Vad som tidigare benämndes ÖB:s råd till regeringen heter nu ”Överväganden om det militära försvarets utformning”, och den rapporten har nyligen offentliggjorts.
Av uppdraget framgår att regeringens ambition är att Natos utgiftsmål om 3,5 procent av BNP ska nås senast 2030. Försvarsmakten skall uppfylla de fastställda förmågemål (Capability Targets 25) som Sverige tilldelats av Nato och har accepterat.
De sammantagna åtgärderna är det svårt att få någon överblick över, men Försvarsmakten skriver att det bland annat handlar om förstärkt ledningsförmåga och interoperabilitet med allierade, ett förstärkt logistiknätverk samt förmågan att genomföra operationer i det utvidgade operationsområdet. Vad gäller det sistnämnda ingår utökad försörjningsförmåga till Natos norra flank.
Det går inte att av rapporten utläsa särskilt mycket som syftar till att stärka Sveriges eget försvar. Det är Natos krav som gäller med fokus på att sätta in svensk trupp utomlands:
”De åtgärder som Försvarsmakten redovisar kommer även öka myndighetens möjlighet att delta i operationer utanför närområdet inom ramen för Natos 360-perspektiv.” Försvarsmakten understryker att det svenska försvaret skall kunna sättas in i operationer utanför landets gränser:
”Svenska förband förstärker försvaret av Natos norra flank i syfte att försvara alliansens, Europas och Sveriges territorium.”
Man kan notera att försvaret av Sverige nämns efter Nato och Europa.
Sveriges skall fungera som uppmarsch- och transitterritorium för främmande styrkor. I rapporten uttrycks det som att rollen som transitland är det primära:
”Sveriges främsta uppgift är att serva andra Natoländers militära styrkor när de rör sig genom Sverige på väg till eller från den östra fronten.”
För det behövs hamnar, flygplatser, vägar och järnvägar för soldater, fordon och vapensystem. Svenskt flyg och luftvärn tycks inte i första hand vara till för Sverige och den svenska befolkningen utan för att skydda främmande styrkors transitering.
ÖB söker undvika att ta ställning till det som är uppenbart för alla bedömare, nämligen att försvaret och särskilt armén är för liten.
Journalisten Eva Stenberg kommenterar detta faktum i en artikel i Dagens Nyheter den 24 november:
”Men trots en kraftig ökning av försvarsbudgetarna finns det en sak som inte står på ÖB:s lista: fler värnpliktiga. De 12 000 som man redan beslutat om räcker, anser Försvarsmakten. Däremot vill man anställa fler tidvis tjänstgörande soldater och civila.
Satsar man allt på Nato kan det verka logiskt. Värnpliktiga kan i nuläget inte skickas utomlands för att delta alliansens försvar. Men samtidigt växer det svenska försvaret ganska långsamt utan större värnpliktskullar.”
ÖB lämnar ifrån sig problemet genom att hänvisa till att personalfrågan ligger på politikernas bord:
”Genomförande av förstärkningar förutsätter politiska ställningstaganden kring inriktning och finansiering på övergripande nivå. ”
Natos kapacitetsmål för Sverige behandlas som sekretessbelagda, men alliansfriheten.se har begärt att få ut handlingarna då det måste vara ett legitimt intresse att allmänheten får ta del av hur prioriteringarna för det svenska försvaret ser ut. I en bilaga till rapporten, som är hemligstämplad, redovisas utförligt ÖB:s syn på försvarets utformning. Även om vissa saker måste vara sekretessbelagda är överdrivet hemlighetsmakeri bara skadligt för möjligheterna att bygga ett medborgerligt förankrat försvar.
Ett starkt svenskt territorialförsvar saknas och idag består försvaret av det egna landet främst av hemvärn och några mindre förband. Det går inte av den nya rapporten att utläsa någon ambition att ändra på detta.
Försvarsmaktens rapport kan läsas här:
https://www.forsvarsmakten.se/contentassets/2d4abffa969c4199baa6cb919fc31254/fm2025-17150.8-overvaganden-om-det-militara-forsvarets-utformning-bilaga-1.pdf