Vi har på sajten tidigare behandlat begreppet geopolitik, bland annat här.
Begreppet är myntat av Uppsalaprofessorn Rudolf Kjellén, men han hämtade inspiration från Tyskland. I boken Staten som livsform, (Stockholm, 1916) slog Kjellén an tonen:
”Lifskraftiga stater på ett begränsadt rum stå under det kategoriska politiska imperativet att vidga sitt rum, genom kolonisation, sammanslutning eller eröfring av olika slag. Detta har varit Englands situation och är i samtiden Japans och Tysklands: som man ser, ingen rå eröfrardrift, utan naturlig och nödvändig växt för själfbevarelsens skull.” (Här citerat från forskarantologin Rudolf Kjellén. Geopolitiken och konservatismen. Hjalmarson & Högberg, 2014, s. 28.)
Att nazisterna i Tyskland omhuldade Kjellén är inte direkt förvånande. Hans bok Stormakterna hade redan 1935 kommit ut i 25 upplagor i Tyskland! Inte heller är det överraskande att nazisternas chefsjurist, Carl Schmitt, lovprisade Kjelléns Der Staat als Lebensform – se Reinhard Mehring, Carl Schmitt. A Biography (Polity 2014, s. 164).
Ola Tunander påstår (i Rudolf Kjellén. Geopolitiken och konservatismen, s. 204) att efterkrigstidens Nato-politik ”tycks ha sina rötter i olika delar av Kjelléns tänkande”. Och han frågar sig vidare vad ”Nato egentligen är för en fisk” och söker likna den med Carl Schmitts ”Grossraum” eller vad denne kallade en centraleuropeisk Monroedoktrin. Denna liknelse haltar dock en del, då Nato inte har tvingat in stater som medlemmar.
Ämnet har nu fått en ny och mer aktuell behandling av den norske professorn Øyvin Østerud, Geopolitikk. En nøkkel til storpolitikken (Dreyer Forlag, 2021), som visar bland annat på vikten av att studera kartor.
En karta över USA visar statens fördelaktiga placering mellan Atlanten och Stilla havet. Medan en karta över Kina klargör att landet är omringat och i behov av vägar ut – till lands över Asien och till havs via Sydkinesiska sjön. En karta över Ryssland påvisar statens geopolitiska sårbarhet mot Väst, över öppna slättland och genom Ukraina där invasionsförsök av Napoleon och Hitler har kommit.
Kartan över Ryssland och dess grannstater visar varför man är emot Nato-medlemskap för Ukraina och Georgien. Ukraina är en bred och öppen korridor från Europa mot Ryssland. Georgien är strategiskt placerat mellan Svarta- och Kaspiska havet. Landet är samtidigt en buffert mot Turkiet och Mellanöstern.
Både Ukraina och Georgien har områden med ryska folkgrupper. Ryskt inflytande är säkerhetspolitiskt centralt. Samtidigt har, påpekar Øyvin Østerud, Ryssland sin egen geopolitiska tradition med till exempel Alexander Dugins bok Foundations of Geopolitics från 1997; en bok som har använts som en manual i militära kretsar. Bengt Jangfeldt har dock tonat ned Dugins nutida betydelse Och Mark Galeotti har iakttagit att Dugin plötsligt inte längre var användbar och att Putin backat bort från dennes idéer.
På sidan 136 och följande sidor har Øyvin Østerud ett intressant kapitel om Ryssland och Nato. Han påpekar bland annat att Västs kritik mot Rysslands folkrättsbrott i Ukraina, har bemötts med att Väst agerat på motsvarande olagliga sätt i det forna Jugoslavien, med Kosovos ”løsrivelse” från Serbien 2008. Notera att boken skrevs före den ryska invasionen i Ukraina i februari 2022.
Storpolitikens framtid följer inte någon mall. Oförutsedda händelser kan hända och händer. Men som Øyvin Østerud avslutar sin bok: ”Og likevel: uten geopolitisk innsikt og det strategiske atlasets pedagogikk er det ikke mye vi forstår av storpolitikken.