Länkar

Det har varit en galen vecka när jag skriver detta på torsdagkvällen. Har fått kommentera en mängd olika frågor och det kommer mer som jag kommenterat redan och kommer att få kommentera. Dessutom så finns det mycket jag vet som media gärna skulle vilja veta.

Tidsnog så kanske det blir så i en del fall. Nordstream 2 är det som givetvis upptagit mest tid och numera röner nationellt intresse. Att bli så flitigt citerad i riksdagen och så uppmärksammad av riksmedia händer inte många lokalpolitiker. Nu är jag inte ensam om detta utan min motsvarighet i Karlshamn har också ett medialt tryck på sig…

Jag har varit rysligt tydlig med att det kommunala ansvaret inte kan innebära att vi skall göra internationella eller säkerhetspolitiska bedömningar.

Det åligger regeringen. Vi kan dessutom inte ge oss in och säga nej till företag bara för att de kommer från länder som har tvivelaktiga ledare. Vad skall vi göra när väl Donald Trump satt igång? Sverige har många affärsförbindelser med ryska företag och ryska personer äger faktiskt fastig­heter i Sverige.

Vi ger oss in på en farlig väg om vi ­börjar sålla ut företag på grund av härkomst. Att borgerliga partier för­söker använda sig av detta för att göra livet surt för regeringen är väntat. Med deras krav om anslutning till Nato så blir deras agerande mer begripligt i denna affärsuppgörelse. Upplösningen ser ut att komma på tisdagkväll då jag skall till UD och träffa mina gamla SSU-kamrater från 70-talet Peter Hultqvist och Margot Wallström. Läs artikel

Den finska öppenheten är större än den svenska när det gäller det dramatiska året 1991 då Sovjet kollapsade. Spotlight begärde ut lägesrapporterna från Utrikesdepartementet i Stockholm. Men delar av rapporterna är maskerade.

Gorbatjov till Koivisto: ”Vi har föreslagit skilsmässa men balterna vill inte godkänna reglerna”.
Sveriges ambassadör Knut Thyberg skriver en hemlig rapport till Stockholm om president Mauno Koivistos möte med sin sovjetiska kollega Michail Gorbatjov midsommaren 1991. Koivisto berättar i samma rapport att Estlands statsminister Edgar Savisaar sagt att ”vi sitter mellan två dörrar som båda är stängda.”…

Finland kom på ett slugt sätt att passivt erkänna Baltikums frigörelse från Sovjet 1991 – regeringen konstaterade att Finland aldrig de jure erkänt Sovjets ockupation av Baltikum 1940.

Så här telegraferar Thyberg till UD: ”Den snabba utvecklingen i den baltiska frågan, och i ett läge där det bara tycks vara fråga om dagar innan flertalet europeiska länder erkänner de baltiska staterna har det gällt att finna en formel som gör det möjligt för den finska ledningen att inte hamna på en alltför förödmjukande efterkälke. Därav den besynnerliga konstruktionen att Finland ju faktiskt redan erkänt dessa stater, en tes som i vart fall jag under mina närmare sju år i Finland aldrig hört knystas om.”…

En rad som eftervärlden härmed kan lägga till Mauno Koivistos samlade historiska aforismer:
”När Sverige förlorade Finland 1809 förlorade landet sina tänder. Sedan dess har Sverige varit en fredsälskande nation.” Läs artikel

Den politiska striden inför nästa försvarsbeslut och framtida försvarsanslag har redan börjat. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) anklagar Allianspartierna för att försöka bjuda över varandra.

Sverige ska även under 2017 delta i den militära utbildningsinsats som pågår i norra Irak. Det föreslår ett enigt sammansatt utrikes- och försvarsutskott. Utskottet håller dock inte med regeringen om att det geografiska operationsområdet kan utvidgas. Utskottet föreslår samtidigt att riksdagen säger ja till att Sverige fortsatt deltar i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats i Afghanistan.

…I regeringens förslag ingår också att den svenska styrkan ska kunna skickas till andra platser i Irak då hjälpbehovet finns över hela landet. Eftersom säkerhetsläget i Irak är mycket utmanande anser utskottet att regeringen måste specificera exakt var styrkorna ska skickas innan riksdagen kan godkänna förslaget. Utskottets förslag till riksdagsbeslut innebär därför att regeringen måste återkomma till riksdagen med ett nytt förslag om hela mandatet för att det ska bli aktuellt att skicka svenska styrkor till en annan plats än norra Irak.

Utskottet säger alltså nej till att insatsens operationsområde breddas.

Utskottet tycker att regeringen ska utvärdera hur insatsen i norra Irak hittills fungerat. Utvärderingen ska sedan rapporteras in till riksdagen. Utskottet föreslår därför att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen med den uppmaningen…

Utskottet föreslår också ett tillkännagivande när det gäller insatsen i Afghanistan. Regeringen bör sätta upp tydliga nationella mål för insatsen för att sedan kunna utvärdera det svenska deltagandet. Om regeringen vill förlänga insatsen efter utgången av 2017 bör därför regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag om mål för och utvärdering av insatsen. Utskottet föreslår att riksdagen riktar den uppmaningen till regeringen i ett tillkännagivande. Läs artikel

I en tid där världsordningen byggd på starka samverkande demokratier efter Sovjetunionens fall har blivit mer oklar och oberäknelig, gäller det att ta det säkra före det osäkra. Att Centerpartiets Annie Lööf i sitt jultal ställde tydliga krav på nya resurser till Försvarsmakten ska ses i detta ljus. Mer resurser till försvaret är inget önskemål. Det är en nödvändighet…

Lööfs initiativ visar vägen: anslagsökningen till försvaret behöver bli större. I ett första steg ska det vara 11 miljarder per år från 2020, 1,3 procent av BNP – i paritet med övriga Norden, ett snitt som lär stiga framöver. Sett till faktiskt behov är detta i underkant, men ändå en början på en återhämtning. Partiet Liberalerna, som tidigare har ställt sig utanför försvarsuppgörelsen, liksom Kristdemokraterna och Moderaterna bör kunna bejaka den analysen. För Sveriges del är det värdefullt om också minoritetsregeringen svarar upp mot det som Centerledningen nu efterlyser. Även vi måste hålla gränsen. Läs ledaren

Presidentens och riksdagens ställning försvagas, försvarsministerns och försvarets ställning stärks och Finland lämnas med vaga och allomfattande regler rörande internationell våldsanvändning också på finsk mark. Så sammanfattar Sia Spiliopoulou Åkermark, forskningsledare vid Ålands fredsinstitut, de potentiella effekterna av ny lagstiftning som nu föreslås för riksdagen.

Riksdagen har nu framför sig två viktiga lagstiftningsprojekt. I en proposition (RP 72/2016) föreslås att det stiftas en lag om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd. I en annan proposition (RP 94/2016) föreslås ändringar i lagarna om försvarsmakten, territorialövervakningslagen och värnpliktslagen.

En målsättning, enligt motiveringarna, är att skapa en enhetlig och tydlig lagstiftning som styr beslutsförfarandet i frågor som rör lämnande av och begäran om internationellt bistånd. En annan önskan sägs vara att tydliggöra och stärka riksdagens medverkan i dessa situationer…

Propositionerna innebär vidare att regler om mottagande av internationellt bistånd införs också i lagen om försvarsmakten. Enligt förslaget är det i princip försvarsmakten – alltså inte presidenten, inte statsrådets allmänna sammanträde och inte riksdagen – som ska besluta om begäran om internationellt militärt bistånd ”om inte annat föreskrivs i lag”. Det föreslås här även att det är genom en förordning av statsrådet, det vill säga inte genom lag antagen i riksdagen, man ska reglera både Natostyrkors ställning i Finland liksom eventuella europeiska militära styrkors ställning…

Under ett kvarts sekel har vi sett en problematisk internationell våldsanvändning, ofta utan stöd i FN-stadgan och i folkrätten. Utvidgningen av begreppet ”självförsvar” skapar eller förvärrar konflikter runtom i världen och ger upphov till nya beroenden mellan små stater och starka ”beskyddare”. Läs artikel

…Som kompensation for en manglende vilje til at hælde penge i et forsvar, som de fleste politikere ikke har haft den store interesse i at opretholde, har man lystigt sendt fredsbevarende og fredsskabende enheder afsted, i særdeleshed når USA har kaldt. Den katolske kirke ville kalde det aflad, når danske politikere bruger vores aktivisme som udtryk for, at vi bidrager med mere, end vi egentlig gør. Den stærkt stigende aktivisme og samtidige reduktion af vores terrítorialforsvar har udmøntet sig i en omlægning af dansk forsvar til et ekspeditionsforsvar, der kun kan bruge som plug and play-løsning i andre, større, landes enheder.

Vi har de facto mistet evnen til at kæmpe selv, mistet de fleste kapaciteter, der sætter os i stand til at hævde vores grænser, og efterladt et stærkt decimeret forsvar, hvis primære funktion er opgaver langt væk fra Danmark.

Statsministern har ingen åsikt, åtminstone inte offentligt, om Gotlands planer på att hyra ut Slite hamn till ryskägda gasprojektet Nord Stream 2.

När TT frågar statsminister Stefan Löfven (S) under ett besök i Västerås om vad regeringen tycker säger han att den är skeptisk till projektet som helhet, men att det är en fråga som måste hanteras på EU-nivå.

TT: Har regeringen ingen åsikt huruvida Gotland ska hyra ut Slite hamn?

-Det är en process i gång och vi kommer att bevaka svenska säkerhetsintressen, med det får du nöja dig nu.

Läs artikel

Wartofta stridsvagnskompani från Skaraborgs regemente P 4 befinner sig just nu på Gotland där Försvarsmakten genomför en beredskapskontroll. Under kontrollen prövas flera olika förmågor, som att snabbt ta sig från fastlandet till Gotland, färdigställa ett visst antal stridsvagn 122 och skjuta in kanonerna…

En beredskapskontroll är ett sätt att pröva ett förband och se att de klarar kraven som vi själva har satt, och som ytterst regeringen har på oss i Försvarsmakten, avseende vår förmåga att lösa givna uppgifter inom en viss tid. Det är många saker som måste fungera för att slutresultatet ska bli bra.
– I en beredskapskontroll av det här slaget kontrollerar vi inte bara att förbandet kan komma på rätt plats i rätt tid utan också att transporten av soldater, utrustning och andra förnödenheter också fungerar som det är tänkt, säger brigadgeneral Stefan Andersson, armétaktisk chef som varit på plats i veckan för att följa beredskapskontrollen. Läs pressmeddelande

Sverige kan inte stoppa Nord Stream 2, den planerade ryska gasledningen genom Östersjön, eftersom ledningarna inte kommer att beröra svenskt territorialhav.

Beslutet att hyra ut svenska hamnar för att underlätta arbetet ska däremot fattas av berörda kommuner. Med tanke på att en systemviktig hamn som Slite är tillfrågad kan den beslutsordningen låta vansklig ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv – inte minst med tanke på den återmilitarisering av Gotland som inletts i syfte att höja den svenska tröskeleffekten mot angrepp…

Däremot är det fortsatt osäkert hur Margot Wallström förhåller sig till projektet. Försvarsmakten har varit tydlig i sin kritik mot uthyrningen av hamnen, vilket regeringen såklart ska ta på allvar. Men den stora frågan är vad man tror att ryssarna egentligen kan åstadkomma under de månader arbetet i Slite skulle pågå som de inte redan är kapabla till. Det är knappast någon som tror att Ryssland inte redan signalspanar på Sverige. Det är heller inte sannolikt att de ryska fartygen skulle agera trojanska hästar som plötsligt landsätter soldater på Gotland, eller ”gröna män”. Och svenska vägar och vatten trafikeras redan av civila ryska lastbilar och fartyg…

Bedömer regeringen att Slite är av nationellt säkerhetsintresse ska man självklart säga nej. Men vet inte Wallström mer om de ryska intentionerna än vad vi andra gör finns inga egentliga skäl till att säga nej, trots amerikanska påtryckningar. Däremot bör uthyrningskontraktet utformas så att den svenska gästfriheten inte kan missbrukas. Kräv transparens. Det tjänar ingenting till att göra oss mer osams med ryssen än vad vi redan är. Läs ledaren