Den nya boken om svensk försvars- och säkerhetspolitik Vart är Sverige på väg? av Ingela Mårtensson, Tomas Magnusson och Caroline Runesdotter, alla med lång bakgrund inom fredsrörelsen och rörelsen mot kärnvapen, är ett välkommet tillskott till den mycket magra offentliga debatten om svensk säkerhetspolitik.
Författarna kallar den en säkerhetspolitisk handbok för en ny tid och det stämmer att vi lever i en helt ny tid. Sverige har lämnat alliansfriheten och gått med i Nato, slutit avtal med USA om 17 baser samt börjat tala om att gå med i samarbete kring kärnvapen.
Hur detta kunde ske på bara några år borde vara en självklar uppgift för undersökande media att ta reda på. I några fall har försök gjorts men överlag har de riktigt stora och avgörande säkerhetspolitiska frågorna inte tagits upp.
Anne-Marie Pålsson nationalekonom och tidigare moderat politiker skrev nyligen i Sydsvenskan om den bristen under rubriken ”Vad partierna tycker om de stora frågorna får vi inte veta”, som om vi inte hade med detta att göra. Hon påpekade att de stora besluten om säkerhetspolitiken under de senaste tre åren skett utan debatt.
Därför blir den nya boken angelägen.
Några av de viktigaste besluten behandlas i boken.
Den 16 maj 2022 beslutade den socialdemokratiska regeringen att ansöka om Natomedlemskap.
Opinionen emot var svag, bland annat på grund av att det viktigaste partiet före beslutet genomförde ett så kallat rådslag bland sina medlemmar. Rådslaget organiserades i all hast våren 2022. Underlaget var ensidigt vinklat och Socialdemokraterna ställde sig bakom medlemskap trots att det omvittnats att en majoritet av rådslagsmedlemmarna var emot.
DCA-avtalet med USA som ger rätt till 17 baser i Sverige undertecknades av Sveriges och USA:s försvarsministrar, och den 8 maj 2024 lämnade regeringen en proposition om avtalet till riksdagen som antog avtalet den 18 juni 2024 med 266 för och 37 emot (Vänsterpartiet och Miljöpartiet emot). Den 15 augusti 2024 trädde avtalet i kraft.
Diskussioner om avtalet förekom knappt i riksdagen och av remissinstanserna var det endast Svenska Freds som krävde att förslaget skulle avslås. (Inga andra fredsorganisationer fanns med bland remissinstanserna). Av övriga remissinstanser var det främst Stockholms universitet som framförde en rad kritiska synpunkter om oklarheter kring frågorna om jurisdiktion, permanenta baser och lagring av kärnvapen.
Även om motståndet mot DCA-avtalet var svagt, om ens knappt något i riksdagen, blev det mer aktivitet ute i landet mot avtalet med kravet på folkomröstning som främsta krav. I boken redovisas aktiviteterna mot DCA-avtalet i form av brev till riksdagsledamöter, möten, flygblad, insändare i tidningar med mera.
Boken är en handbok både för fredsaktivister och för en allmänhet intresserad av svensk säkerhetspolitik som också sätter in frågorna i ett större geostrategiskt sammanhang.
Förlagets presentation av boken kan läsas här, där den även kan beställas:
Vart är Sverige på väg? – Bokförlaget Korpen (bokforlagetkorpen.se)
