Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet ställer sig bakom regeringens förslag om beslutsordning för deltagande i Natos verksamhet.
Regeringen ges mandat att i brådskande situationer sätta in väpnade styrkor utan riksdagsbeslut, något som vi kommenterat tidigare på den här sajten. V, C och MP reserverar sig mot förslaget på olika sätt.
Centerpartiet anser att propositionen ger upphov till en rad principiella frågeställningar som bör belysas ytterligare. Till dessa hör vad som avses med ”angelägna svenska intressen”; ett begrepp som är av betydelse när det gäller förslaget att regeringen på egen hand ska få besluta att sätta in väpnad trupp för att skydda sådana intressen. Enligt propositionen ska detta avgöras från fall till fall. C menar att det finns risk för betydande godtycklighet om regeringen ska kunna vidta så långtgående åtgärder för en viss tidsperiod (upp till 60 dagar) utan att vare sig informera riksdagen eller låta riksdagen fatta beslut genom en snabbprocess. C anser att förslaget bör ses över även i övrigt. Regeringen ska endast ha rätt att sätta in svenska styrkor när ett riksdagsbeslut genom snabbprocess inte är möjligt. Om en snabbprocess i riksdagen inte är möjlig, vill C att mandatet att sätta in styrkor skall begränsas till 60 dagar och då skall riksdagen senast efter 14 dagar godkänna regeringens beslut för att det skall gälla.
Vänsterpartiet menar att en sådan maktförskjutning från riksdag till regering varken är nödvändig eller lämplig. Beslut om svenska soldater utomlands i fredstid skall fattas av riksdagen och V föreslår därför avslag på propositionen.
V menar att den folkliga förankringen fortsatt måste ligga till grund för det svenska försvaret, även under ett svenskt Natomedlemskap: ”Riksdagen är Sveriges högsta beslutande och direkt folkvalda organ, därför är det i riksdagen de mest folkligt förankrade besluten med högst legitimitet fattas. Den föreslagna förändringen skulle minska både insyn och förankring av viktiga beslut på det försvars- och säkerhetspolitiska området.”
Partiet avvisar också argumentet om behovet av snabba beslutsprocesser, även om det i särskilda fall kan vara mycket stort. V pekar på att erfarenheter från andra beslutsprocesser som krävt snabb hantering visar att riksdagen är förmögen att om så behövs ta snabba beslut. Det finns redan flera sätt att korta berednings- och beslutsprocessen. Under coronapandemin fattades exempelvis ett antal beslut i riksdagen med kort varsel och besluten om stöd till Ukraina har fattats med kortare beredningsprocesser än normalt.
V hänvisar också till deltagandet i Operation Artemis i Kongo där riksdagsbeslutet kunde tas på två dagar.
Miljöpartiet menar att förslaget medger en alltför långtgående flexibilitet för regeringen att själv bedöma förutsättningarna så att de passar det egna beslutsfattandet. Mp anser att snabba beslut kan åstadkommas genom de verktyg riksdagen har till sitt förfogande i dag. Partiet menar att det är av yttersta vikt att iaktta försiktighet när makt föreslås flyttas från riksdagen till regeringen och framhåller att det inte finns tillräckliga skäl för det föreslagna maktöverförandet, ”som skulle innebära en tydlig försvagning av den parlamentariska kontrollen över beslut om militära insatser”.
Motionerna från de tre partierna visar på ett betydande motstånd mot förslagen att steg för steg föra över beslut som kan röra krig eller fred från riksdagen till regeringen.
Läs utskottets betänkande här: