[…] Med Ulf Kristersson inrättades en gigantisk grupp under en speciell nationell säkerhetspolitisk rådgivare. Ju osäkrare man är, desto mera tar man i, verkade det som. Berättelsen om statsministern som skapade ett parallellt UD för att visa muskler för tankarna till H C Andersens saga Kejsarens nya kläder.
Ulf Kristersson lanserade funktionen hösten 2022 som ett prestigeprojekt ”för att stärka Sveriges säkerhetspolitiska samordning”. Men projektet utvecklades till en plågsam följetong, genant både för regeringen och för Sverige, som SVT:s Mats Knutsson träffsäkert beskrev det hela.
Resultatet blev förvåning och förbittring inom UD och förvirring i diplomatiska kretsar kring projektet som kopierats från stormakten USA. Vad skulle statsministern ha ett sjuttiotal experter till, vid sidan om UD och alla militära analysgrupper, och vad betydde detta parallella politiska komplex i SB för moral och effektivitet inom UD? […]
Med sitt i mitt tycke onödiga superkansli slösar statsministern också med skattebetalarnas pengar. Det enda positiva som jag kan se i denna självskapade säkerhetskris är att så länge tjänsten och de 70 handläggarna finns kvar i systemet, så leds det hela för närvarande av en erfaren diplomat, Niclas Kvarnström, som har en bred bakgrund från UD, FN och EU. […]
Kampanjen för säkerhetsrådsplatsen för ett EU-land startade sent jämfört med konkurrenterna Italien och Nederländerna, som hade börjat ett år tidigare. Skälet var att regeringen Bildt var totalt ointresserad av en plats i säkerhetsrådet, medan det tillträdande statsministern Löfven ville ta chansen.
För att få tillräcklig majoritet på två tredjedelar krävdes 128 röster. De två länderna hade säkrat sin plats, trodde de. Men vår erinran om Sveriges insatser för FN med början under Dag Hammarskjöld och Folke Bernadotte samt stödet till frihetskamp och FN:s olika utvecklingsprogram fick tillräckligt många länder, framför allt i syd, att svänga över till Sveriges fördel. Vi lyckades med ett ambitiöst upplägg vinna i första omgången med 134 röster, före Holland som fick 125 röster och Italien 113.
Vad som troligen svängde vårt underläge som senkomling till seger över de två Natomedlemmarna, var att Sverige hade erkänt Palestina och att vi var militärt alliansfria. Läs artikel