Pierre Schori var Statsministerns särskilde representant för kandidaturen till FN:s säkerhetsråd. Hur gick det till när Sverige lyckades få en plats? Här ger han en unik inblick i processen.
Regeringen Reinfeldt hade sitt utrikespolitiska fokus på Östeuropa och USA, och socialdemokratin lekte följa John. Jag möttes ofta hos flera till oss naturliga allierade av orden: ”Ni som stödde oss under diktatur och frihetskamp hade varit vårt första val, men vi lovade bort vår röst för över ett år sedan”. Det kändes då som att ha startat ett maratonlopp en timme efter tätklungan. Stämningen den 28 juni var nervös i den svenska delegationen när de 193 ländernas ambassadörer skulle rösta fram de nya rådsmedlemmarna för 2017-2018. Ingen trodde att vi skulle röstas in i första omgången genom att slå ut Italien ”som alltid vinner” och det resursrika Holland. Båda hade starta sina kampanjer ett års före oss.
Röstsiffrorna var som manna från himlen: 134 för Sverige, 125 för Holland och 113 för Italien. Att vi vann och Holland kom tvåa, var nog en tribut till små länder. De flesta mindre och medelstora nationer är rätt trötta på P5, G7 och andra allianser där de stora gör upp. Läs artikel