Stefan Forss är en professor på krigsstigen. För ett hundra år sedan var det rätt gott om dem. Han tar i sin nedanstående artikel för givet att dagens Ryssland har en klar avsikt att ockupera de baltiska staterna. Den avsikten är långt ifrån belagd och får närmast betraktas som ett påhitt. Uppfattningen att Ryssland skulle vilja anfalla och ta Baltikum, eller delar av detta länderområde, det vill säga önska sig ett krig med Nato och Washington, delas av få seriösa bedömare. Rysslands primära intressen ligger sydöstut från Ukraina, i Kaukasus och Centralasien.
Forss’ premiss för att Sverige skulle radikalt lägga om orienteringen i sin utrikes- och säkerhetspolitik är falsk och faller därmed.
Den är ändå av intresse att redovisa, eftersom den har sina givna spridningsvägar. Inte heller professorns påstående att Sverige skulle ha, ”de facto”, beslutat att överge alliansfriheten stämmer med fakta. Sverige utökar sitt militära samarbete med USA, främst för att få övningsvana och tillgång till amerikansk teknologi, den bästa och närmaste som står till buds. Här sprider Forss dimridåer.
Stefan Forss målar upp ett ”innovativt” scenario där USA (i allians med Sverige) använder vårt territorium för att ”tackla själva [den ryska] invasionsplanen”. Han fortsätter: ”Konkret kan det innebära att man själv preventivt fjärrbekämpar motståndarens uppladdning innan denne hunnit inleda de egentliga invasionsoperationer.” Sverige skulle alltså – frivilligt – gå med på att inleda och delta i ett preventionskrig! Det är verkligen att recept för ofred och för att göra Sverige till ett bondeoffer i en stormaktsduell. Receptet kan inte påräkna någon som helst folklig appell, i synnerhet inte om det ska ges ”nukleär uppbackning”.
Utgivarna
”Den dubbla planeringen”, Stefan Forss
USA:s försvarsplanering för Baltikum går längs två spår. Det kommer att direkt påverka Finlands och Sveriges faktiska säkerhetspolitiska status.I september i fjol upprepade president Obama i Tallinn att USA:s förpliktelse till kollektivt försvar inom försvarsalliansen Nato är ”obrytbar, orubblig och varar för evigt. Estland kommer aldrig att stå ensamt.” Samma starka besked gav han några månader tidigare även till Polen, Rumänien och alla andra östeuropeiska Natomedlemmar som känner sin säkerhet hotad efter Rysslands krigshandlingar i Ukraina. På Natoskeptiskt håll har man genom åren avfärdat dylika politiska ställningstaganden som tämligen tom retorik. Baltstaterna är så små brickor i USA:s strategiska spel att landet aldrig skulle riskera ett regelrätt krig med Ryssland, som ju dessutom kunde eskalera till ett kärnvapenkrig. Finska marinofficeren Jyrki Berner frågade Henry Kissinger 1997 i Tyskland hur Nato eller väst skulle agera ifall Ryssland ville återta baltstaterna genom att bruka politiska, ekonomiska eller militära hot. Kissinger svarade isande arrogant: ”Kommendörkaptenen kommer från Finland och kan historia. Världsfreden och tio miljoner ungrares öde hängde i vågskålen 1956. Kommendörkaptenen vet svaret. Nästa fråga!” Läs artikel