I Sverige byter de borgerliga partierna i rask takt åsikt inom säkerhets- och försvarspolitiken. Och särskilt så vad gäller synen på Nato och ett eventuellt övergivande av den folkligt välförankrade (se färska opinionsmätningar, DN 8/1-16) alliansfria säkerhetspolitiska linjen mot ett aktivt inträde i försvarsalliansen Nato.Numera är samtliga borgerliga allianspartier i varierande stark grad – men Centern har villkoret det med att det ska ske tillsammans med Finland (där 58 % är emot Nato-medlemskap) – numera klara förespråkare för ett svensk Nato-medlemskap. Emot detta står de två regeringspartierna socialdemokraterna och miljöpartiet samt vänsterpartiet samt fortsatt med ett starkt svenskt folkligt stöd i ryggen i synen på Nato. Läs artikel
Arméchefen och verkligheten , Robert Dalsjö, Svenska Dagbladet
Ett visst rabalder utbröt när det kom ut att arméchefen Anders Brännström på markstridsdagarna i veckan tänkte påminna sin personal om att det kan bli krig. Ledarsidor gick i gång, försvarsministern ombads kommentera, och de två stora morgontidningarnas försvarsreportrar gjorde diametralt motsatta tolkningar av huruvida arméchefens uttalande hade täckning i försvarsbeslutet eller inte. Arméchefens kärva budskap kontrasterades mot Överbefälhavarens mer glättade vid Sälenkonferensen.
En lekman kan kanske tycka att det borde ha blivit en större sensation om arméchefen hade sagt att det INTE kunde bli krig. Läs artikel
Propagandakrigföring, kommentar till krönika i Norrköpings Tidningar
Vi publicerar här en ledarkommentar i en svensk dagstidning som genom sitt exempel visar hur lätt det är att med ideologiska medel köpa svenska opinionsbildare. Skribenten, Mattias Olsson, åberopar sig på en Nato-rapport, det vill säga en renodlad partsinlaga, för att ”fastställa” att Sverige är utsatt för ett kärnvapenhot från Ryssland. Argumentationen, återgiven även i andra media, har ingen som helst beviskraft. Men de som repeterar Nato-propagandan kan säkert vänta sig belöningar om de vinner framgång.
Gustav III en mästare i modern propaganda, Anders Persson
Som bekant får vi ständigt goda råd om hur vi ska förhålla oss till ”främmande propaganda”. Vi uppmanas, helt riktigt, att eftersöka ursprunget till informationen, vara källkritiska och så vidare. De goda råden glömmer dock att propagandan inte bara kommer från ett väderstreck. Man upplyser inte alltid om att den mest effektiva formen för propaganda är sanningsenliga utsagor, om än selektivt utvalda, vinklade sanningar. Ren desinformation är riskabel eftersom den lätt avslöjas, om så bara på grund av sina inre motsägelser.
Om Gustav III:s krig 1788–1790 var en medioker historia, som bara rena turen hindrare från att sluta i en katastrof så förhåller det sig tvärtom med den propaganda han levererade. Den framstår förvånansvärt ”modern”, ja man grips nästan av motvillig beundran över kungens propagandistgiska slughet. Det följande bygger på Stig Bobergs spännande bok Kunglig krigspropaganda (Akademiförlaget, 1967).
Det är viktigt att tala öppet även om kolumnister, Carl Björeman
I Svenska Dagbladet (5/2) skriver kolumnisten Niklas Wiklund under rubriken ”Viktigt att tala öppet om risken för krig”. Det är ytligt sett ett gentlemannamässigt försök att stödja arméchefen Anders Brännström som har blivit kritiserad för att ha varnat för att Sverige ”kan vara i krig inom några år”.
Men saken har en djupare innebörd, och den handlar lika mycket om Wiklunds som om Brännströms åsikter. Det är enligt min mening viktigt att det talas öppet om båda dessa.
För egen del har jag kritiserat Brännström. Inte för hans varning i och för sig, utan därför att han gjort det på ett sådant sätt att han har stärkt den reformfientlige försvarsministern Peter Hultqvist i dennes uppenbara strävan att fördröja en nödvändig förstärkning av det nationella försvaret.
Gotland är centralt för försvaret av Baltikum, Hain Rebas i Svenska Dagbladet
Den ekonomiskt misskötta Region Gotland vill låta Ryssland investera ytterligare 50 miljoner i Slite hamn. Där, på Gotlands östkust, har de expansiva ryssarna redan lyckats komma över ansenlig mängd strategiskt kajutrymme för 80 miljoner kronor – i stort sett mittemot deras långt över tänderna upprustade exklav Kaliningrad.
Redan för drygt 200 år sedan, i samband med finsk-ryska kriget 1808-09 var Rysslands tsar Alexander I högst medveten om det försvarslösa Gotlands strategiska position. I dagens mot storkonflikt eskalerande situation guppar ön än en gång som en herrelös språngbräda mitt ute i Östersjön. Ingen tvekan råder om att Putins generaler och amiraler insett öns avgörande betydelse för sjöfarts-, luft- och missilkontroll i hela östersjöområdet. Allt annat vore direkt tjänstefel. Läs artikel
Vanhanen calls for closer co-operation between Finland and Sweden, Helsinki Times
Ex-Prime Minister Matti Vanhanen (Centre) envisions in his new, self-published book Ulkopolitiikka (Eng. Foreign Policy) that the increasing co-operation between Finland and Sweden will eventually evolve into a bilateral union.
“I represent the school of thought that one should be very precise in regards to questions of war and peace,” he writes.
Finland can according to him never be sure whether or not the resources of its neighbour are at its disposal in time of need if the co-operation is based on voluntariness. “A bilateral agreement on a defence union would solve this problem and establish the automation required for the use of joint resources,” he explains.
He acknowledges that a defence union between two countries is not functional or even possible without a joint foreign policy. “The union should therefore be a genuine union between two nation states,” he argues. Läs artikel
Ex-statsministern: Finland bör välja Gripen, Matti Vanhanen på corren.se
Finland bör överväga att skaffa Gripenplan. Det anser landets tidigare statsminister Matti Vanhanen. Centerpolitikern Matti Vanhanen var statsminister i Finland mellan 2003 och 2010 och har tidigare även varit försvarsminister. I en nyutkommen bok skriver Vanhanen att Finland bör överväga att ersätta landets föråldrade 62 stridsflygplan av typ F/A-18 Hornet med svenska Jas Gripen-plan.
– Om de svensktillverkade planen motsvarar våra behov kan säkert alla inse hurdana positiva framtidsutsikter en affär kan öppna för samarbetet mellan våra flygvapen, säger Vanhanan till den finländska nyhetsbyrån FNB.
Under senare år, i takt med att Ryssland har påbörjat en kraftig upprustning och ökat den militära närvaron i Östersjöområdet, har Finland och Sverige intensifierat försvarssamarbetet. Bägge länderna står utanför Nato.
– Ju bättre och tätare samarbete våra försvarsmakter kan uppnå och ju bättre deras handlingskulturer överlappar varandra, desto säkrare skulle vårt politiska och militära samarbete vara vid en kris, säger Vanhanen enligt Österbottens Tidning. Läs artikel
Ett militärt försvar kan knappast fungera om det civila samhället är i totalt kaos, Lars Gyllenhaal på Världen idag
Nyligen skrev Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg artikeln ”Nato större hot än Putin”. Artikelns många halvsanningar och rena felaktigheter blev offentligt granskade av Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls tidning (C). Granskningen kan lätt hittas på nätet genom att söka Oksanen Linderborg. Men jag vill här lägga till en del om Linderborgs påståenden om ”inringningen av Ryssland”.
Som Patrik Oksanen korrekt påpekar har Ryssland landgräns med inte mindre än 14 stater och bara fem av dessa är med i Nato, nämligen Norge, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Dessutom: före Kremls beslut att invadera Ukraina var den permanenta närvaron av andra Natoländers trupp i dessa länder nästan mikroskopisk, det handlade om några hundra personer. Någon ”inringning” går det på grund av dessa länder inte att tala om eftersom Ryssland har över tjugotusen kilometer landgräns och faktiskt bara lite över tusen av dessa kilometrar är med Nato-stater. Läs artikel
Utredning och lättläst om försvarspolitik , Östra Småland
Celanders förlag ger ut två försvarspolitiska skrifter. Natoutredningen är på sitt den roligaste för det är så fräckt att det blir roligt när ett antal personer tillsätter sig själva som en utredning, som kan uppfattas vara officiell.
Utredningen är magneten som nu järnfilspånen får gruppera sig kring. De små stegen tas, menar författarna och när riksdagen i vår ska anta ett värdlandsavtal mellan Sverige och Nato är det just ett sådant litet steg som kan visa sig ha varit avgörande viktigt.
Att Sverige under åren haft västrelationer, vet alla. Vid risk för krig skulle chefen för marinen ta sig till London och kanske Washington för någon skulle vara ansvarig för den svenska militärmakten också om Sverige ockuperats. Det svenska flygbassystemet kunde enkelt användas av Nato men alliansfritt skulle Sverige vara och det var en alliansfrihet som syftade till neutralitet i krig. Natoutredningen ger material för den bredare och mer alternativrika diskussion som nu behövs.
I boken Försvaret främst finns lättlästa artiklar om försvarspolitik. Det är skillnad på den värnpliktsarmé som kunde ställa 800 000 man under vapen och det vi nu har, lätt oklart hur det ska definieras. Hur tänker vi nytt och bevarar gamla lärdomar, undrar författarna. Det kan man undra. Ingen svensk officer i tjänst nu har väl någonsin lett en brigad eller en fördelning? Och hur införs på ett vettigt sätt ett nytt värnpliktsförsvar? Finns ens byggnaderna? Läs artikel
Ingen eftergiftspolitik!
I ett inlägg på sin blogspot driver generalmajor Karlis Neretnieks vidare sin tes om att Nato bör få tillgång till svenskt territorium för att vid behov kunna ingripa militärt i Baltikum. (Vi har tidigare kommenterat det i olika inlägg på den här sajten, Sverige som bas för Nato och De som vill kriga i österled). Neretnieks skriver: ”Ur svensk synvinkel är en Natoanslutning en tämligen uppenbar lösning för att öka såväl Sveriges som grannländernas säkerhet och för att bidra till ökad stabilitet i regionen. Såväl Nato som Ryssland har klara behov av att kunna utnyttja svenskt territorium vid en eventuell konflikt i Östersjöområdet. Nato behöver utnyttja svenskt luftrum och sjöterritorium för att kunna försvara Baltikum.”
Utgångspunkten för Neretnieks är inte Sveriges försvar och Sveriges säkerhet. Istället är det hur Sverige skall pusslas in som en bricka i stormaktspelet mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet. ”Ett svenskt medlemskap i alliansen skulle bidra till att minska Rysslands möjligheter att billigt och enkelt ’låna’ svenskt territorium och också öka Natos möjligheter att ingripa till stöd för sina baltiska medlemmar. Rysslands möjligheter, och därmed också förhoppningsvis vilja, att använda, eller hota med, militära maktmedel gentemot de baltiska staterna skulle minska.”
Speech by Minister Soini at the Center for Strategic and International Studies
Ur talet:
The Arctic has been depicted as a region with a particularly low risk of military confrontation. This is still true and will hopefully be the case also in the future.
However, the overall security policy situation has changed. East–West tensions in Europe have returned as a result of Russia’s illegal annexation of the Crimean Peninsula and use of military force in and around Ukraine. The changes may have repercussions also on the High North, even if the uncertainties were caused by factors outside the Arctic region. The discussions have been shifting towards hard security and more attention is paid to the security policy and military dimension in the Arctic.
Another issue is that Russia has increased its military presence in its Arctic territory. Understandably, there is concern about both the motivations behind this development and the possible consequences. All the Member States of the Arctic Council and those with an observer status should collaborate closely in order to avoid unnecessary tension over Arctic issues. Hela talet