Han visste att det är världens största hangarfartyg. Att 5 000 människor bor och arbetar på det. Att det är byggt för att klara att ligga ute till sjöss i över ett halvår och har gym, bibliotek och ett Starbucks-kafé. Ändå kan man nog säga att kommendörkapten Carl-Christer Drangel baxnade när han anslöt sig till till besättningen på USS Gerald R. Ford i Halifax i slutet av oktober.
– Bara att lära sig hitta var ett kapitel för sig – fartyget är drygt tre fotbollsplaner långt och 25 våningar högt, berättar han, nyss hemkommen från den knappt tre veckor långa resan.
Men det var förstås inte för att imponera som amerikanerna hade bjudit in Carl-Christer Drangel som en av fem svenska officerare att följa med på resan över Atlanten. I stället var det ett slags studiebesök och ett steg mot målet att bygga ett svenskt Nato-integrerat sjö-buret luft- och missilförsvar.
– Vi var med för att lära oss konceptet och hur vi ansluter till en multinationell så kallad carrier strike group. Men också för att dela med oss av våra kunskaper.
Namnet carrier strike group antyder att det rör sig om fler båtar än det jättelika hangarfartyget, för bland annat närskydd och underrättelser och för offensiva operationer. Carl-Christer Drangel förklarar att hela ”strike group:en” snarast är att jämföra med en flygbas på land med skillnaden att den är rörlig och betydligt större. Ombord finns fler än 75 flygplan och helikoptrar vilket är i paritet med hela svenska flygvapnet. Läs pressmeddelande