I en motion till riksdagen ”Totalförsvarets beredskap” tar socialdemokraterna ett grepp om hela den framtida satsningen på försvaret. Det gäller såväl det militära som det civila försvaret.

Totalt lägger man 103 förslag till beslut.

Här skall främst kommenteras de delar som mer eller mindre direkt rör markstyrkor och territorialförsvar.

Utgångspunkten är att Sverige befinner sig i ”det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget.” Detta tillsammans med hot mot demokratin gör att aldrig i modern tid har Sverige varit i större behov av ett starkt, effektivt och folkligt förankrat totalförsvar.

Folkförsvarstanken lyfts fram som en bärande ideologi: ”För oss socialdemokrater är det en självklarhet att Sverige ska ha ett totalförsvar av det svenska folket för det svenska folket.”

Det är också den uppfattningen vi på den här sajten förfäktat sedan starten för 10 år sedan. Grunden för ett folkförsvar måste vara att vårt eget land skyddas av ett territorialförsvar. På den här punkten har utvecklingen av det svenska försvaret de senaste 25 åren dock tagit en helt annan riktning. I början av 2000 -talet var inriktningen att forma ett insatsförsvar med uppgift att verka utanför landets gränser (Afghanistan, Libyen och sedan Mali) under parollen ”Sverige försvaras bäst utomlands”. Med Nato-medlemskapet har samma paroll använts nu för att motivera svenska markstyrkor i Finland och Baltikum.

Det är inte helt klart hur socialdemokraterna ställer sig till frågan om prioriteringen mellan svenskt territorialförsvar och svenska styrkor utomlands under Natokommando.

Ett typiskt sätt att beskriva uppgiften är att det militära och civila försvaret ska sammantaget ”ha en sådan styrka, sammansättning, ledning, beredskap och uthållighet att det avhåller andra från att försöka angripa, kontrollera eller på annat sätt utnyttja svenskt territorium. För att detta ska vara möjligt är det nödvändigt att gällande försvarsbeslut genomförs, att vi bygger en effektiv försvarsmakt och avsevärt ökar den operativa effekten.”

Här ställs således uppgiften att främst försvara landet för att i nästa mening trycka på behovet att uppfylla Natos krav:

”Detta måste ske samtidigt som vi ska integrera svensk försvarsmakt i Nato och leva upp till de krav som kommer med detta. I detta perspektiv blir det nödvändigt att ha ett långsiktigt och uthålligt totalförsvar. ”

Sverige beskrivs som transitland för trupp och materiel, ”vilket gör skyddet av järnvägar, vägar och logistiknoder till en strategisk uppgift av högsta prioritet.” Här ställs Natos krav på infrastruktur och bevakning som vår viktigaste uppgift.

Utgångsläget för territorialförsvaret är skrämmande. Sverige har idag två (egentligen en och en halv) brigader och i de scenarier som presenterats kan de komma att öronmärkas för insats i Finland och de baltiska staterna. Territorialförsvaret består av hemvärnet och utöver det bara några spridda förband. Läget är väl känt av försvarsledningen. Sverige kan bli ett strategiskt tomrum menade chefen för armén och försvarsledningen skrev i sitt remissvar om polisen i totalförsvaret att den borde vara en del av Försvarsmakten eftersom som vi påpekade i vår kommentar: ”Det följer redan av det förhållandet att vi med en liten armé, även om den kompletteras av ett begränsat hemvärn, inte har något nämnvärt territoriellt försvar.” Hemvärn och polis är alltså vad vi har att försvara landet med.

Socialdemokraterna skriver i motionen om behovet av ”territorialstyrkor”. Sådana skall skapas inte för att i första hand tjäna som nationellt territorialförsvar utan för att säkra Sverige som transitland och:

”bidra till logistik, underhåll och skydd av försörjningslinjer. Dessa förband utgör en viktig del av en förstärkt krigsorganisation och är avgörande för att skapa uthållighet över tid.”

Sådana styrkor finns inte idag och i motionen anges ingenting mer om territorialstyrkornas volym och när de skall finnas på plats.

Försvarsmaktens numerär skall växa, bland annat genom fler värnpliktiga. Den socialdemokratiska målsättningen är att på sikt utbilda 20 000 värnpliktiga per år, men att minst 12 000 ska påbörja utbildning genom värnplikt senast 2030. Redan 2025 har vi omkring 8 500 värnpliktiga under utbildning.

Det är en utveckling i rätt riktning men vi kommer ändå ha ett yrkesförsvar och inga planer anges för att återinföra den allmänna värnplikten som skulle krävas för att skapa ett nationellt territorialförsvar för hela landet.

Socialdemokraterna vill prioritera att färdigställa tre mekaniserade brigader och en infanteribrigad samt förstärka armén med ytterligare två nya brigader efter 2030. Man slår fast att den svenska armén är idag för liten.

Oklart är dock hur man vill prioritera mellan Sveriges behov och Natos:

”Ytterst handlar det om den långsiktiga uthålligheten i krigsorganisationen, dvs förmågan att agera inom ramen för Natos artikel 5 samtidigt som vi kan upprätthålla försvaret av eget territorium.”

För ett svenskt trovärdigt territorialförsvar är den geografiska fördelningen av värnpliktsutbildningen och förbandsuppbyggnaden viktig.

I motionen föreslås upprättandet av två nya regementen, Kvarn utanför Linköping och Kiruna. Eftersom Kvarn skall stå för ”förbandsproduktion” och Kiruna ha sikte på utbildning för insatser över hela Nordkalotten och Arktis är det tydligt att det inte främst handlar om att stärka regional försvarsförmåga, vilket varit uppgiften för regementen tidigare.

Socialdemokraternas motion innehåller många förslag till att stärka försvaret. Idag heter det att Sverige har ett försvar i ”fickformat” och det är en adekvat benämning. Även med förslagen i den här motionen har Sverige ett för litet försvar och framförallt saknas en satsning på att bygga upp ett territorialförsvar.

Regeringen och Försvarsmaktens ledning motiverar att Sverige placerar sina fåtaliga markstyrkor utomlands med att vi då slipper ta kriget på eget territorium.

Det bygger på att andra stater också kommer till militär hjälp och att Ryssland vid en kris eller krig väljer att föra striden vid Finlands östra gräns och vid de baltiska staterna.

Några försvarsgarantier finns emellertid inte. Hur långt Natos artikel 5 sträcker sig vet vi inte innan kriget kommer och det är knappast troligt att Ryssland skulle avstå från att angripa infrastruktur för Natos baseringar och transit av trupper genom vårt land.

Vilken roll DCA-avtalet mellan Sverige och USA kan spela vet vi inte heller. Klart är att USA i DCA-avtalet inte ger några löften om försvar av Sverige. DCA-avtalet nämns i motionen men inte mer än:

”Relationen till USA bör utvecklas och fördjupas genom det befintliga DCA -Defence Cooperation Agreement- då det ger ytterligare djup och stadga till det bilaterala samarbetet.”