Månad: december 2025

Intellektuell hedersman – Olof Kleberg 1938–2025

av
Anders Björnsson

Olof Kleberg var slavist och statsvetare, och detta speglade sig i det han skrev under sin långa publicistiska karriär, vilken sträckte långt utöver pensioneringen som chefredaktör för liberala Västerbottens-Kuriren. Han hade en förkärlek för tjeckiskt och slovakiskt och var en ivrig förmedlare av kontakter mellan Sverige och dessa bägge kulturkretsar.

Under en kort period tillhörde vi båda ett stadgelöst Antonín Reicha-sällskap, där vi njöt av den något förbisedde kompositörens verk, särskilt kammarmusiken. Reicha var jämngammal med Beethoven och hans fader hade varit stadsmusikant i Prag; till slut hamnade sonen i Paris. Vi njöt också av centraleuropeisk mat och av den ädla drycken Slivovitz, plommonbrännvin, som Olof kunde medföra från sina resor på kontinenten.

Partiman var han ej, och länge försvarade han den svenska säkerhetspolitiska doktrinen om alliansfrihet och neutralitet. Under vånda accepterade han den snabba men ingalunda nödtvungna omsvängningen av den socialdemokratiska regeringspolitiken som blev ett faktum våren 2022. I krigskören föll han aldrig in. Han prövade egna och andras ståndpunkter på ett intellektuellt hederligt sätt.

I diskussioner om den akademiska verksamheten var han starkt engagerad, och under sitt sista levnadsår kreerades han till hedersdoktor vid Umeå universitet.

Olof Kleberg hedras även av den som skriver dessa rader.

The Year of Living Dangerously – Europe and US Trade Relations in 2026, moderndiplomacy.eu

av
John A Clarke, former Director of international trade at the European Commission

Upon entering the White House in January 2025, Donald Trump launched a trade policy ostensibly to reduce the US trade deficit with major partners, including China and the EU, by imposing tariffs on surplus countries to shrink imports and encourage reshoring of manufacturing into the USA.

Economic—ultimately national—security (as defined by the USA) was the underlying motivation for a tsunami of WTO-illegal tariff measures. As Trump made clear in his 2 April “Liberation Day” Executive Order imposing punitive duties on partners:

“Persistent trade deficits have hollowed out…and rendered the defense-industrial base dependent on foreign adversaries.”

Whilst China was perceived as the main threat to US hegemony, the US did not disguise its dislike of the EU, which, in Trump’s typically elegant vocabulary, was invented “to screw us.”

The historical inaccuracy here is not the point. Perception is all; China and the EU had abused US magnanimity by running unacceptable trade surpluses [1] and, in the EU case, over-regulating. Läs artikel

Israel’s Recognition of Somaliland Triggers Sharp Divides, as Security Council Speakers Warn Move Threatens Stability in Horn of Africa, un,org

av

Somalia today condemned Israel’s “flagrant assault” on its country’s unity and territorial integrity through recognition of “Somaliland”, as multiple Security Council members and regional States warned the move was a provocative step that could inflame tensions in the Horn of Africa and undercut Mogadishu’s sovereignty and political cohesion.

Khaled Khiari, Assistant Secretary-General for the Middle East, Asia and the Pacific, Departments of Political and Peacebuilding Affairs and Peace Operations, recalled that on 26 December, Israel’s Prime Minister Benjamin Netanyahu announced Israel’s “official recognition” of “Somaliland” as an independent and sovereign State.

“Somaliland” has since said the recognition would lead to “the establishment of full diplomatic relations” with Israel and deepened cooperation across a broad range of sectors, framing it as confirmation of its sovereignty and independence.

“In response to these developments, the Federal Government of Somalia issued a statement reaffirming its absolute and non-negotiable commitment to its sovereignty, national unity and territorial integrity,” Mr. Khiari told the Council. It has categorically and unequivocally rejected what it called “a deliberate attack” on its sovereignty, he explained.

“No external actor has the authority” to alter Somalia’s territorial configuration, Somalia’s statement noted.  Therefore, Somalia considers any “declaration, recognition or arrangement” that undermines that reality “null and void”. Läs pressmeddelande

Security Council Renews Mandate for United Nations Disengagement Observer Force for Six Months, Adopting Resolution 2811 (2025), un.org

av

The Security Council today renewed the mandate of the United Nations Disengagement Observer Force (UNDOF) in the Golan Heights for six months, until 30 June 2026, and requested the Secretary-General to ensure that the Force has the capacity and resources required to fulfil its mandate “in a safe and secure way”.

UNDOF was established following the 1974 Disengagement of Forces Agreement between Israel and Syria, with a mandate to maintain the ceasefire and supervise the area of separation — a demilitarized buffer zone — as well as the area of limitation, where Israeli and Syrian troops and equipment are restricted, in the Golan Heights.

Unanimously adopting resolution 2811 (2025) (to be issued as document S/RES/2811 (2025)), the Council stressed the obligation of both parties to “scrupulously and fully respect” the terms of the 1974 Agreement.  The text — jointly drafted by the United States and the Russian Federation — also called on the parties to exercise maximum restraint, prevent any breaches of the ceasefire and the area of separation, and encouraged them to make full use of UNDOF’s liaison function.

“From the outset, we were clear that we were not seeking to introduce new language, but rather to shorten and consolidate existing text” to focus on UNDOF’s core mandate, said the representative of the United States. Läs pressmeddelande

The “Unipolar Moment” Is Over—and America Still Hasn’t Noticed, nationalinterest.org

av
Brandon J. Weichert, senior national security editor at The National Interest

Today, the United States is hobbled by a turgid economy, seriously divided domestic politics, an unstable society, and a military that has not really won a war since the Gulf War in 1991 (though some would quibble with this, since the United States has not technically fought in a declared war since 1945).

After decades of globalization, wherein the purveyors of American global hegemony paradoxically demanded the gutting of America’s economy and the spreading of America’s once-exclusive wealth and capabilities to the rest of the world, other nations are today rising to power. Many have argued we have entered a multipolar world order. And it is true that many powers have started rising from behind the shadow of the waning American collossus, Läs artikel

Försvarsmakten satsar på motorcyklar – för att kommunicera, svt,se

av

Försvaret storsatsar på motorcyklar och köper 1000 stycken av offroadmodell som ska börja införas på samtliga förband under 2026.

– Enkelhet är det enda som fungerar i kris, säger Fredrik Holmgren på Försvarsmaktens utvecklingsavdelning.

Från att i princip ha varit nedlagt ska systemet med att skicka meddelanden med motorcykel, MC-ordonnans, byggas upp igen.

– Enligt mig är det här ofta det säkraste sättet att få fram ett meddelande säger Fredrik Holmgren. Han är en av dem som drivit införandet av motorcyklar i försvaret. Läs artikel

USA som obekväm allierad i ett skakigt och föränderligt läge som utmanar Europa

av
Utgivarna

Ambassadör Ingolf Kiesow tar i en kyligt analyserande artikel upp flera av samtidens allvarliga frågor. Bakgrunden är framför allt USA:s förändrade position på den internationella scenen och dess konsekvenser. Den amerikanska reträtten från ställningen som ledande maktcentrum analyseras konkret i sitt sammanhang med rivaliserande stormakter och då inte minst Kina. Kiesows realistiska grundsyn är kallsinnig utan ideologiska skygglappar. Här är det Realpolitik sett med europeiska ögon som står i centrum med fördomsfri öppenhet för nya samarbeten och kombinationer. Några av de frågeställningar som Kiesow lyfter fram är följande:

 Golden Dome

Golden Dome, ett av Trumpadministrationen introducerat projekt, siktar till att utveckla ett heltäckande amerikanskt missilförsvarssystem, som har som mål att göra USA osårbart för bland annat kärnvapenangrepp. Det är fråga om enorma investeringar, som ingen i dagsläget kan överblicka. Det handlar här om variabler som kostnader, tidsperspektiv och förväntad förmåga; tre ytterst osäkra faktorer som är beroende av varandra med inbyggda förutsebara förskjutningar.

Kommer detta projekt – om det skulle förverkligas – att rubba den redan skakiga kärnvapenbalansen (den 5 januari nästa år löper New Start-avtalet ut utan att förhandlingar om en fortsättning inletts)? Det är värt att notera att Europa inte är involverat i projektet.

Skulle ett sådant amerikanskt missilförsvarssystem kunna gardera mot de nya vapensystem som Kina men även Ryssland parallellt tar fram? Det är naturligtvis högst ovisst med tanke på den teknologiska duellstrid som hela tiden pågår mellan stormakterna och där den ena sidan svarar på den andra sidans ”framsteg” i ett ständigt pågående kretslopp.

Det är möjligt att Golden Dome kan bli något av en ny Maginotlinje och skapa en falsk känsla av säkerhet som i sin tur kan leda till farligt offensiva beslut. Men det kan ju också vara möjligt att se Golden Dome som ett i huvudsak defensivt projekt, skyddet av ”the Homeland”!

Läs mer

Befälhavaren för Försvarsmakten berättar direkt vad som nu förbereds i finska Lappland, is.fi

av

Om Ryssland går med på att lägga ner sina vapen i Ukraina kan deras nästa intresse mycket väl ligga i norr och den arktiska regionen.

Det säger chefen för försvarsmakten, general Michael Claesson , i en intervju med Ilta-Sanomat .

Enligt Claesson har förberedelser redan vidtagits för hotet: trupper och utrustning från Finland, Sverige och andra NATO-länder placeras ut i finska Lappland. Claesson berättar för Ilta-Sanomat vilket scenario som gör att Lappland ses som viktigt.

Enligt Laesson förbereder sig NATO i finska Lappland för att Ryssland ska säkra skyddszonerna för sina egna kärnvapenuppskjutningsplatser.

– Det handlar om att skydda den så kallade andrahandsbombningskapaciteten på Kolahalvön, förklarar Claesson. […]

– Jag skulle säga att det främst skulle handla om en eventuell utvidgning av skyddszonen runt de ryska installationerna på Kolahalvön. Det är det största hotet på kort och medellång sikt, säger Claesson. […]

Utplaceringen och lagringen av NATO-trupper och -material i finska Lappland kan därför ses som en motrörelse till det faktum att Ryssland självt har förlagt sina kärnvapenoperationer nära Finlands och Norges norra gräns. […]

– Av denna anledning anser vi att den norra flanken och de norra regionerna också är viktiga för skyddet av Natoområdet. När det gäller utplacering av utrustning implementerar vi för närvarande konceptet ”Forward Land Forces” (FLF). Detta är en pågående process, och vi får se om några månader var vi hamnar vad gäller utplaceringen av utrustning, förklarar Claesson. Läs artikel

Russiske bombefly gennemfører flyvning over Norskehavet, tv2.dk

av

Strategiske russiske bombefly har ifølge Ruslands forsvarsministerium opholdt sig nord for Skandinavien.

Rusland har gennemført en flyvning med strategiske bombefly over Norskehavet og Barentshavet. Det oplyser Ruslands forsvarsministerium torsdag morgen ifølge nyhedsbureauet Reuters. Det fremgår ikke af meddelelsen, hvornår den pågældende flyvning skulle været foregået, men der var angiveligt tale om fly af typen Tupolev TU-95.

Og flyvningen blev bemærket af de omkringliggende lande.

– På visse dele af ruten blev de strategiske bombefly eskorteret af kampfly fra andre lande, skriver ministeriet.

Tidligere på måneden reagerede Sydkorea og Japan, fordi russiske og kinesiske militærfly kom tæt på. Her var der angiveligt også tale om fly af typen TU-95. Det russiske udenrigsministerium hævder, at sådanne flyvninger, Läs artikel

Vilka stater har exklusiva rättigheter till Arktis havsbotten?

av
Per Boström

”Denna nya svenska strategin för den arktiska regionen utgår från ett Arktis i förändring, och framhåller den vikt regeringen fäster vid ett välfungerande internationellt samarbete i Arktis för att hantera de utmaningar regionen står inför. Vikten av respekt för folkrätten betonas. Sveriges Arktispolitik sätter människorna, freden och klimatet i centrum.” Utrikesminister Ann Linde i november 2020.

Nu har Sverige upplåtit militärbaser lämpade för krigföring i Arktis till USA genom DCA-avtalet. Regeringen verkar fortfarande se USA som sin främsta allierade och viktigaste samarbetspartner. Men känslorna verkar inte besvarade. Däremot har USA:s president uttalat att han tänker ta Grönland och införliva Kanada. Ryssland har rustat upp sin militära kapacitet för att öka sin militära avskräckningsförmåga gentemot Nato. Nato, med allt mindre stöd av USA, rustar i snabb takt upp sin militärapparat för att öka sin avskräckningsförmåga gentemot Ryssland.

Det viktigaste organet för samarbete inom denna region, Arktiska Rådet, har uteslutit Ryssland från de flesta av sina aktiviteter. Kort sagt är läget dystert. Men samarbetet mellan de arktiska staterna måste återupptas. För människorna, freden och klimatet. Man kan bara hoppas att det inte dröjer för länge. Trots de flagranta brott mot folkrätten som begås av Ryssland, Israel och USA så är den fortfarande gällande och hävdas av de flesta mindre länder. Det kan därför vara på sin plats att, mot bakgrund av klimatförändringen och den snabba teknologiska utvecklingen som gäller utvinning av mineraler på och under havsbotten, titta lite närmare på vilken stat som har rätt till vilket område av havsbotten.

Arktis brukar definieras som områdena norr om pol­cirkeln och de tillhörande åtta arktiska staterna, det vill säga Danmark inklusive Grönland och Färöarna, Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige och USA. När internationella organ hänvisar till ”Arktis” och ”de arktiska staterna” avses just området norr om polcirkeln och de åtta arktiska staterna.

Men endast de fem arktiska kuststaterna (Danmark genom Grönland, Kanada, Norge med Jan Mayen och Svalbard, Ryssland samt USA genom Alaska) har legitima rättigheter och skyldigheter i de arktiska havsområdena.

Läs mer

From Backer to Broker: Rubio Signals More Transactional America on NATO, Ukraine, Russia, kyivpost.com

av

[…] Rubio went out of his way to insist that NATO remains central to US security strategy, repeatedly describing Article 5 as “the bedrock” of collective defense.

But that reassurance was paired with a sharper escalation of demands that many allies privately describe as destabilizing.

The secretary pressed NATO members to move well beyond the alliance’s longstanding two percent defense-spending benchmark, floating figures closer to five percent of GDP – a level even the US does not consistently meet.

That framing has landed uneasily in Brussels, Berlin, and Paris.

“Washington isn’t abandoning NATO,” one European ambassador told Kyiv Post privately, adding, “But what Rubio now describes as commitment increasingly feels like a contract – with penalties for non-compliance.”

European officials say the concern is not merely financial, but conceptual. Rubio’s language suggests a shift away from NATO as a political and security community, toward a performance-based arrangement – one in which US guarantees are reaffirmed rhetorically but narrowed operationally. Läs artikel

Danmark mellan stormakterna – numera i förskjuten skepnad!

av
Rolf Andersson

Den danske professorn Bent Jensen gör i sin bok Bjørnen og haren. Sovjetunionen och Danmark 1945 – 1965 (Odense Universitetsforlag, 1999) en grundlig genomgång av de säkerhetspolitiska relationerna och diplomatiska förbindelserna mellan Danmark och det stora landet i öst.
Jensen har botaniserat ordentligt i arkiven på östsidan och han refererar och analyserar utförligt sovjetiska källor. Tyngdpunkten ligger här på rapporter och analyser från den sovjetiska ambassaden i Köpenhamn till ledningen i Moskva. Jensen visar samtidigt att det finns goda skäl att beteckna Danmarks kommunistiska parti som ”Moskvas danske agentur”.
Den övergripande bild som Jensen målar upp är en sovjetisk politik som under hela perioden präglades av en hel del moderation. Såvitt man kan utläsa fanns det inga planer på att besätta Danmark och inlemma landet i den sovjetiska sfären i andra världskrigets krigets slutfas. Ej heller indikerar sovjetiska planer att Moskva var inställt på att med militära medel förhindra Danmark slutliga inplacering i västlägret 1949, då landet gick in i Nato. Jensen visar att Moskva långt dessförinnan hade funnit sig i att Danmark var ett västligt land.
Men Jensen belyser samtidigt hur intensivt Sovjetunionen med alla upptänkliga politiska och diplomatiska medel försökte bearbeta den danska opinionen och påverka den danska politiska linjen. Stundtals var den sovjetiska pressen mot Danmark mycket stark med hårda angrepp på den danska färden in i det imperialistiska lägret. Som Jensen skildrar saken framstår emellertid de sovjetiska försöken till påtryckningar ofta som ”rörande” ofruktbara, men man hade även vissa framgångar.
Det sovjetiska stormaktstrycket mot Danmark utgick från premissen att Danmark tillhörde väst och Moskvas politik siktade till att dämpa de negativa effekterna av detta faktiska läge genom påtryckningar av det slag som ingår i det typiska mönstret för stormakter i förhållande till mindre stater och det oavsett ideologisk färg.

Läs mer