Statsminister Ulf Kristersson (M) anser inte att DCA-avtalet från 2023, som ger amerikanska soldater tillgång till 17 militärbaser i Sverige och fritt tillträde till territoriet, ska rivas upp. I TV4 Nyhetsmorgon (24/1) förklarar Kristersson:
”Själva avtalet är inte problematiskt. Och det funkar alldeles utomordentligt bra.
Jag tycker det är bra att ha ett sådant nära samarbete. Och skapa möjligheter för USA att agera om det värsta skulle inträffa.” Han säger samtidigt i intervjun att utspelen om Grönland har skadat förtroendet för USA. Men menar att det är Sverige som äger DCA-avtalet och har mandat att riva det om det skulle behövas.
Det är oklart vad han avser med att Sverige ”äger” avtalet och kan ”riva” det om det skulle behövas .I artikel 30 i det ömsesidigt bindande DCA-avtalet anges bara följande om dess giltighetstid:
“This Agreement shall have an initial term of ten (10) years. After the initial term, it shall
continue in force, but may be terminated by either Party upon one (1) year’s written notice to the other Party through diplomatic channels.”
Avtalet trädde i kraft den 15 augusti 2024 och gäller alltså fram till åtminstone mitten av augusti 2034.
Att det skulle föreligga något hemligt tilläggsprotokoll om rätt för Sverige att göra en förtida uppsägning av avtalet eller att häva det med omedelbar verkan i vissa lägen, kan man utesluta.
Det är troligt att Kristersson tänker sig ett spektakulärt läge där USA hotar Sverige eller utnyttjar avtalet på ett sätt som allvarligt skadar Sveriges intressen. Hittills har vi bara sett hot i form av enorma strafftullar, vilket hot drogs tillbaka, och kritik mot att Sverige inte anslutit sig till Trumps så kallade fredsråd.
En traktat som DCA-avtalet kan enligt den inom FN utarbetade ”Vienna Convention on the Law of Treaties” från 1969 sägs upp i förtid i vissa mycket allvarliga fall, bland annat vid väsentligt avtalsbrott. Det skulle föra för långt att här fördjupa sig i den konventionen, men det kan noteras att Danmarks utrikesminister Lars Løkke Rasmussen har uttalat att Danmark kan säga upp sitt DCA-avtal med USA under mycket speciella omständigheter, såsom väsentliga förändringar på grund av endera partens åtgärder. Det är möjligt att det är den här konventionen som statsministern haft i baktanke. Anmärkas bör dock att USA inte har ställt sig bakom konventionen i dess helhet.
Det finns vaga skrivningar i det svenska DCA-avtalet om att det krävs svenskt ”consent” i vissa fall, om iakttagande av överenskomna ”rules” för vissa åtgärder, om ”consultation” mellan parterna i vissa frågor samt om reglering av ”disputes” vid oenighet. När man från statsledningens sida försökt försvara DCA-avtalet har man hävdat att inget får ske utan svenskt ”medgivande” och att Sveriges suveränitet är bevarad, varvid man tagit stöd i följande skrivning i avtalets ingress: “All activities under this Agreement shall be conducted with full respect for the sovereignty, laws, and international legal obligations of Sweden … .”
DCA-avtalet är i bästa fall tvetydigt. Sådana avtal som öppnar för USA:s tolkningar och dominans ska en småstat inte träffa med en stormakt. Att enkelt bli av med avtalet är inte möjligt i nuvarande läge. Att säga upp avtalet, så att det upphör 2034 eller 2035, tjänar ingenting till och riskerar bara att dra på oss eld i onödan. Däremot bör hållningen vara att hålla USA på behörigt avstånd och att minimera verksamheten enligt avtalet så långt det bara går.
Statsministern bör förklara på vilket sätt Sverige ”äger” avtalet och kan ”riva” det om det skulle behövas!