Som vi tidigare rapporterat blev det nej när vi vände oss till Försvarsmakten för att få ta del av en handling med de svenska militära förmågemålen, som fastställts inom ramen för Natosamarbetet och som Sverige lovat att infria. Vi överklagade till kammarrätten, som också avslog vår begäran.
Vi har nu vänt oss till Högsta förvaltningsdomstolen, men för att saken ska tas upp där krävs prövningstillstånd, och sådant tillstånd meddelas inte utan kvalificerade skäl (av vikt för ledning av rättstillämpningen och vissa grova fel).
Försvarsmakten hävdar att handlingen omfattas av sekretess enligt tre bestämmelser i lagen om offentlighet- och sekretess, nämligen 15 kap. 1 b §, 15 kap. 1§ och 15 kap. 2 §. Den förstnämnda är ny och trädde i kraft vid årsskiftet. Den sistnämna leder enligt Försvarsmakten egen uppfattning bara till att delar av handlingen är sekretessbelagd.
Kammarrätten fäster ingen vikt vid vår argumentation. Utan tillstymmelse till egen analys eller bevisvärdering konstaterar den i en enda mening att den ser ingen anledning att göra någon annan bedömning än den som Försvarsmakten har gjort.
Vår argumentation i målet framgår i stora drag av följande artikel: Ohållbart på alla plan att hålla de svenska, med Nato överenskomna militära förmågemålen hemliga! – BEVARA ALLIANSFRIHETEN
Vi återkommer när Högsta förvaltningsdomstolen sagt sitt.
Det är något bisarrt över det hela. Den svenska statsledningen binder upp landet till övergripande och detaljerade åtaganden, som dominerar inriktningen på försvaret och delvis kan skönjas mellan raderna i form av FLF-insatser, värdlandsstöd, militära transporter och annat. Men klara besked kan inte lämnas. I stället öppnar man för spekulation, desinformation och misstroende.