Lagen om operativt militärt samarbete ger regeringen ett långtgående mandat att sätta in väpnade styrkor. Det nu aktuella förslaget handlar emellertid om något annat. Enligt en lagrådsremiss vill regeringen ha ett mandat som ska ge den fria händer att låta utländska styrkor operera militärt här i landet oavsett om Sverige är hotat eller inte. Den av regeringen eftersträvade handlingsfriheten skulle allvarligt inskränka riksdagens kontroll över frågor som rör Sveriges fred och involvering i militära operationer som kan leda till krig.
Vi har tidigare på den här sajten redovisat den kritik som vissa remissinstanser framfört mot förslaget (se nedan). Den kritiken har inte påverkat regeringens förslag.
Vad gäller nu?
Regeringen har enligt lagen om operativt militärt samarbete fått mandat att sätta in svenska väpnade styrkor, inom de närmare ramar som riksdagen beslutar om för en viss period, för att delta i operationer för Natos samlade avskräckning och försvar.
Regeringen har vidare rätt att för sådana operationer sätta in numerärt begränsade väpnade svenska styrkor under en begränsad tid, om behovet av deltagande uppkommer med kort varsel eller om ett dröjsmål skulle leda till avsevärda men för angelägna svenska intressen.
Till detta kommer att regeringen får sätta in svenska väpnade styrkor för att på finsk begäran stödja Finland med att hindra kränkningar av finskt territorium (dock endast under förutsättning att Sverige inte är i krig och det inte råder en väpnad konflikt på finskt territorium).
Dessa tre bestämmelser, som på riksdagen bekostnad ger regeringen ytterst riskabla fullmakter, ska enligt förslaget kvarstå oförändrade.
Vidare får regeringen begära stöd av Nato (eller en stat som är medlem i EU eller Nato) i form av militära styrkor för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige, om Sverige är i krig eller krigsfara, eller för att hindra kränkningar av svenskt territorium i fred eller under krig mellan främmande stater.
Det är den sistnämnda bestämmelsen som regeringen helt vill göra om från grunden. Enligt vår mening bör den kvarstå oförändrad.
Vad föreslår regeringen?
Jo, att regeringen ska få besluta att Nato, eller en stat som är medlem i Nato eller i EU, vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium och överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller den aktuella staten.
Det helt avgörande nya här är att det alls inte behöver handla om försvaret av Sverige. Det kan handla om Finland, Norge Island, Danmark, baltiska stater eller till och med USA och andra allierade stater.
Bestämmelsen är inte begränsad till lägen då det råder krig eller krigsfara utan den kan användas av regeringen för att låta till exempel det allierade USA att med Sverige som bas genomföra militära operationer även i fredstid, i gråzonslägen eller i kriser inom ramar som är vaga och i praktiken kan komma att omfatta avskräckning och konfrontation, ökade spänningar, okontrollerad upptrappning, genomdrivande av egna politiska mål och direkt krigföring.
Om regeringen tillåter att allierade styrkor från svenskt territorium riktar stridshandlingar mot en motståndares styrkor medför det att Sverige blir part i en väpnad konflikt och deltar i krig.
De frågor som är aktuella här är av det slaget att riksdagen inte bör ge ifrån sig någon makt till regeringen, utom rätten att begära militärt stöd av Nato (eller medlem av Nato eller EU) för försvaret av Sverige om landet är i krig eller krigsfara. Sedan är det en annan sak vad den rätten visar sig vara värd.
Vad krävs för ett sådant riksdagsbeslut som regeringen vill ha?
Ett beslut om att ge regeringen det eftersträvade mandatet kan fattas genom ett enkelt beslut som minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter enas om, eller så kan beslutet fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Detta är regeringens uppfattning.
Som framgår av remissyttrandet från Göteborgs universitet kan förslagens grundlagsenlighet ifrågasättas. Vi får se om Lagrådet har några synpunkter.
Vad handlar detta ytterst om?
Jo, nuvarande lagstiftning medger endast att försvarsåtgärder som syftar till försvaret av Sverige överlåts till utländska styrkor.
Detta vill regeringen ändra på för att öppna för militära operationer på och från svenskt territorium som avser en annan allierad, utan att Sverige är utsatt för en territoriell kränkning eller ett väpnat angrepp.
Utgångspunkten är alltså att svenskt territorium genom regeringsbeslut skulle kunna bli en basplatta för Natos eller USA:s militära operationer mot annan stat, Ryssland, trots att Sverige inte är utsatt för hot eller angrepp.
Med Sverige som bas skulle alltså stridshandlingar från svenskt territorium kunna riktas mot en motståndares styrkor som kränker en annan allierad stats territorium eller genomför ett väpnat angrepp mot en allierad. Det kan med andra ord handla om att från svenskt territorium genomföra stridshandlingar vars effekter inträffar utanför svenskt territorium, till exempel att allierat luftvärn placerat här används för beskjutning av fientliga styrkor i ett annat Natoland eller över internationellt vatten, eller att allierat stridsflyg baserat här genomför ett stridsuppdrag riktat mot fientliga militära mål utanför svenskt territorium.
USA och DCA-avtalet
USA är en allierad stat och regeringen kan med det mandat den eftersträvar ge USA rätten att operera militärt på svenskt territorium utan andra begränsningar än det ska handla om ”avskräckning och försvar” och ”försvarsåtgärder i enlighet med internationell rätt”. Göteborgs universitet har ifrågasatt dessa oklara begrepp men regeringen vill ha ett så öppet mandat som möjligt.
Det finns bestämmelser i lagen om operativt militärt samarbete som har koppling till bland annat amerikanska styrkor, som ges rätt att operera i Sverige, till exempel beträffade skyddsobjekt, maktbefogenheter gentemot civilbefolkningen, upprätthållande av ordning inom egen styrka, straffrättsligt skydd och krigsmateriel. Dessa bestämmelser kvarstår utan ändring.
DCA-avtalet fortsätter att gälla på oförändrade villkor. Det avtalet ger USA en självständig rätt att utnyttja vissa svenska baser och fri tillgång till svenskt territorium.
Vad har remiss instanserna sagt och hur ställer sig regeringen?
Göteborgs universitet framhåller att bemyndigandet till regeringen bör vara så tydligt avgränsat att det klart framgår i vilka särskilda fall beslutanderätt får överlåtas. Regeringen ansåg inte att detta var något problem. Lagtexten angav ramarna för mandatet som ”militär verksamhet för avskräckning och försvar”. Inom dessa ramar var det regeringens uppgift att närmare avgränsa stödets omfattning, bland annat beträffande uppgifter, tidsförhållanden och geografi, lednings- och lydnadsförhållanden, samt de befogenheter stödjande styrkor ska ha enligt tillämpliga insatsregler.
Innebörden av regeringens inställning är att den vill att riksdagen ger den fria händer för att sedan med ett ytterst brett mandat i ryggen efter eget skön kunna förfoga över vad utländsk makt ska ges rätt att företa sig på svensk mark.
Göteborgs universitet framhåller även att det är viktigt att tydliggöra att bemyndigandet inte får användas på ett sätt som innebär att regeringens befogenhet enligt 15 kap. 13 § regeringsformen överlåts. Av den bestämmelsen framgår att regeringen får sätta in rikets försvarsmakt för att möta ett väpnat angrepp mot riket, eller för att hindra en kränkning av rikets territorium.
Regeringen viftar bort den kommentaren: Det föreslagna bemyndigandet för regeringen innebär inte en överlåtelse av regeringens befogenhet att sätta in rikets försvarsmakt enligt 15 kap. 13 § regeringsformen, utan endast att regeringen till Nato (eller en stat som är medlem i den organisationen eller i EU) får överlåta att på svenskt territorium utöva sådana uppgifter som krävs för att möta ett väpnat angrepp eller territoriell kränkning av Sverige. För att Nato ska kunna genomföra militära försvarsåtgärder i Sverige ”med svenska väpnade styrkor som ställts under Natobefäl” krävs riksdagens medgivande enligt 15 kap. 16 § regeringsformen.
Någon särskild skrivning om kärnvapen behövs inte enligt regeringen: Sverige ansökte om medlemskap i Nato utan förbehåll. Denna hållning står fast, men det finns på samma sätt som i övriga nordiska länder inte skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid.
Allvarliga konsekvenser
Utan att Sverige är angripet, och utan att behöva inhämta riksdagens medgivande, tänker sig alltså regeringen att den ska ha rätt att fatta beslut som kan komma att få synnerligen allvarliga konsekvenser för landets säkerhetspolitiska läge och opåkallat göra Sverige till ett strategiskt mål att slå ut. Det är fråga om ytterst känsliga beslut som kan innebära:
att låta Storbritannien eller annan allierad stat placera luftvärn på svenskt territorium för beskjutning av ryska styrkor vid gränskonflikter i till exempel Polen eller över internationellt vatten mot militära mål i Ryssland;
att låta USA:s eller annan allierad stats bombplan eller stridsflyg operera från svenska militära flygplatser som bas för offensiva operationer och till och med stridsuppdrag riktade mot ryska styrkor i till exempel Finland eller Baltikum eller mot militära mål i Ryssland;
att låta Finland eller annan allierad stat utnyttja svenska hamnanläggningar som bas för sjöminering i till exempel ryskt inre vatten;
att låta Polen eller annan allierad stat utföra stridshandlingar från svenskt territorium riktade mot ryska styrkor som anses kränka till exempel norskt territorium; eller
att låta Tyskland eller annan allierad stat utföra stridshandlingar från Gotland riktade mot ryska styrkor som bedöms förbereda aggression mot till exempel Finland.
Lagrådsremissen återfinns här:
Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete (regeringen.se)
Vår sammanställning av remissyttrandena med kommentarer kan läsas här: