Försvarsminister Peter Hultqvist har skrivit en linjeartikel. Sverige ”fördjupar” sitt samarbete med andra länder och med organisationer, det vill säga med Nato, upplyser han där. Detta sker i syfte att skapa ”reella möjligheter att verka tillsammans i en krissituation”. Sådant samarbete är ”centralt för utvecklingen av vår militära förmåga såväl nationellt som internationellt”. Det är rentav ”en av huvudpelarna i regeringens försvars- och säkerhetspolitiska strategi”.
Och sedan ger försvarsministern ett antal exempel på nyligen genomförda samövningar ”med andra” samt överenskommelser om framtida samarbeten som Sverige har ingått. Allt detta sägs öka ”den nationella försvarsförmågan” och ”utveckla den militära nationella förmågan”. Försvarssamarbetenas faktiska funktion är att Sverige ska kunna ”ge stöd och hjälp” i enlighet med ständigt återkommande referenser till riksdagens så kallade solidaritetsförklaring.
”Fördjupningen” är av olika anledningar problematisk. Den begränsar vår handlingsfrihet i kritiska situationer. Den gör oss till måltavla där det inte ligger i vårt nationella intresse att bli indraget. Och den betar oss också möjligheter där vi skulle kunna ha en förmedlande roll. Denna inriktning innebär en stark prioritering av det militära försvaret på offensiva insatser. Den gör tröskelförsvaret till ”kärnan” i en försvarsstrategi som ska skapa en bild av att vi, ”tillsammans med andra”, skulle kunna hejda ett fientligt anfall utanför vårt territorium och även lämnar öppet för hur vårt eget territorium skulle kunna utnyttjas.
Det är en ytterst riskfylld linje. Genom att satsa på ett tröskelförsvar som kärna och inrikta sig på att detta försvar ska vila på ”fördjupning” löper vi risken att dra på oss hot och anfall till följd av att vi dras in i militära strategier och motsättningar styrda av USA och dess juniorpartners, vars politik vi i grund och botten inte har något inflytande över.
Försvarsmakten hävdar själv i ett officiellt dokument, ”Visionen”: ”Tröskeleffekten är kärnan i ett starkare försvar, som möter varje hot och klarar varje utmaning.” Samarbetenas uppgift ska vara att ”stärka tröskeleffekten”. Men i detta ”värdegrundsdokument” sägs inte ett ord om att försvarets främsta uppgift skulle vara att undvika att landet dras in i ett krig, det vill säga att det är freden som är utmaningen, inte kriget. Svenska krigsäventyr utomlands är inte fredsskapande, och för sådana ändamål bör vår försvarsmakt heller inte få övas.
Om detta skulle sätta stopp för en ”fördjupning”, så får det faktiskt bli så.