[…] Men häpnadsväckande snabbt visade det sig både att det ukrainska motståndet var långt starkare än någon räknat med – och att den ryska krigsmaskinen saknade effektivitet. Nej, jag vet inte mycket om militär verksamhet och kapacitet. Men så mycket förstod jag ganska snabbt, att en helt avgörande faktor var moralen på den ukrainska sidan.
Ukrainarna har något att kämpa för, helt enkelt. De slåss för land och frihet, medan soldater i den ryska armén ofta inte haft en aning om varför de ens skickats in i ett grannland där de till och med ofta har släkt och vänner. Befälsordningen i den ryska armén verkar dessutom vara lika auktoritär som det politiska styret.
Självklart har vapenleveranserna från väst också varit avgörande för att ukrainarna så framgångsrikt kämpat emot ockupationen. Men först kommer nog ändå moralen, sedan vapnen. […]
Till senhösten lär striderna i Ukraina delvis lägga sig, på grund av vintern. Hur läget på marken då ser ut vet ingen. Men det är inte helt uteslutet att någon sorts trevande fredsförhandlingar faktiskt kan ta vid. Det är i sådana lägen man för övrigt önskar att Sverige aldrig ansökt om Natomedlemskap – en ansökan som drevs fram av en skräck för Putins militära kapacitet som av allt döma var helt felaktig – och kunnat medverka till att få till stånd någon form av dialog mellan Ukraina och Ryssland. Läs artikel