukraina. Ryssland har visat sitt sanna ansikte och vi behöver därför snabbt omvärdera vår egen position och ett Natomedlemskap är en naturlig följd av det. Det är läge att just nu ansöka om medlemskap, för senare kan det vara svårare eller omöjligt.[…]

Mot: Kriget i Ukraina har bekräftat det som redan tidigare varit uppenbart för den som velat hålla sig informerad: Rysslands militära styrka är betydligt svagare än många antagligen förstått. Det enda egentligt exeptionella med den är kärnvapnen. Finland däremot har ett mycket starkare och modernare försvar än de flesta inser. Att som en del gör kalla Finland ”Nordens Israel” är överdrivet, men ändå. Kriget i Ukraina kan leda till att Finland höjer sin försvarsbudget och därmed få ett ännu starkare försvar. Behöver vi Nato eller skulle vi klara oss alliansfria i en eventuell konflikt? […]

Jag har ingen bestämd syn på ett finskt Natomedlemskap, men jag undrar ändå om det inte vore bäst att hålla huvudet kallt också i den här frågan och vänta och se vad som händer med Ryssland till följd av kriget i Ukraina och först sedan fatta beslut om en medlemsansökan? Läs artikel

”Om Sverige skulle välja att skicka in en Nato-ansökan i det här läget skulle vi ytterligare destabilisera läget i Europa.”

Så sa statsminister Magdalena Andersson (S) i början på mars. Det var en ren sakupplysning.

Sådana tål vi inte längre och hon blev kölhalad. Som om hennes konstaterande var till stöd för Ryssland. Exemplet är illustrativt för det offentliga samtalet just nu.

Alla har blivit idealister. En krass realist beskrivs som landsförrädare, eller värre.[…]

När (nästan) alla makthavare och opinionsbildare nu vill att Sverige ska ansluta sig till Nato i rekordfart är också det, märkligt nog, drivet av idealism.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) berättade i en intervju att Sverige, om vi går med i Nato, kan räkna med ”en hel katalog” av riktade ryska åtgärder mot Sverige. ”Cyberhot, hybridhot, sabotage, underminerande av vår statsorganisation, alla olika typer av attacker som man kan tänka sig.” Ingen bryr sig om detta. Knappt ens nyhetsredaktionerna, de trummar på med en allt mer aktivistisk entusiasm inför det stora beslutet. Skriver om en spänstig comeback-replik till ryssen hellre än om riskerna. Läs artikel

Redan någon vecka in i Rysslands invasion av Ukraina tappar jag andan av bevakningen.

Jag sitter i Washington DC; tittar, läser och lyssnar. Svenska medier och politiker tycks ha blivit megafoner åt de mest inflytelserika amerikanska hökarna, de som gnuggar händerna allt hårdare i takt med att världsbilden i Europa och Sverige undergivet smalnar in och får konfliktdynamiken att se enkel ut. Det tjänar den amerikanska militarismen väl och är precis det de alltid har velat.

De som gärna ser att konflikten fortsätter tills man får det regimbyte på plats i Moskva som Biden råkade erkänna att han vill se, men som han officiellt (givetvis) fick ta tillbaka. De som sedan kalla krigets slut har drivit en konfrontativ linje mot omvärlden och på olika sätt undergrävt folkrätten. De kompromisslösa. De som kontinuerligt utnyttjat Rysslands svaghet efter murens fall utan att tillmötesgå Moskvas krav på olika säkerhetsgarantier – något de själva med självklarhet hade krävt i samma läge.

Det är deras bild av världen som nu utgör den övergripande berättelsen och får stå i det närmaste oemotsagd. Svenska experter och analytiker återberättar deras version utan att någon behöver svara på frågor om vad som mer kunde ha gjorts för att förhindra Putins vettvilliga invasion, vilka olika intressen som driver på konflikten i Ukraina eller hur internationella rättsprinciper har underminerats sedan kalla krigets slut och gett auktoritära ledare argument att göra lite som de vill. Läs artikel

[…] Natoförespråkarna i Sverige framhåller fördelarna med ett svenskt medlemskap i Nato. Nackdelarna går de inte in på. Att försvarsförpliktelserna i artikel 5 i det Nordatlantiska fördraget från 1949 inte tvingar Sverige att skydda en attackerad Natomedlem har de rätt i. Men omvänt tvingas inte heller övriga Natomedlemmar att skydda Sverige vid ett angrepp. Konsultationer ska äga rum, där varje medlemsstat själv ska bedöma vilka försvarsåtgärder som är nödvändiga. Artikel 5 rymmer stora oklarheter och övertygar inte om fullständigt skydd.[…]

Bilaterala samarbeten kan skräddarsys till de berörda ländernas behov, för Sverige exempelvis ett kuppförsök mot Gotland, och insatsbesluten kan tas snabbt. Ett allmänt Natomedlemskap skulle riskera att ge Sverige ett långsammare försvar mot ett sådant hot än en vidareutveckling av den nuvarande huvudlinjen. Olika Natoföreträdare har bekräftat att Nato är angeläget om ett försvarssamarbete med Sverige oavsett eventuellt medlemskap. Långtgående bilaterala avtal om planerings- och operativt samarbete med Natomedlemmar kring Östersjön och andra berörda stater, inklusive USA, bär syn för sägen. […]

Finland överväger nu att söka medlemskap i Nato. Skulle en finsk ansökan realiseras, finns ändå inget hinder för Sverige att fortsatt välja att bygga en försvarsstyrka för egen del på basis av bilaterala försvarssamarbetsavtal på samma sätt som för närvarande sker. En vidareutveckling av den linjen bör samtidigt säkerställa att svensk mark, luft och vatten är fullt integrerade i Natos operativa planering avseende försvaret av Finland och Baltikum.[…]

En gedigen beredning behövs. Det handlar om att eventuellt överge en mer än sekellång säkerhetspolitisk linje och något av en svensk identitet, och om att välja en ny och svårbedömd riskbild framför den Sverige känner väl. Sådant får inte hastas igenom. Läs artikel