Det ligger i tiden att försöka flytta fram regeringens maktbefogenheter på riksdagens bekostnad. Trenden bekräftas av det nya betänkandet En säkrare utrikesförvaltning, SOU 2025:94.
Som vi tidigare redogjort för har regeringen lagt ett förslag om ändringar i regeringsformen med den innebörden: Viktig kritik mot oklarheter i förslaget att regeringen utan riksdagens medgivande ska ges rätt att sätta in svenska väpnade styrkor i utländska kriser och krig – BEVARA ALLIANSFRIHETEN och Undantagslagstiftning – BEVARA ALLIANSFRIHETEN
Ett annat regeringsförslag med samma inriktning avser tillägg till lagen om operativt militärt stöd: Regeringen vill ha rätt att utan riksdagens medgivande sätta in svenska väpnade styrkor i utländska kriser och krig! – BEVARA ALLIANSFRIHETEN
I det nu framlagda betänkandet föreslås en ny lag som ska ge regeringen rätt att utan riksdagens medgivande sända en väpnad styrka utomlands. Vad skulle ett sådant mandat innebära och få för konsekvenser?
Lagförslaget i dess helhet har följande knapphändiga lydelse:
”Vid en kris eller katastrof som inträffar utomlands och som påverkar svenska intressen får regeringen sända en väpnad styrka utomlands för att i enlighet med internationell rätt stödja och genomföra en evakueringsinsats. En väpnad styrka får sändas endast om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Styrkan får omfatta högst 150 personer.”
Om man benar upp rekvisiten i denna lagtext för att försöka förstå vad det handlar om så blir slutsatsen att förslaget öppnar ett svåröverblickbart handlingsutrymme för regeringen, som kan vara förenat med väsentliga risker för Sveriges säkerhet.
Utgångläget enligt förslaget är alltså att en kris eller katastrof inträffar utomlands. Detta definieras inte närmare, men som exempel nämns krigsliknande situationer, krigstillstånd och statskupper. Det handlar med andra ord om känsliga lägen, där svenska militära insatser kan leda till allvarliga konsekvenser för svensk säkerhet.