[…] Som bekant lyckades vi ändå inte undvika överraskningar. De krav Turkiet ställde i maj var nära att stoppa hela vår Natoanslutningsprocess. I Madrid nådde vi slutligen en lösning som gjorde det möjligt för oss att gå vidare. Finland håller fast vid det som överenskommits med Sverige och Turkiet. Detta gör vi i enlighet med vår egen lagstiftning och internationella avtal. […]
Natomedlemskapet innebär nämligen inte att vi kan försumma vårt eget nationella försvar. Tvärtom. Som ett resultat av Finlands medlemskap blir Natos gräns mot Ryssland dubbelt så lång. För både Finland och Nato som helhet är det av största vikt att Finland även i framtiden i första hand försvarar sitt eget territorium. Att Norden står sig starkt i alla lägen. När denna uppgift anpassas till alliansens gemensamma planering skapar den stabilitet och säkerhet i hela norra Europa. Medlemskapet för även de nordiska länderna allt närmare varandra.[…]
Natomedlemskapet innebär inte heller att ansvaret kan flyttas bortom Atlanten. I och med Finlands och Sveriges medlemskap tar vi nya steg mot ett ”mer europeiskt Nato”” som jag talade om redan 2005. Det finns anledning att anta att Förenta staterna i fortsättningen förutsätter att Europa – och Europeiska unionen – tar allt mer hand om sin egen säkerhet. Att Europa står sig starkt även i en global kris. […]
Natomedlemskapet är utan tvekan en viktig vändpunkt i Finlands politiska historia. Som försvarsförbund är Nato inte bara en militärpakt, utan också en stark politisk allians. Men dess betydelse ska inte heller överbetonas. Finlands Natopolitik blir en del av Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Inget mer. Den leds även framöver på det sätt som föreskrivs i grundlagen. Läs talet