Kriget i Afghanistan – ny utredning, gamla direktiv

Lars-Gunnar Liljestrand

Regeringen har tillsatt en utredning, i form av en parlamentariskt sammansatt kommitté, av Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan 2002–2021. Tolv ledamöter skall ingå och ordförande blir Lennart Hjelmåker.

Den tidigare utredningen som presenterades 2017 rörde kriget 2002–2014.

Direktiven för den nya utredningen skiljer sig inte mycket från den tidigare, förutom att de nu också innefattar perioden 2015–2021 när Sverige ingick i den Nato-ledda RSM-styrkan som efterträdde Isaf-styrkan.

Både den förra och den nu tillsatta utredningen fick direktiv som begränsade möjligheterna att ta upp viktiga frågor som måste belysas.

Modellen blir nu liksom tidigare att man skall hålla sig till regeringens planer och mål som finns i propositioner och strategidokument.

Vi har på den här sajten kommenterat bristerna i den första utredningen, och nu verkar det bäddat för att samma brister kommer att återfinnas i den nya.

Den stora förtjänsten hos den tidigare utredningen var att man så tydligt redovisade att inget av målen om kvinnors rättigheter, rättssamhälle, flickors skolgång med mera uppfylldes. Endast målet att visa lojalitet med Nato uppnåddes.

Direktiven för den första utredningen angav inte att kriget skulle granskas ur folkrättslig synpunkt. Den skulle inte heller ta upp misstankarna som framkommit från flera håll om brott mot humanitär rätt, främst genom att också Sverige deltog i target killings av misstänkta motståndsmän och att Sverige lämnade underlag för Natos så kallade dödslistor över motståndare.

Utredningen bortsåg från frågan om Sverige, liksom de övriga staterna i Isaf, överskred FN:s säkerhetsråds mandat då det fullskaliga kriget mot talibanerna startades 2009, med nattliga räder i afghanska hem som viktigaste inslag.

Då nu utredningen skall omfatta också deltagandet i RSM 2015–2021 vore det nödvändigt att få belyst den folkrättsliga grunden för de Nato-ledda styrkorna som baserade sin närvaro på inbjudan från regeringen i Kabul. Det var en regering som saknade kontroll över stora delar av territoriet i ett land där det pågick både en utländsk intervention och ett inbördeskrig.

Det har sedan länge varit ett krav från många håll att det svenska deltagandet i kriget skall utredas av en oberoende kommitté, sammansatt av medborgare som har allmänhetens förtroende, som man gjort i en del andra länder som deltog i kriget.

Så blir det inte heller denna gång. Utredningen utförs av parlamentariker (förutom ordföranden som är yrkesdiplomat), vilket är anmärkningsvärt eftersom alla beslut om kriget tagits av riksdagen.

Med de nygamla direktiven har förutsättningarna minskat för en grundlig granskning av de för Sverige känsliga frågorna om folkrätt och humanitär rätt. Det är också oklart om utredningen kommer att ta upp USA:s styrning av kriget som skedde från krigets första dag den 7 oktober 2001 till dess Kabul intogs av talibanerna den 15 augusti 2021.

Likväl är det nödvändigt att ställa kravet på utredningen att den beaktar även dessa frågor.