Under torsdagen 28 maj meddelade regeringen att Sverige ska skänka 16 Gripen-plan till Ukraina, med första leveranserna i början av nästa år.
Gåvan är kopplad till att Ukraina köper 20 plan av den senaste modellen, Gripen E/F, med leveransstart från 2030. Därmed ökar möjligheten att sälja de 100–150 Gripen E/F som man kom överens om i den avsiktsförklaring som Sverige och Ukraina tecknade i höstas.
Detta underströks av president Volodymyr Zelenskyj som på pressträffen med statsminister Ulf Kristersson uttalade att Ukraina på sikt kommer att köpa alla de 150 Gripenplan som ingår i avsiktsförklaringen.
Även om statsminister Kristersson flera gånger upprepat att Gripendonationen ökar svensk säkerhet och att Ryssland inte får vinna kriget så är det uppenbart att den affärsmässiga sidan spelat en stor roll.
På Moderaternas hemsida är det dock säkerhetspolitiken som tas upp:
”När vi stöttar Ukraina, så försvarar vi också Sverige och hela Europa. – För mig är ingenting viktigare, säger statsminister Ulf Kristersson.”
Stödpaket 22 till Ukraina, som nu skall beslutas inklusive Gripen och olika vapensystem, ammunition med mera, är på 25,2 miljarder kronor.
Det råder ett slags borgfred om försvarspolitiken så någon stark opinion kommer knappast att höras.
Oppositionsledaren Magdalena Andersson ger fullt eldunderstöd till affären och säger till Aftonbladet den 29 maj: ”Det är på tiden, det är ett bra beslut. Vi har krävt det här länge och det är precis vad Ukraina behöver.”
Vad som behöver diskuteras är konsekvenserna av att Sverige kan komma att dras in i Ukrainakriget. Vi är nu den fjärde eller femte största bidragsgivaren av militär utrustning, och med ett långsiktigt avtal om Gripenplan flera decennier framåt binds vi till Ukraina, där vi inget vet om hur säkerhetsläget kommer att se ut.
Ukraina har rätt att försvara sig mot det ryska angreppet och Sverige kan ge militärt stöd enligt rätten till kollektivt självförsvar.
Sverige är dock ett litet land och kan inte påverka vare sig krigets utgång eller hur en möjlig uppgörelse med Ryssland kan komma att se ut.
Reaktionen från Ryssland kom som väntat samma dag som Gripengåvan presenterades. Ryska utrikesministeriets talesperson Maria Zacharova kommenterade det svenska stödet till Ukraina, och TV4 beskriver retoriken som hård: ”Zacharova ställde sig kritisk till den svenska regeringen och statsminister Ulf Kristerssons (M) agerande och hävdade att det kan komma att slå tillbaka mot Sverige.”
Egen stark försvarsindustri är en viktig del i svensk säkerhetspolitik och ökar möjligheten att föra en självständig politik. En uppgörelse om Gripen med Ukraina gör att svenskt stridsflyg säkras för lång tid framöver.
Det är få länder i Europa som klarat av det. Till exempel det omtalade tysk-franska projektet att gemensamt utveckla nya stridsflygplan uppges komma att skrotas (Dagens Industri den 17 nov 2025).
Den fördelen med Gripengåvan för Sveriges säkerhetspolitik måste dock ställas mot risken att grunden för svensk säkerhetspolitik, som i alla lägen varit att stå utanför krig, nu äventyras. Det är en allvarlig risk som Sverige inte bör ta.