Med en viss periodicitet får vi av någon av de främsta företrädarna för regeringen veta att ett nytt militärt ”paket” till Ukraina är beslutat. När detta skrivs är det enligt regeringens hemsida fråga om 20 stödpaket till ett värde av cirka 90 miljarder kronor.
Försvarsminister Pål Jonson slår fast att detta är ”nödvändigt” och att vi i en internationell jämförelse hamnar bland de länder i världen som ger mest i stöd till det militära Ukraina per capita. Här underförstås det att detta är bra.
Det är åtminstone för mig svårt att hålla mig informerad om stödets omfattning då olika ambitionshöjningar och ”förstärkningar” av tidigare beslut ofta förekommer. Journalister som är utsedda att bevaka de återkommande presskonferenserna om detta verkar också ha svårt att få siffrorna att gå ihop. En berättigad men obesvarad fråga som ställdes vid ett sådant tillfälle var om det alls finns någon övre gräns för vårt stöd. […]
Är detta då den bästa och enda vägen att gå om ambitionen är att verka för en fredlig utveckling i Ukraina och att skapa säkerhet i Sverige?
Det är naturligtvis svårt att veta, men jag anser att dessa sakpolitikers slutsatser bör problematiseras, eftersom det omfattande stödet till Ukraina – både ekonomiskt och materiellt – rimligen får stora konsekvenser både för vårt eget försvar och andra samhällsviktiga områden som i det kommande måste nedprioriteras. Läs artikel