Regeringen rapporterade till riksdagen den 13 mars i år att Natos förmågeplaneringsprocess hade pågått under 2024, då man tog fram krav som under 2025 skulle tilldelas de allierade som nya förmågemål (Capability Targets), och att Sverige under 2024 hade tilldelats utkast till dessa förmågemål. Mer än så redovisades inte om förmågemålen. Utkastet är inte offentliggjort.
På regeringens hemsida kunde man i början av juni läsa att Natos försvarsministrar hade fastställt nya förmågemål: ”NATO Capability Targets define which military capabilities member countries need, in order to implement NATO’s operational plans and contribute to the Alliance’s collective defence. New capability targets are adopted every four years. The targets are divided into short-term (0–6 years) and medium-term objectives (7–19 years).” Mer information lämnades inte.
I en intervju publicerad av TT den 5 juni förklarade försvarsminister Pål Jonson med anledning av att ett annat Natobeslut hade tagits, nämligen det nya investeringsmålet 5 % av BNP: ”De ökade pengarna ska användas till de nya militära krav på länderna som försvarsministrarna enades om på torsdagen. Vad de innebär rent konkret för Sverige i antal soldater eller vapenslag vill dock inte Jonson berätta offentligt.
– Förmågemålen är ju hemliga så jag vill inte gå in på detaljer, men de kommer att innebära att vi har bättre förmåga att uthålligt kunna bedriva högintensiv strid. Det kommer också innebära att vi får vissa typer av kvalificerade resurser som är viktiga, konstaterar Jonson.” Han talade om större volymer och större uthållighet, och brister i tillgängliga markstridsförband, men vad detta allmänna tal konkret skulle innebära lämnade han öppet.
Intervjuad av Breakingdefense.com den 18 juni bekräftade försvarsminister Jonson att “Sweden has received NATO’s capability targets in various domains, but it is classified. We cannot, due to operation secrecy, go into it in any kind of details.”
Natos nya förmågemål behandlades i riksdagens utrikesutskott den 17 juni, då försvarsministern lämnade information om Nato och utskottet beslutade att tystnadsplikt enligt 7 kap. 20 § riksdagsordningen ska gälla för vissa uppgifter som lämnats om Natos ”försvarsutgifts- och förmågemål”. Vilken information som lämnades framgår inte av protokollet.
DI.se rapporterade den 22 juni att ”Förstanamnen i försvarsutskottet har genomgått säkerhetsprövning för att få ta del av de nya förmågemål som alliansens försvarsministrar nyligen beslutade om…”.
Enligt TT den 27 juni kommer Försvarsmakten de närmaste åren att få historiskt stora tillskott för att nå det nya Natomålet på 5 procent: ”Enligt ÖB ska pengarna användas för att förverkliga Natos senaste förmågemål, som är hemliga.”
Där befinner vi oss alltså nu. Hemliga förmågemål för Sverige är fastställda. Hur stora belopp som Sverige allmänt sett ska satsa är däremot öppet redovisat.
Det femprocentiga investeringsmålet, relaterat till BNP, som finns med i deklarationen från Natos toppmöte i Haag, ska signalera militär styrka och avskräckning är det tänkt.
Sådana procenttal säger dock inte mycket om den faktiska militära förmågan. Vad ska pengarna satsas på? Vad är det Sverige behöver?
Hur Sverige positionerade sig i förhandlingsprocessen om de nya förmågemålen är inte känt. Ej heller är det känt vad förhandlingarna mynnade ut i för svensk del. Allt är alltså hemligt. Det är även vilka som företrädde Sverige under förhandlingarna. Oavsett detta är det regeringen med försvarsministern i spetsen, och med ÖB som rådgivare, som är ytterst ansvariga för processen och det sekretessbelagda utfallet.
Den svenska linjen borde ha varit att Sverige, som har ”en armé i fickformat” (Aron Lund i DN 10/7), måste satsa all kraft på att bygga ett territorialförsvar. Ingenting har framkommit som tyder på att detta varit linjen.
Tvärtom talar de indikationer som sipprat fram för att Sverige utan motstånd tilldelats och funnit sig i rollen som uppmarschområde, logistikhub och tillhandahållare av värdlandsstöd för transport av utländska trupper genom landet.
I och med att allt omges av sekretess försvåras en seriös granskning, genomsyn, debatt samt revision. Kommer riksdagens ledamöter att få ta del av förmågemålen? Kräver det i så fall att de har godkänts efter genomförd särskild säkerhetsprövning och har ålagts tystnadsplikt? Och hur blir det med till exempel Riksrevisionens granskningar av försvarets ”svarta hål”, tidsutdräkter och bristande måluppfyllelse – när myndigheten så småningom närmar sig Natos förmågemål?
Om den för närvarande rigorösa sekretesslinjen står sig så kommer det att bli mycket komplext att föra en seriös debatt och väcka opinion om försvarets inriktning och att utkräva politiskt ansvar av de i stats- och militärledningen som bär ansvaret. Om medborgarna inte ens ges grundläggande information om vart försvaret är på väg och välmotiverade frågor inte besvaras, riskerar på sikt försvarsviljan att allvarligt försvagas.
Medlemsstaternas säkerhetspolitiska lägen och försvar skiljer sig åt. De strategiska synsätten divergerar och medlemsstaterna trevar sig fram och söker orientera sig i förhållande till USA och till de juniormakter som vill träda fram men själva har fullt sjå med att förhålla sig till USA.
Svaret på dessa utmaningar kräver olika förmågor och försvarssatsningar som för Sveriges del inte kan lösas genom Natos allmänna målsättning om avskräckning. För en statsledning som har det egna landets försvar som riktmärke gäller det att hålla fast vid de faktorer som präglar landets belägenhet och den strategi som bäst är ägnad att ta tillvara landets övergripande säkerhetsintressen. Det mesta talar för att den svenska statsledningen inte gjort det eller inte förmått att göra det.
Sveriges säkerhetspolitiska läge är gott, omgivet som landet är av allierade stater. Ingen stat utgör ett omedelbart hot mot oss. Vårt försvar är dock klent och denna svaghet lär med nuvarande politik komma att bestå under en längre period. Vår strategi är inte långsiktigt hållbar. Den utgår inte från den direkta och strategiska uppgiften att bygga upp ett eget, aktningsvärt territorialförsvar utan har reducerats till att vi ska bli ett nav för Natos operationer och bidra till Natos operationer utanför Sveriges gränser.
Oavsett Natos förmåge- och investeringsmål, som regeringen har anammat, så är det den svenska riksdagen som har att hantera finansieringen av förmågemålen. Men dessa är hemliga, framtagna och godkända utan riksdagens prövning eller medborgerlig granskning. Pengarna som man bestämt ska lånas upp har ”clearats” genom partiledaruppgörelser vid sidan av riksdagen mellan framför allt de ”statsbärande” partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna. Kommer utgifterna att avse och svara mot de verkliga försvarsbehoven? Knappast, åtminstone inte som det nu ser ut.
Rationella och defensivt inriktade investeringar kan verka krigsavhållande. Men det finns en stor risk här för att inriktningen är en annan och att kapplöpningen om militära investeringar blir till det helt överskuggande som bortser från diplomati och vapenkontroll och att ytterligare steg tas bort från en kultur som främjar dialog, respekt för internationell rätt och fredlig lösning av konflikter.
Det är lätt att flagga för enorma militära satsningar, men det är alltjämt den militära förmågan som räknas. I Sveriges fall bör det i grunden handla om antalet välutbildade och övade soldater och reserver, förstklassig utrustning, nödvändig infrastruktur, defensiv strategi samt kunnande.
Det handlar om oerhört stora belopp, inte minst för de stater som redan har en hög skuldsättning och svaga skatteintäkter. USA:s kreditvärdighet har nedgraderats i år och Trumpadministrations nya ”big beautiful bill”, som passerat senaten och kongressen, öppnar för en skuldsättning av oöverblickbara mått. Frankrike nedgraderades förra året och det ser inte bättre ut nu. Italien är också illa ute. Tyskland som haft en stark ekonomisk ställning har blivit tvunget att ändra grundlagen och ta bort en skuldsättningsspärr för att göra de stora investeringar som den nya regeringen aviserat. Sverige som också haft en stark ekonomisk ställning ska (kortsiktigt) låna. Spanien ensamt förklarade att man inte ställde sig bakom målet, vilket omgående belönades med hotfulla utspel från Trumps sida. De belopp som hägrar här är inte seriösa, men medlemsstaterna har låtit sig trängas in i ett hörn av USA:s regering, som gång på gång kommer att kräva besked om kravuppfyllelse.
Den norska regeringen har öppet redovisat vilka förmågemål som gäller för Norge:
Nato:s kapacitetsmål för Norge, regjeringen.no – BEVARA ALLIANSFRIHETEN Hur länge ska den svenska regeringen fortsätta att mörka de svenska målen? Finns det några riksdagsmän som är beredda att ta tag i detta ytterst illavarslande och skadliga demokratiunderskott! Saken blir inte bättre av att auktoritärt inriktade steg parallellt tas för att flytta fram exekutivens makt på riksdagens bekostnad, vidga sekretessen och begränsa demokratiska fri- och rättigheter.