Den 11 mars behandlade FN:s säkerhetsråd under USA:s ordförandeskap två resolutioner i anslutning till kriget mot Irak.
Den ena resolutionen fördömer Irans attacker mot Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Jordan. Attackerna anses utgöra ett brott mot internationell rätt och ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet kräver att Iran upphör med attackerna, liksom åtgärder riktade mot den fria sjöfarten och sjövägen genom Hormuzsundet. Resolutionen noterar att medlemsstater har rätt att försvara sina fartyg och att försök att hindra sjöfarten utgör brott mot internationell fred och säkerhet.
I resolutionstexten sägs inget om USA:s och Israels aggressionskrig mot Iran, vilka baser och andra anläggningar i olika stater som de utnyttjat för de folkrättsstridiga attackerna mot Iran eller att Iran har rätt till självförsvar enligt FN-stadgan.
Resolutionen är i princip begränsad till fördömanden och uppmaningar. Den ger inget i själva resolutionen förankrat självständigt stöd för någon stat att använda våld mot Iran, men den bekräftar rätten till individuellt och kollekt självförsvar enligt FN-stadgan, som gäller oberoende av resolutionen. Det kan förutses att resolutionen kommer att utnyttjas för att ”legitimera” våldsutövning mot Iran, när Iran utövar sin rätt till självförsvar.
Resolutionen antogs med 13 röster för och två avståenden, Kina och Ryssland.
Resolutionen är ensidigt förvrängd, helt med udden riktad mot Iran, när det är USA och Israel som genom sina folkrättsstridiga attacker mot Iran utlöst krigen. Det är möjligt att Iran gått utöver sin rätt till självförsvar, men det kräver en konkret analys av de åtgärder Iran de facto vidtagit och inte bara allmänna fördömanden. I den mån sådana attacker har skett har en angripen stat rätt till självförsvar. Men framför allt har Iran, den stat som utsatts för ett brutalt övergrepp och bombkrig, rätt att försvara sig mot aggressorerna och stater som medverkar i krigföringen.
Enligt ett pressmeddelande från FN lade Ryssland fram ett separat utkast till resolution, ett “impartial document aimed at urgently de-escalating the situation”. Enligt den ryske FN-ambassadören är texten ”simple, direct and unequivocal, and intentionally does not name any parties to the conflict”.
Detta förslag avvisades av säkerhetsrådet med fyra röster för, Kina, Pakistan, Ryssland och Somalia (som röstade för den första), två emot, Lettland och USA, och nio avståenden, Bahrain, Columbia, Kongo, Danmark, Frankrike, Grekland, Liberia, Panama och Storbritannien.
Irans företrädare förklarade i ett uttalande i anslutning till sammanträdet:
“Today’s adoption is a serious setback to the Council’s credibility and leaves a lasting stain on its record,” said Tehran’s delegate. The very State responsible for the brutal war of aggression against his country — the United States — sits in the Chamber as Council President, abusing his position while obstructing every effort to bring an end to the barbaric war. “Let me make it clear — this resolution is a manifest injustice against my country, the main victim of a clear act of aggression.”
Argumentationen från staterna i säkerhetsrådet belyses i viss mån i pressmeddelandet som kan läsas här.
Att Kina och Ryssland inte lade in veto mot den ensidigt förvrängda resolution som antogs är värt att uppmärksamma. Det påminner om den hållning som dessa två stormakter intog när en resolution från säkerhetsrådet banade väg för bombkriget mot Libyen och de avstod från att lägga in veto.
Resolutionstexten kan läsas här: Etpu (passblue.com)