Några observationer från kriget i Ukraina av relevans för svenskt försvar, foi.se

-Motstånd lönar sig, och tidigt och tydligt motstånd är utomordentligt viktigt för att visa att ett angrepp  skett och att offret försvarar sig.
– Förmågan att mobilisera folkets motståndsvilja och väcka omvärldens vilja till stöd har varit oumbärlig.
– Västvärlden har överskattat rysk militär förmåga men ändå underskattat dess farlighet, benägenheten att gå i krig, riskaptiten och brutaliteten.
– Ett stort konventionellt krig konsumerar enorma mängder resurser i en omfattning som inte behövts på decennier.
– Ryssarna har visat sig betydligt mer beroende av underhåll än vi trott, samtidigt som deras organisation för logistik bortom järnväg är underdimensionerad, sårbar och illa fungerande.
– Ryssarna har brist på manskap, särskilt skyttesoldater, vilket har lett till dåligt närskydd, underbemannade förband och oförmåga att sätta upp en andra echelong utan att tillgripa mobilisering.
– Lätt infanteri med effektiva vapen kan i bebyggelse och betäckt terräng vara mycket effektiva även mot mekaniserade förband, inte minst genom att strypa underhållet. […]

 Små enheter av lätt infanteri med pansar- och luftvärnsrobotar och understödda av beväpnade drönare, samt irreguljära lokalförsvarsstyrkor och specialförband visade sig i striderna nordost om Kyiv vara mycket effektiva även mot mekaniserade förband i bebyggelse och betäckt terräng. Detta dels genom att tvinga angriparen till strid vilket rubbar angreppsplaneringen och driver upp förbrukningen av bränsle och ammunition, samtidigt som kolonnen blir sårbar för artilleri och pansarvärn, dels genom bekämpning av vägbundet underhåll utan vilket anfallstäternas framryckning avstannar. Här kan det vara befogat att på svensk sida göra en förnyad värdering vad gäller värdet av lätt infanteri på det glesa slagfältet, åtminstone i betäckt terräng och i bebyggelse; kanske har vi fokuserat för mycket på förmåga att stoppa hårda anfallstäter och för lite på att strypa sårbara underhållstransporter. […]

Om ryssarna tillåts besätta ett område, bita sig fast och gräva ner sig så blir det mycket mer krävande i tid, blod och resurser att senare få bort dem. Dessutom ökar lidandet för civilbefolkningen. Därför borde det vara en strävan att inte uppge terräng eller att inte ge dem tid och ro att gräva ner sig och att tillföra förnödenheter som ammunition och bränsle.
Fältarbeten för försvar och för förbindelser har visat sig vara en nyckelfunktion; trupp i fältbefästningar är mycket svårare att bekämpa med konventionellt ostyrt artilleri eller jaga bort, och förbindelser över vattendrag behöver upprättas, både för att ersätta utslagna broar och på nya ställen där taktiska behov så kräver. Läs rapporten