Flera remissinstanser riktar hård kritik mot de ändringar i lagen om operativt militärt stöd som regeringen vill få till stånd. Det handlar bland annat om vilka befogenheter som kan komma att överlåtas till utländska styrkor som ges rätt att operera på svenskt territorium. Frågan gäller vidare om de otydliga och långtgående bemyndiganden som ges uppfyller kraven i grundlagen. Beslutanderätt ska enligt förslaget även kunna överlåtas i fredstid, inom ramen för så kallad militär verksamhet för avskräckning och försvar.
Göteborgs universitet trycker i sitt remissvar som upprättats av professor Joachim Åman framför allt på tre aspekter:
Det är svårt att överblicka vilka befogenheter som i praktiken kan komma att överlåtas och i vilken omfattning.
Lagtexten är otydlig och centrala begrepp som ”militär verksamhet för avskräckning och försvar” och ”militära försvarsåtgärder” är inte närmare definierade, och viktiga begränsningar – exempelvis att utländsk militär inte får använda makt mot svensk civilbefolkning utan särskilt lagstöd – framgår inte av lagtexten.
Regeringen har enligt grundlagen ett eget ansvar och egna befogenheter när det gäller att sätta in Sveriges försvarsmakt. Dessa befogenheter får inte överlåtas till andra stater. Samtidigt öppnar förslaget för att svenska militära förband på svenskt territorium kan ställas under utländskt befäl.
En kort sammanfattning av universitets viktigaste punkter kan läsas här:
Jurister varnar om utländska styrkors befogenheter i Sverige | Göteborgs universitet (gu.se)
Remissyttrandet i dess helhet finns att läsa här:
goteborgs-universitet.pdf (regeringen.se)
Där gör universitet bland annat följande konstaterande:
”Det i promemorian föreslagna bemyndigandet handlar om att utländsk militär personal ska kunna utöva beslutanderätt på svenskt territorium, vilket är något annat än regeringens ovan nämnda befogenhet att sätta in ”rikets försvarsmakt”. Samtidigt anges i promemorian att bemyndigandet också ska kunna användas för att ställa svenska styrkor – det vill säga delar av ”rikets försvarsmakt” – som agerar på svenskt territorium, under Natobefäl (se promemorian s. 106). Som bemyndigandet är utformat verkar det inte finnas några begränsningar för i vilken utsträckning denna möjlighet ska kunna användas. Universitetet anser att det är viktigt att tydliggöra att bemyndigandet inte får användas på ett sätt som innebär att regeringens befogenhet i 15 kap. 13 § RF överlåts.”
Även Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens: remissyttrande bör uppmärksammas:
svenska-freds-och-skiljedomsforeningen.pdf (regeringen.se)
Föreningen skriver bland annat:
”Nuvarande lag ger regeringen rätt att be om militärt stöd från Nato eller från ett EU- eller Nato-land om Sverige utsätts för ett väpnat angrepp, om Sverige är i krigsfara eller för att stoppa kränkningar av svenskt territorium, både i fredstid och om det pågår krig mellan andra länder. Den stora ändringen i och med detta förslag är att det inte handlar om att försvara Sverige och att Sverige inte behöver vara i fara för att utländska styrkor ska kunna utföra krigshandlingar från svenskt territorium.
Promemorians förslag innebär därmed att bland annat Natomedlemmars styrkor får genomföra stridshandlingar från svenskt territorium och använda Sverige som utgångspunkt för militära operationer, där resultaten eller konsekvenserna av deras stridande sker i andra länder – inte i Sverige. Promemorian säger själv att: “En följd av detta kan bli att Sverige är att anses som part till den väpnade konflikten, även om det inte är svenska styrkor som agerar. Så kan till exempel fallet vara om Sverige tillåter att allierade styrkor riktar stridshandlingar mot angripande styrkor från svenskt territorium. Det nu aktuella förslaget innebär att regeringen, med tillämpning av det bemyndigande som föreslås, kan tillåta åtgärder som medför att Sverige kan anses vara part i en väpnad konflikt.” Beslut som kan få så stora och riskfyllda konsekvenser bör tas av riksdagen. Regeringen ska inte själv kunna besluta om att dra in Sverige i mycket farliga militära insatser, eftersom sådana beslut kräver noggranna överväganden och analyser. Fel beslut kan göra Sverige till ett mål för attacker. Dessutom kan vår självständighet hotas om utländsk militär får för stort handlingsutrymme i Sverige. Att frågor som dessa tas upp i riksdagen är en försäkran om att beslutet inte fattas utan att för- och nackdelar diskuteras och en avvägning gjorts av konsekvenserna.”
Vi har på den här sajten kommenterat och gått emot regeringens förslag:
I den artikeln lyfte vi bland annat fram följande:
”Som ytterligare ett steg i strömlinjeformningen av det svenska regelverket till Nato och DCA-avtalet med USA vill regeringen nu att den ska ges makt att låta utländska styrkor operera på svenskt territorium för militära insatser mot en fientlig angripare i eller utanför Sverige. Det framgår av departementspromemorian Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete (Ds 2025:21). Det mest oroväckande i förslaget handlar om lagen om operativt militärt stöd.
Utan att Sverige är angripet, och utan att behöva inhämta riksdagens medgivande, tänker sig regeringen att den ska ha rätt att fatta beslut som kan komma att få synnerligen allvarliga konsekvenser för landets säkerhetspolitiska läge. Det är fråga om ytterst känsliga beslut som kan innebära:
att låta Storbritannien eller annan allierad stat placera luftvärn på svenskt territorium för beskjutning av ryska styrkor i till exempel Polen eller över internationellt vatten mot militära mål i Ryssland;
att låta USA:s eller annan allierad stats bombplan eller stridsflyg operera från svenska militära flygplatser som bas för stridsuppdrag riktade mot ryska styrkor i till exempel Finland eller Baltikum eller mot militära mål i Ryssland;
att låta Finland eller annan allierad stat utnyttja svenska hamnanläggningar som bas för sjöminering i till exempel ryskt inre vatten;
att låta Polen eller annan allierad stat utföra stridshandlingar från svenskt territorium riktade mot ryska styrkor som kränker till exempel norskt territorium; eller
att låta Tyskland eller annan allierad stat utföra stridshandlingar från svenskt territorium riktade mot ryska styrkor som genomför ett väpnat angrepp mot till exempel Finland.
Det är alltså fråga om en rätt för regeringen att låta utländska styrkor operera från svenskt territorium och där genomföra stridshandlingar, vars effekter inträffar utanför svenskt territorium. De utländska styrkorna kan komma från Nato, en Natostat eller en EU-stat. I exemplen ovan har vi konkretiserat med tänkbara aktörer i de fall som nämns i promemorian. Ryssland nämns inte explicit som fienden, men det framgår att det är ryska angripande styrkor som är i fokus här.”