Försvarsberedningen skriver deskriptivt, mångordigt och stundtals mångtydigt om det säkerhets- och militärpolitiska läget och om hoten mot Sverige.
Det för försvarsplaneringen ”dimensionerande” ryska hotet accentueras av Försvarsberedningen och ges en mer akut betoning. Detta stämmer dock mindre väl överens med den bild, som SACEUR, Natos högste befälhavare, tillika befälhavare över de amerikanska styrkorna i Europa, redovisat.
USA är enligt Försvarsberedningen mer opålitligt, men bandet till USA är alltjämt av avgörande betydelse för Europas säkerhet. DCA-avtalet med USA skapar enligt beredningen förutsättningar för amerikanskt militärt stöd och är således av stor betydelse för Sveriges säkerhet.
En aktuell bakgrund till rapporten är det utspel som Jonny Lindfors, chefen för armén, gjorde i en intervju helt nyligen (Arméchefen: Vi måste växa och bli dubbelt så dödliga, DN 13/6). Där redovisar han att armén har en ”struktur” för att organisera en ”division med ungefär 15 000 soldater, men den är inte helt färdig”. Det är ingen stor armé precis. DN konstaterar att Försvarsmakten under många år strävat efter att uppfylla målen, som sattes redan i 2020 års försvarsbeslut, nämligen att bygga fyra armébrigader (med runt 5 000 soldater i en brigad), vilka med dagens takt skulle bli klara 2026 (Skövde), 2028 (Boden) och 2030 (Kungsängen och Revingehed). Försvarsminister Pål Jonson säger enligt DN nyktert att han vill se dessa levererade innan man börjar ”titta på att förstärka armén också”.
Försvarsberedningen framhåller att den ”nationella förmågan” inom totalförsvaret ska, med utgångspunkt i vårt medlemskap i Nato, vara ”inriktad mot att försvara Sverige” och” medverka” till att försvara allierade mot väpnat angrepp. Bör detta tolkas som en något tydligare nationell kurs?
Det verkar inte så. Det är Natos perspektiv som går igen och dominerar i rapporten. Längre fram skriver beredningen: ”Svenskt territorium är av betydelse för allierade både som uppmarsch-, lagrings- och baseringsområde och för möjligheterna till att utöva militär kontroll över allierat territorium i Östersjöområdet och på Nordkalotten.” Försvarsberedningen understryker att medlemskapet i Nato innebär höga krav på att uppfyllda samövade krigsförband kan ställas till alliansens förfogande och att detta måste prioriteras.
Försvarsberedningen framhåller allmänt att Sveriges geostrategiska läge och säkerhetspolitiska intressen fortsatt ska utgöra utgångspunkterna för utformandet av Sveriges roll som allierad. En huvuduppgift är då enligt beredningen att underlätta och effektivt delta i det kollektiva försvaret av Nordeuropa i enlighet med den gemensamma operationsplaneringen.
Utöver de förmågemål som tilldelats Sverige av Nato behöver även ”vissa nationella förmågor” säkerställas. Troligen avses härmed de ”territorialförband”, som ska ha uppgifter regionalt med viktiga skyddsuppgifter inom ramen för det svenska värdlandsstödet till allierade förband. Det sägs att sådana territorialförband har börjat sättas upp, men inget tyder på att de är etablerade eller verksamma.
När det gäller frågan huruvida värnpliktiga ska tvingas delta i operationer utomlands noterar Försvarsberedningen att regeringen tillsatt en särskild utredare för att analysera frågan, som enligt vad försvarsminister Pål Jonson uttalat är ”komplex”. Försvarsberedning framhåller för sin del att förutsättningarna behöver belysas ytterligare för om och hur förband som helt eller delvis bemannas med värnpliktig personal skulle kunna användas i Natooperationer i hela konfliktskalan och därmed hur de skulle kunna utgöra en integrerad del av det kollektiva försvaret, inklusive den gemensamma operationsplaneringen.
Försvarsberedningen anser att det finns skäl att överväga en översyn av fullmaktslagstiftningen för att öppna upp för tillämpning av den även under allvarliga fredstida kriser, inte bara vid krigsfara. Försvarsberedningen banar därmed väg för att flytta över ytterligare beslutsmakt från riksdagen till regeringen när det gäller känsliga och svårbedömda lägen. Detta är illavarslande.
Försvarsberedningens delrapport kan läsas här: Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden (regeringen.se)