[…] Problemet är att Natos huvudstrategi inte är vad vi i Sverige skulle kalla en strategi för försvarskamp, utan något annat. Natos strategi bygger på att trovärdigt förbereda ett anfall mot, och kanske också över, Rysslands gräns, för att därigenom avskräcka Ryssland från att anfalla ett Nato-land över samma linje.
I sig är detta en högriskstrategi. Mycket kan gå snett. I värsta fall kan man framkalla just det man ville undvika. Den höga fallhöjden är i och för sig inget starkt motargument i Sverige.
Denna generation svenska beslutsfattare har en påtaglig förkärlek för just chanstagningar och risk. Frågan är bara: en aktiv och aggressiv avskräckningsstrategi, men efter bördesskiftet – utan USA, världens starkaste militärmakt – går det verkligen ihop?
Har svenska folket blivit informerat om det avskräckningskrig som förestår under ledning av generalsekreterare Mark Rutte? Läs krönikan