Kontroll är frihet.Att förbjuda farliga talare är demokrati. Yttrandefriheten omfattar inte fientlig propaganda.
Det här är inte ännu en omskrivning av budskapet i George Orwells bok ”1984”. Det är inte heller en översättning av de ryska argumenten för att utvisa utländska journalister eller för att döma inhemska kritiker till 15 års fängelse.
Det är så som EU-domstolen i Luxemburg motiverar varför vi inte ska ha tillgång till de ryska medierna RT och Sputnik, och varför vi skall kunna straffas om vi citerar de två mediernas innehåll.
I ett beslut den 27 juli godkände tribunalen, EU-domstolens förstainstansrätt, utrikesministrarnas beslut att förbjuda de två statskontrollerade ryska medierna den 1:e mars.
Bland de 15 eniga ledamöterna fanns både en dansk och en svensk domare, båda från länder vars grundlagar förbjuder censur och distributionsförbud.
Tryckfrihetsförordningens 1.kapitel §1 talar om: ”(…) en rätt för var och en att ge ut skrifter utan att en myndighet eller ett annat allmänt organ hindrar detta i förväg.”
Dansk grundlags § 77 säger: ”Censur og andre forebyggende forholdsregler kan ingensinde påny indføres.”
I EU-rätten vägerdenna klassiska syn på yttrandefrihet mindre tungt.
Tribunalen hävdar att yttrandefriheten inte åsidosätts, trots det uttryckligen spridningsförbudet. För RT:s och Sputniks anställda får fortfarande göra research och intervjuer, bara inte förmedla resultatet.
Rådets beslut och domstolens avgörande har förbigåtts med svensk tystnad. Läs artikel