11. september 2001, Norge og veien til Afghanistan, forsvaretsforum.no

Paal Sigurd Hilde professor, Institutt for forsvarsstudier, Forsvarets høgskole

Det er 25 år siden terrorangrepet mot USA, et angrep som blant annet ledet til et 20-årig norsk militært engasjement i Afghanistan. Her er historien om beslutningene som ble tatt i 2001.[…]

De to neste tiårene skulle i større eller mindre grad preges av «krigen mot terror» for både USA alene og Nato samlet. For Nato markerer 9/11 starten på en ny og global æra, der operasjoner (nå langt) utenfor alliansens hjemmeområde ble enda viktigere enn på 1990-tallet.

Først i 2014 begynte Nato å vende oppmerksomheten hjem igjen for alvor. […]

20. september 2001 erklærte USAs president George W. Bush krig mot terror. 26. september møttes Natos forsvarsministere for første gang etter angrepet. Viseforsvarsminister Paul Wolfowitz representerte USA og gjorde klart at landet ikke planla noen operasjon mot terroristene gjennom Nato.

Wolfowitz’ sjef, Donald Rumsfeld, var tydelig i en kronikk i The New York Times dagen etter: I denne krigen vil oppdraget bestemme koalisjonen, ikke motsatt. USA ville velge hvem de ville ha med seg. […]

7. oktober 2001 innledet USA Operation Enduring Freedom (OEF). Al-Qaida hadde lenge hatt tilhold i Afghanistan. Da Taliban-bevegelsen som hadde makten der, nektet å overlevere al-Qaida-lederen Usama bin Laden, gikk USA til angrep. USA fikk støtte hovedsakelig fra Storbritannia. Norge ble ikke spurt om å bidra, men regjeringen uttrykte sin fulle støtte til USAs aksjon. […]

Både det første og det andre Afghanistanutvalget konkluderte med at Norge hadde tre mål med engasjementet i Afghanistan.

Det første av disse, og det eneste Norge lykkes med å oppnå, var å være en god alliert.

Som historien gjengitt over viser, preget målet om å være en god alliert i veldig stor grad Norges tilnærming til spørsmål om deltakelse i USAs operasjoner høsten 2001. Spørsmål som hva de norske styrkene skulle gjøre, og hva de skulle oppnå i Afghanistan, finner man ikke i de norske vurderingene. Det som var viktig, var å bidra.

Og sist, men ikke minst: Ingen kunne høsten 2001 forestille seg at beslutningen om å sende norske soldater til Afghanistan skulle bli starten på et engasjement som kom til en ulykkelig slutt tjue år senere, den 30. august 2021. Men det er en annen historie. Läs artikel

Sveriges strategi för ett fredligt, säkert och hållbart Arktis, regeringen.se

I regeringens nya strategi för Arktis står säkerhet och stabilitet, ekonomi oc handel samt klimat och miljö i fokus. Regeringens långsiktiga mål är ett
fredligt och säkert Arktis, med hållbara, robusta och attraktiva samhällen och minskad miljö- och klimatpåverkan. För att uppnå detta behövs förtroendefulla internationella relationer, gemensamma lösningar och efterlevnad av folkrätten i Arktis. Staters suveränitet och territoriella integritet måste respekteras. Motverkanspolitiken i förhållande till Ryssland ska få genomslag i svensk Arktispolitik. […]

Regeringen avser att:
1. verka för att folkrätten respekteras av alla stater som verkar i Arktis, att gemensamma utmaningar hanteras i fredlig samverkan och dialog, och att
demokratiska principer och mänskliga rättigheter respekteras,

2. fördjupa säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete, utveckla nationella militära förmågor samt stärka militär rörlighet för en stärkt avskräcknings och försvarsförmåga i Höga Nord, med fokus på samordning och utveckling av arktiska och subarktiska förmågor, inklusive genom Sveriges ansvar som ramverksnation för Natos framskjutna närvaro (FLF) i Finland. […]

7. prioritera arbetet i Arktiska rådet – de arktiska staternas främsta forum för samarbete i gemensamma frågor, med deltagande av urfolk i Arktis
– och bidra till att rådet bibehåller sin ställning  och fortsatta relevans, med särskilt fokus på Sveriges ordförandeskap 2027–2029,

8. stärka det nordiska samarbetet i arktiska frågor, värna den transatlantiska sammanhållningen och utveckla samarbeten med icke-arktiska stater som kan bidra till ett fredligt, säkert och hållbart Arktis […]

Inom Nato ska Sverige tillsammans med våra arktiskaallierade vara drivande för att stärka Natos roll i Arktis. Natos framskjutna närvaro i Finland (FLF Finland) är viktig för att stärka säkerheten i närområdet och i Höga Nord, och här tar Sverige ett särskilt ansvar som ramverksnation. Det ligger i Sveriges intresse att stärka arktiska och subarktiska förmågor inom alliansen, samt att hela alliansen engagerar sig i Höga Nord för att stärka säkerhet, kompetens, institutionell kapacitet, gemensam lägesbild och strategisk kommunikation. Rapporten finns att läsa här.

Vart är världen på väg? Pär Stenbäck ser också hopp i en osäker tid, forlaget.com

[…] I essäsamlingen I en vilsen värld frågar du bland annat ifall Finland riskerar att bli en amerikansk lydstat och ifall USA kommer att svika oss och demokratin. Vilken strategi ser du att Finland behöver använda för att navigera kring USA?

“Trots att många länder har ett ambivalent och problematiskt förhållande till USA, är Finlands sits speciell, detta på grund av vårt geopolitiska läge som granne till en aggressiv makt med krav på en egen intressesfär. Det betyder att vi måste utgå från att USA även i praktiken agerar som vår lojala skyddsmakt, men att vi samtidigt är tvungna att investera i alternativa säkerhetsarrangemang.

Du skriver också om lögnens roll i världspolitiken, särskilt i krigstid, och lyfter upp en som bemästrar denna talang, nämligen USA:s president. Har samhället blivit mer tolerant för lögner som politiskt verktyg? På vilket sätt kan vi bekämpa en sådan utveckling?

“Donald Trumphar gjort oss en tjänst och sig själv en björntjänst. Hans måttlösa och förfärande användning av lögner och överdrifter har väckt oss till insikt om hur totalitära ledares maktutövning formar sig. Samtidigt har hans sätt att handskas med sanningen minskat hans trovärdighet som ledare för en stormakt. Läs intervjun

Russia Warns Norway With Military Targeting After Tomahawks Deployment, united24media.com

Russia reserves the right to plan the operational deployment of its weapons against Norway after the arrival of US missile systems capable of launching long-range Tomahawk cruise missiles that can reach Moscow, according to The Moscow Times on September 7.

The response follows the conclusion of joint NATO drills, Operation Atlantic City 26, conducted by the United States, the United Kingdom, and Norway from August 26 to September 4. During the maneuvers, the US Navy transported a mobile four-slot missile module, designed to resemble a shipping container, to the Norwegian city of Trondheim.

Official Russian Foreign Ministry spokesperson Maria Zakharova stated that these weapons could be deployed for NATO aggression against Russia ”for solving tasks of a strategic nature.”

She noted that it ”should not come as a surprise” to officials in Washington and Oslo that ”the locations where American systems are deployed and controlled, as well as their supporting infrastructure, become targets of special focus for Russia’s strategic deterrence forces, including the planning of the combat use of appropriate strike systems in the event of an armed conflict.” Läs artikel

Nato-utvidelsen må endre norsk transportpolitikk, finansavisen.no

Dette er scenarioet Forsvarets forskningsinstitutt (FFI) og Forsvarets logistikkorganisasjon har brukt for å stressteste norsk vertslandsstøtte. Det er ikke en operativ plan, men heller ikke urealistisk. Konklusjonen er klar: Ved konsentrert ankomst vil kapasiteten svikte og forsinkelser oppstå.

I en sikkerhetspolitisk krise kan forsinkelser svekke Natos evne til å forsterke nordområdene. Transport er derfor ikke lenger bare samferdselspolitikk. Transport er totalforsvar. […]

FFIs analyse omfatter mottak gjennom Oslofjorden, Trondheimsfjorden, Ranafjorden og Ofotfjorden. Ved jevn og spredt ankomst kan Norge håndtere mottaket med støtte fra sivile aktører. Kommer styrkene samtidig eller til få steder, oppstår kapasitetsgap i kaiplasser, lossing, verkstedtjenester og transport av tungt materiell. […]

Et samlet Norden i Natogjør Norge til både frontlinjestat og transittland, med Nord-Norge som strategisk knutepunkt mellom Atlanterhavet, Sverige og Finland.

Samtidig er sårbarhetene store. Veinettet langs kysten og i nord har dårlig redundans, jernbanen stopper i Bodø, og fylkesveiene i Troms og Finnmark har et betydelig vedlikeholdsetterslep. Hæren bygges opp, alliert aktivitet øker, og sivile verdikjeder er avhengige av de samme veiene, broene og havnene. Läs  artikel

Slå mot mål långt in i Ryssland

Utgivarna

Sverige skall köpa in raketartillerisystemet Himars från amerikanska Lockheed Martin till en kostnad av 7 miljarder kronor. Med systemet kan mål upp till 50 mil nås beroende på vilken typ av ammunition som används. Räckvidden för den ammunition som finns idag är mellan 8 och 30 mil.

Syftet med anskaffningen anges vara att den förutom att användas för Sveriges försvar skall ge ”operativ handlingsfrihet” och därigenom ytterst bidra till ”Natos samlade avskräckning och försvar”. (Försvarsmaktens hemsida)

Att det handlar om mer än Sveriges försvar understryks av försvarsminister Pål Jonson i ett pressmeddelande:

”Införandet av raketartilleri visar tydligt att Sverige tar sitt ansvar för säkerheten i Europa”.

SVT:s säkerhetsreporter John Granlund nämner Gotland som en utgångspunkt för att försöka kontrollera delar av Östersjön: ”Det handlar alltså inte längre bara om att försvara det svenska territoriet,” förklarar SVT:s John Granlund.

Läs mer

A Conversation With Hans Blix on a Global ‘Public Mind’ and Selecting the Next UN Leader, passblue.com

Hans Blix is a prominent figure in diplomacy and the United Nations, whose career has spanned Swedish foreign policy and multilateral peace and security affairs. He served as minister for foreign affairs of Sweden and headed the International Atomic Energy Agency (IAEA) for four terms.

In 2000, he emerged from his initial public-service retirement to serve for three years as chief inspector of the UN Monitoring, Verification and Inspection Commission (UNMOVIC), a Security Council mandate through which he became known to the wider public as the commission conducted its independent work to disarm Iraq of its weapons of mass destruction. […]

I talked with Blix recently while in Scandinavia about his reflections on conflict, law and public service, including the selection of the next UN secretary-general and his wishes for whoever takes on the role, among them the ability to “sleep well” and to have a “sense of humor.”

Here is our conversation, which has been edited for clarity and length. — Gabriel Elkeiy Läs intervjun

Pål Jonson: ”Vi kommer se mer av Frankrike i norra Europa”, blt.se

[…] I mars rapporterades att Karlskrona kan få en Natobas i närtid. När får vi besked från regeringen om det?

– Vi arbetar med det just nu. Målsättningen är att CTF Baltic, som det kallas och som just nu är i Tyskland och sen i Polen, att komma till Sverige. Det blir någon gång under 2030 eller 2032. Vi kommer också att fatta beslut om infrastrukturprojekt på närmare två miljarder i anslutning till det. Men det är väldigt viktigt för Sverige, för då kan vi leda väldigt mycket av marinstridskrafterna i Östersjöområdet inom ramen för Nato, säger Pål Jonson. […]

– Inom alla domäner, inom mark, luft och sjö men också obemannat och rymd. Frankrike åtar sig också att öka sin närvaro i Östersjön och bidra till FLF Finland och Natos framskjutna närvaro i Finland. Vi kommer se mer av Frankrike i norra Europa och det är bra för säkerheten och stabiliteten, menar försvarsministern. Läs artikel

Sverige köper raketartilleriet Himars från USA, dn.se

Det handlar om ett tiotal eldenheter av det amerikanska systemet Mk142 Himars. Raketartilleri har en mycket längre räckvidd än det svenska Archersystemet, och i köpet ingår Precision strike missile, PRSM, som ska kunna nå 50 mil, enligt tillverkaren Lockheed Martin.

– Det ger oss möjlighet att slå mot mål på betydligt större avstånd än med äldre artilleri, säger Pål Jonson till TT. Läs artikel

Ukraine Confirms Its Swedish ASC 890 Radar Plane Is Flying Combat, migflug.com

For four years Ukraine has fought an air war essentially blind above a certain altitude, relying on ground-based radar that cannot see over the horizon and cannot move quickly when it is targeted.

On 5 September the Ukrainian Ministry of Defence confirmed something that had been strongly suspected for months: a Swedish-supplied ASC 890 airborne early warning aircraft has been flying combat missions over Ukraine since March.

It is a converted regional airliner with a rectangular box bolted above the fuselage. It is also, arguably, the single most consequential aircraft Ukraine has received. […]

The six-person crew includes a mission control officer, a combat control operator and a surveillance operator, which tells you the aircraft is meant to direct a fight as well as watch one. It sees Russian aircraft, cruise missiles and drones a long way out, and passes that picture to fighters and ground-based air defences. Läs artikel

NATO races to guard against Russian nuclear subs without the US, politico.com

 Donald Trump’s turn away from NATO came to fruition last month in the waters off Iceland.

Allied forces gathered here to practice hunting for Russian submarines, drawing German surveillance planes to scour the waves alongside Canadian warships and Belgian fighter jets. […]

The NATO forces, led by a French commander, aimed to prove to themselves and Moscow that they could protect the continent without American leadership. And in stepping back, the U.S. cemented a pullback that began with the second Trump administration — and further ceded the strategically important Arctic to its allies.

“We see Europe and Canada stepping up, and we see it literally here in Iceland,” Iceland’s Defense chief, Jónas Allansson, said in an interview. […]

The officials acknowledged they were operating with a smaller force than previous years. But standing on the Canadian warship’s deck with a German submarine-hunting plane overhead and the French’s Auvergne frigate a few hundred yards over his shoulder, Molitor noted that the NATO ships are never alone.

“We will always be sailing with allied ships,” he said, “and this is a strength.” Even if the Americans aren’t sailing with them. Läs  artikel

USA vrider upp armen och kräver lojalitet, omeuropa.se

Ylva Elvis Nilsson, journalist, skribent och bloggare

Häromveckan klev Kanadas förhandlare oväntat och abrupt ur samtalen med Trump-administrationen om nya handelsvillkor.
Samtalen handlade redan innan bara om försämringar för Kanadas del – det finns ju ett rådande handelsavtal – men landet är mycket, mycket mindre än USA och tätt, tätt sammanknutet industriellt och ekonomiskt med sin stora granne.
Man hade inte mycket val än att sätta sig ner och försöka krympa försämringarna åtminstone.
Trump hade redan förklarat sig nöjd med de nya villkoren när handelsminister Lutnick beslöt att det gick att pressa kanadensarna ännu lite till:
Först ännu sämre villkor för bilindustrin, sedan amerikanskt veto på handelsavtal som Kanada sluter med andra länder och slutligen att uppge franskans ställning som likvärdigt språk i Kanada.
USA skulle styra över Kanadas utrikes- och inrikespolitik? Där gick det inte längre för premiärminister Mark Carney.

Samtidigt, mycket mer i skymundan, puttrar på Balkan en minst lika brutal hantering från Trump-administrationens sida.
Här gäller inte längre en policy om ”institutionsbyggande” utan den nya policyn formuleras som att målet är: ”aktiviteter med direkt avkastning för amerikanska företag” och då med prioritet vad som ger ”snabba, mätbara resultat” (near term, measurable results).
Med andra ord, amerikanska ambassadörer förväntas göra affärer som ger pengar här och nu. Läs artikel