Sedan ett par månader tillbaka har jag varit inbokad som talare på Folk och försvars rikskonferens i Sälen.
Centralförbundet Folk och försvar har funnits sedan 1940 och är en politiskt obunden sammanslutning som verkar för att främja debatt om Sveriges säkerhetspolitik och försvar.
Rikskonferensen på Högfjällshotellet är en viktig mötesplats för flera hundra av de personer i stat, näringsliv, akademi, civilsamhälle och journalistik som inte bara är centrala i denna debatt, utan också i händelse av kris eller krig kommer att ha viktiga funktioner i både civilt och militärt försvar. Som brukligt är deltar flera regeringsrepresentanter, och i år gästas även konferensen av Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg.
Med beklagande meddelade jag arrangören för tio dagar sedan att jag ställer in min medverkan.
Skälet är det beslut styrelsen fattade och meddelade den 18 december, att stryka den programpunkt som forskaren Rouzbeh Parsi bjudits in att medverka i. Passet skulle handla om ekonomiska sanktioner som ett säkerhetspolitiskt verktyg, de effekter man har sett efter användning av olika former av sanktioner historiskt, och vilka konsekvenser detta kan få för Ryssland i kriget i Ukraina.
Parsi är anställd som programchef vid Utrikespolitiska institutet (UI), som är en av Folk och försvars drygt 100 demokratiska, rikstäckande medlemsorganisationer.
Som Aftonbladet kunnat rapportera (16/12), har några medlemsorganisationer protesterat mot Parsis medverkan, däribland ungdomsförbunden MUF, LUF, Grön ungdom, SSU, KDU, men även LO. Därutöver ska även tidigare socialförsäkringsministern, numera riksdagsledamoten, Ardalan Shekarabi (S) och riksdagsledamoten Markus Wiechel (SD), ha meddelat att de avsåg bojkotta konferensen på grund av bokningen av Parsi. […]
Hanteringen av detta bekräftar dessvärre för omgivningen att den svenska folkrörelsesjälen, såsom den kommer till uttryck i det hundratal organisationer som utgör Folk och försvar, är lättpåverkad och ängslig. I styrelsen finns representanter för Saco, Svenskt Näringsliv, LO, LRF, TCO, Sveriges advokatsamfund, SSU, CUF, Scouterna, Livsmedelsföretagen, Rädda Barnen, SKR, Frivilliga Försvarsorganisationernas Samarbetskommitté, samt representanter för Försvarsmakten och MSB.
Om detta beslut ska ses som en bekräftelse på att cancelkulturen vunnit acceptans i de nämnda organisationerna, är det ett ytterst dåligt besked för Sveriges försvarsförmåga. Läs artikel