Månad: juni 2025

[…] As it stands, twenty-three NATO members now allocate 2 percent of their GDP to defense, and the European Commission has introduced a “ReArm Europe” initiative to coordinate and support members in defense procurement.

However, if the data available from the Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) is any indication, almost two-thirds of arms imported by European members of NATO from 2020 to 2024 came from the U.S., a significant increase from the 52% the U.S. accounted for from 2015 to 2019.

Over 90% of the arms imports in Norway, Sweden, Italy, and the Netherlands came from the U.S, while in the case of the U.K., the figure was over 80%. Between 2015 and 2019, less than 10% of Germany’s arms imports came from the U.S., whereas the figure increased to 70% for the period from 2020 to 2024.

Against this background, if European nations increase their own defense production and capabilities, they are likely to become less reliant on importing arms from the United States. […]

As former Australian Prime Minister Malcom Turnbull has written recently in the “Foreign Affairs” magazine, “the long-term solution for U.S. allies is to be able to deter aggressors with capabilities that are sovereign, ideally in the sense that they have been produced domestically but certainly in the sense that they can be deployed and operated without the concurrence of the United States. At the moment, that is not possible. U.S.-supplied F-35s, for instance, are so functionally dependent on American software and spare parts that it is difficult to see how they could be used, or used for long, without Washington’s consent. […]

Paris believes that the example of France and Germany collaborating to form Airbus in 1970, which challenged Boeing’s monopoly, is a good example in this regard.

Reportedly,  Portugal is no longer planning to acquire F-35s, and Canada is reassessing its plans to purchase 88 F-35s. Läs artikel

After Israel bombed Iran’s main nuclear facilities and assassinated its top negotiator and nuclear scientists, there are conflicting claims over how far Tehran’s nuclear programme has been set back. Hans Blix, who led the UN’s weapons inspections in Iraq in the run-up to the 2003 invasion, says that the West’s claim of weapons of mass destruction is a convenient pretext to pursue regime change in Iran.

Se intervjun

[…] Protectorates are either good or bad. Good protectorates are force multipliers. A hegemon might come to save them when they are threatened or attacked for in return for some structural benefits during peacetime—raw materials and mining, or manpower and manufacturing. Bad protectorates are those who want to chain-gang you into a war of choice. Most U.S. “allies” are, by that definition, basically bad protectorates.

Using the term “protectorates” instead of “allies” is useful, as it makes it clear which affiliates are beneficial and which are corrosive. It puts the burden on those who want American protection to make themselves useful to America. It deters them from dragging their hegemonic protector into their petty ethnic or regional rivalries, begging for protection when the inevitable retaliations materialize. It prevents the development of an Electra complex in foreign policy. It is a true, objective, and quantifiable measure of determining which countries are useful and which are not. And officials around Donald Trump, or aligned media influencers, should start using the term to influence the president’s decision-making more. Läs artikel

Här kan du ta del av till vilka instanser som regeringen har remitterat Ds 2025:11 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar.

Remissinstanser

Bland remissvaren finns Svenska freds som är tydligt emot att regeringen i vissa fall skall ges rätten att besluta om svensk truppp utomlands utan riksdagens hörande:

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (Svenska Freds) motsätter sig att regeringen ska ges befogenheter att skicka väpnad trupp utomlands utan riksdagsbeslut, även inom de begränsade ramar som föreslås i promemorian. Att frågor om att skicka väpnad trupp utomlands – också inom ramen för Natosamarbetet – tas upp i riksdagen är en garant för att beslut inte fattas utan en diskussion av för- och nackdelar, samt att en avvägning gjorts rörande konsekvenserna av att bidra med svenskt militärt stöd. Det bör också noteras att Nordatlantiska fördraget inte i sig kräver att medlemmarna bidrar med militärt stöd i någon situation, inte heller att beslut om militärt stöd ska fattas exklusivt av ett medlemslands regering. Läs remissen

Läs kommentar till förslaget som vi tidigare publicerat på sajten.

[…] Åttio år efter dess grundande – ett tempel för multilateralism, vars främsta syfte är att sätta förhandlingar före våld, upprätthålla fred och respektera internationell rätt – visar organisationen alla sina åldersspår. Ändå var dess grundande ett verkligt mirakel, som ägde rum i den amerikanska stad som fått sitt namn efter helgonet från Assisi. Ett bräckligt mirakel, precis som FN-skrapans glas, som har lett till viktiga resultat: kodifieringen och utvecklingen av internationell rätt, upprättandet av människorättsnormer, förfiningen av humanitär rätt, lösningen av många konflikter och många freds- och försoningsinsatser.

Vi behöver verkligen detta bräckliga mirakel idag. Vi måste göra det mindre bräckligt, tro på det som Petrus efterträdare har visat att de tror på, som från 1965 till 2015 har besökt FN-skapan och erkänt att Förenta Nationerna har varit och fortsätter att vara det rättsliga och politiska svaret som passar den tid vi lever i, präglad av en teknologisk makt som i ideologernas händer kan leda till fruktansvärda grymheter.

Under de senaste dagarna, vid ett konferens på universitetet i Padua, sade Italiens försvarsminister Guido Crosetto med klarsynt realism: ”Vi måste värna om de landvinningar som under årens lopp har lett oss till att kodifiera internationell rätt, som är något helt annat än en internationell ordning och mycket ofta står i motsats till en internationell ordning. För den internationella ordningen – tillade ministern – påtvingas normalt av någon, av den starkaste, som kan besluta att den rätten i vissa fall inte spelar någon roll. Det är vad vi upplever just nu… För multilateraliteten är död och FN har samma betydelse i världen som Europa, nämligen ingen!”. […]

Vägarna till multilateralism och förhandlingar. De vägar som antogs för åttio år sedan och som är det enda alternativet för vår värld som står så nära avgrunden av självförstörelse. Läs artikel

Nato-medlemskapet har aldri vært gratis, men prisen medlemslandene betaler for den transatlantiske sikkerhetsgarantien, har aldri vært høyere enn på denne ukas Nato-toppmøte i Haag. USAs president Donald Trump har i årevis klagd på at Europa tar en for liten del av regningen for Natos militære kapasiteter. Før et Nato-møte i 2018 krevde han at europeiske Nato-land skulle bruke 2 prosent av BNP på forsvar. Så økte kravet til 4 prosent, før det før årets møte var hevet til 5 prosent av BNP innen 2035. I Haag aksepterte samtlige 32 Nato-land kravet, og bare Spanias statsminister Pedro Sánchez uttrykte fortjenstfullt motstand og sa det ville gå hardt utover velferden.

I realiteten tillater europeiske Nato-land nå at USA dikterer deres budsjetter. Det er selvfølgelig fullstendig uholdbart. Trumps siste innfall gjør at europeere må forberede seg på kutt i tilbud som helse, utdanning og kollektivtransport. Det er dessuten langt fra sikkert at det ender her. Trumps Europa-motstand er sterk og vedvarende; han ser på kontinentet både som en konkurrent innen internasjonal handel og en militær parasitt. Läs artikel