Varför skall vi ha militärt försvar?

Sven Hirdmans  artikel “Satsa på fred, inte på krig” som vi publicerat på den här sajten föranledde en diskussion mellan författaren och Lars Ingelstam som vi återger en del av nedan.

Lars Ingelstam:

I de kretsar där jag (ibland) rör mig är det lite svårt att förklara varför man, med ungefär den omvärldsanalys som du ger, ska ha något militärt försvar ö h t. Argument av typen ”militärt vacuum är inte bra” känns lite tama i sammanhanget. Jag tror att det vore bra om du – och/eller andra som har sakkunskap och erfarenhet – förklarade detta så att även mina vänner i t ex Kristna fredsrörelsen skulle förstå (jag skrev ett par sidor om Försvarsmakten i min senaste skrift, utgiven av KrFreds 2018). I en artikel förra året, som faktiskt kom in i SvD, uttryckte jag tanken att Försvarsmakten mycket väl kunde få de medel den anser sig behöva, men på det villkoret att försvarssektorn slutade lägga sig i utrikespolitiken, särskilt den del som gäller Ryssland. Detta var inte bara på skoj, faktiskt. Tecknandet av hotbilder hänger ihop med organisationens egenintressen, vilket både teoretiskt och praktiskt är osunt.

Sven Hirdman:

Det är en bra fråga Du ställer om varför vi skall ha ett militärt försvar om det inte finns något direkt hot eller om vi inte skulle klara oss i ett stormaktskrig. Mitt svar är detta, utan rangordning av argumenten:

– Ett militärt försvar är en nationell identitetsmarkör. Det stärker den nationella sammanhållningen och försvarsviljan i ett demokratiskt land som Sverige.

– Det är internationellt vedertaget att en självständig stat skall kunna hävda sin suveränitet genom att skydda sina gränser mot olaga intrång. Det inger respekt gentemot andra länder och är viktigt för det inhemska förtroendet. Den inhemska försvarsviljan är en lika viktig försvarsmekanism som själva det militära försvaret. Därför är värnplikten betydelsefull liksom de militära förbandens bygdeanknytning.

– Vårt försvar skall vara fredsbevarande. Vi vet dock inte vilka hot som kan uppstå mot vår självständighet på medellång och lång sikt. Ledtiderna inom försvaret är mycket långa. Det gäller t.ex. organisation av ett värnpliktssystem och anskaffande av flygsystem. När vi tog beslutet om JAS 1982 var det ett beslut på 50 års sikt. Inför en osäker framtid måste vi ha en försvarsplatta på en viss nivå. – Det säkerhetspolitiska hot som föreligger mot Sverige är att vi kan dras in i ett stormaktskrig, förmodligen med Ryssland. Vi kan inte vinna ett sådant krig. Men om vi har ett lämpligt avvägt s.k. Tröskelförsvar med flyg, marin och robotar kombinerat med ett någorlunda territorialförsvar stött av en stark försvarsvilja, kan vi få en motståndare att tveka och i bästa fall avstå från att anfalla Sverige, liksom under Andra Världskriget. Sveriges territorium har inte den största strategiska betydelsen vid en stormaktskonflikt. Och blir vi anfallna och klarar ett uppehållande försvar under en månad eller längre får vi mer rådrum. Dessa argument sammantagna gör att vi enligt min mening bör ha ett välavvägt militärt försvar som ett viktigt element i vår totala säkerhetspolitik inriktad på fred och avspänning.