Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet ställer sig bakom förslaget att regeringen till och med den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området.
Vi har tidigare på den här sajten argumenterat mot detta regeringens förslag: Sveriges bidrag till Natos styrkor ökar nästa år, officerstidningen.se/ – BEVARA ALLIANSFRIHETEN Vi framhöll i den artikeln om förslaget:
”Det innebär ett fortsatt carte blanche för regeringen att själv, utan riksdagens hörande, besluta om hur och var insatserna i Baltikum eller på andra platser skall genomföras. Ett första sådant beslut togs 2024 för ett år framåt.
Ingen vet hur den säkerhetspolitiska situationen kan utvecklas och att riksdagen i ett sådant oklart läge skulle till regeringen överlåta beslut som kan handla om krig eller fred är en farlig väg, särskilt som styrkorna medelbart skall kunna övergå till att delta i direkt krigföring.
Styrkorna kommer att stå under Natokommando, vilket ytterligare minskar möjligheterna att från svenskt håll styra insatserna.
Markförband är svenska försvarets svagaste del och det finns egentligen inga styrkor till hands att sätta in utomlands. Vid förra beslutet om markstyrka i Lettland tvingades hemmaregementet i Ystad att dra ned motsvarande antal i sin organisation.”
Utskottsbehandlingen ger oss inte anledning att ändra uppfattning. Utskottet går helt på regeringens linje och ett par citat från utskottets bedömningar ger vid handen vilken farlig väg det militärpolitiska etablissemanget beträtt, där styrkor enligt regeringsbeslut kan sättas in var som helst och även under Natos ledning i direkta krigshandlingar:
”Utskottet anser att det med tanke på detta är angeläget att riksdagens beslut om ramarna för svenskt deltagande innehåller en viss marginal för regeringen att tillfälligt förstärka de tre delbidragen till FLF Lettland, de stående marina styrkorna och Natos integrerade luft- och robotförsvar. Det är av samma anledning rimligt att regeringen också kan besluta om deltagande i andra begränsade operationer eller aktiviteter utan att deras precisa innebörd kan förutses i nuläget.
…
Liksom regeringen konstaterar dock utskottet att ett väpnat angrepp mot en allierad inte kan uteslutas och att de styrkor som står under Natos ledning i en sådan situation ska kunna delta i försvaret av allierades territorium. Mot den bakgrunden understryker utskottet allvaret i det beslut som riksdagen nu föreslås fatta. I händelse av ett angrepp mot en allierad ska de svenska bidrag som står under Natobefäl kunna stanna kvar med bibehållet bemyndigande och övergå från fredstida verksamhet med avskräckning som sitt huvudsyfte till försvar mot det väpnade angreppet inom ramen för Natos operationsplanering och mandat.”
Det kan här handla om beslut och operationer där Sverige utan riksdagens kontroll når punkten utan återvändo.
I betänkandet finns två utan bifall lämnade reservationer, varav en (-) går för avslag och en (V) tar upp vissa kärnvapenaspekter bland annat kopplade till Natos kärnvapenövning Steadfast noon.
Utskottets utlåtande kan läsas här: