[…] Samtidigt som nya brott som utlandsspioneri och obehörig befattning med hemlig handling införts har inskränkningar gjorts i såväl meddelarfriheten som anskaffarfriheten och rätten till insyn.
Offentlighetsprincipen som är en förutsättning för en i verklig mening fri åsiktsbildning har sedan den infördes 1766 under perioder trängts tillbaka så långt att den i princip upphört, både genom ständigt nya sekretessbestämmelser och också i den praktiska tillämpningen. Efter orostider har den återupprättats som till exempel efter andra världskriget.
Genom Sveriges anslutning till Nato skedde ett paradigmskifte som gått de flesta förbi. Uppgifter som svenska myndigheter tar emot eller tar fram inom ramen för medlemskapet i försvarsalliansen omfattas i praktiken inte av svenska bestämmelser. Vid en begäran om utlämnande av Natohandlingar ska en svensk myndighet inte göra en självständig prövning om handlingen kan lämnas ut i sin helhet eller till del. Är handlingen inte ”avhemligad” av Natohögkvarteret råder presumtion för att ett utlämnande kan störa samarbetet inom alliansen, och handlingen ska inte till någon del lämnas ut. Meddelarfriheten bryts vid allvarligare ”läckage” av sådana uppgifter.
Vissa uppgifter som berör Sveriges medverkan i olika organisationer behöver självfallet skyddas av sekretess. Men det borde som hittills ske med hänvisning till bland annat utlands- och försvarssekretess och efter en självständig prövning av svenska myndigheter. Läs artikel